Funderingar från Finska Borgen

När jag växte upp i 80-talets Åbo önskade jag ofta att livet skulle vara mer spännande. Visst kan det förklaras med att Åbo inte direkt kunde räknas som någon metropol – på den tiden bestod restaurangutbudet lite förenklat av pizzerian Rosso och finkrogen Brahes källare, och portalen till internationell glamour av svenska musiktidningen Okej som kunde köpas på Stockmann – men det handlade nog också om att tillvaron kändes så stabil.

Vårens ankomst kan ibland kännas som en avstannad process med många bakslag. För den förväntansfulla och grönbladstörstande lilla människan återstår att behärska sig och vänta. Om den lilla människan råkar arbeta på Finlands ambassad i Stockholm följer hen utvecklingens framsteg med hjälp av olika indikatorer. Av dem ter sig lökblomman som den mest framstående.

På vissa orter i Finland kan det svenska språket ibland upplevas som en obligatorisk plåga som man inte kommer undan. Så var fallet exempelvis för mig då jag under min högstadietid i östra Finland kämpade igenom de obligatoriska studierna i det andra inhemska språket.

I sin krönika jämför ambassadens receptionist Anniina Saaranen de olika kulturer som råder i Helsingfors metro och Stockholms tunnelbana. Skall man absolut välja en viss vagn då man åker eller spelar det alls någon roll?

I sin kolumn skriver ambassadens social- och utbildningspolitiska samordnare Elina Piittala-Jensen om Finlands och Sveriges starka vänskap och om tiderna kring vinterkriget då vänskapen prövades – och om hur den prövats igen under den gångna vintern.