Arbete i en virvelvind – fyra historiska år som ambassadör i Stockholm

Under cirka 30 år i det finska utrikesministeriets tjänst drömde jag många gånger om att en dag bli stationerad i Stockholm. Jag hade haft en svensk styvfar och därför bott en tid i Stockholm som tonåring och därtill tillbringat många somrar på den svenska släktens sommarställe ute i skärgården. Jag hade läst svenska dagstidningar och tittat på svenska tv-program alltsedan 1970-talet. Men eftersom min man och jag försökte pussla ihop två yrkeskarriärer blev det så att jag aldrig ens sökte om en position i Stockholm – helt enkelt därför att det aldrig fanns en lämplig position ledig just då när en utlandskommendering passade hela familjen. Men sedan kom en möjlighet: det skulle bli ambassadörsbyte i Stockholm mitt under pandemin, i september 2021. Jag sökte – och fick jobbet!

Några veckor efter att jag anlänt till Stockholm avskaffade Sverige pandemirestriktionerna. Följande dag ordnade Finlands ambassad ett stort försvarsindustriellt seminarium – en fantastisk tidsplanering av kollegorna, som börjat förberedelserna långt tidigare. Detta seminarium var kanske ett omen för allt det som sedan skulle följa.

Fokus den första hösten låg ändå i arbetet med att reparera det som skadats under pandemin. Min första resa utanför Stockholm gick därför till Haparanda och Luleå. Det stod klart att samarbetet mellan Finland och Sverige i kristider i själva verket inte hade varit så smidigt som man kunde ha väntat sig. Båda länderna fattade sina beslut ur ett snävt nationellt perspektiv.

Det visade sig att nätverken inte var i skick. Detta blev sedan ett viktigt inriktningsområde i ambassadens arbete: kris- och försörjningsberedskap, civilförsvar och samhällelig motståndskraft.

I årsskiftet 2021/2022 förvärrades det geopolitiska läget ytterligare. Den politiska ledningen i Finland hade ett halvår tidigare skickat i väg mig till Stockholm med instruktionen att hålla ögon och öron öppna för alla tecken som kunde tyda på att Sverige ämnade ansöka om Nato-medlemskap – kanske t.o.m. utan att informera Finland om sina intentioner. Detta var min överlägset viktigaste uppgift. Som vi vet gick det inte riktigt på det viset...

Det ryska fullskaliga anfallet på Ukraina startade en aldrig tidigare skådad intensifiering av den svensk-finska relationen. I Finland svängde folkopinion för ett Nato-medlemskap på ungefär ett dygn. Varje finländare tänkte: om Ryssland kan göra så här gentemot en nära granne och sitt broderfolk – vad kan de väl då göra gentemot Finland? Var finns det bästa tillbudsstående skyddet?

Vid ett frukostmöte på residenset under vårvintern 2022 med en finsk högnivådelegation på besök förstod jag utan att någon sade det, att Finland hade bestämt sig. Finland skulle lämna in en Nato-ansökan och gärna så fort som möjligt.

Sverige och Finland synkroniserade sina processer helt perfekt och lämnade samtidigt in sina Nato-ansökningar. På ambassaden hade vi gärna sett att också processens slutpunkt, medlemskapet, hade ägt rum lika synkroniserat, men detta låg inte i våra händer.

Det nya säkerhetspolitiska läget i kombination med likartade politiska mål för regeringarna i våra länder intensifierade ytterligare det livliga besöksutbytet. En ambassadörskollega från ett annat land, som nära iakttog det svensk-finska samarbetet, analyserade att Finlands ambassad i Stockholm nog var den ambassad i hela världen, som ordnade flest högnivå-besök!

Under dessa år har vi haft två statsbesök från Finland, president Sauli Niinistös besök 2022 och president Alexander Stubbs besök 2024. Vi har haft ett gemensamt regeringsmöte, med alla ministrar från båda länderna på plats, riksdagens talman har avlagt officiellt besök och många riksdagsutskott har besökt Sverige. Ministerbesöken är så många att jag måste ge upp försöket att räkna dem.

Agendan är mångsidig. Det handlar om säkerhets- och försvarspolitik, samordnande av positioner i EU-frågor, konkurrenskraft, grön industriell omvandling och energi, brottsförebyggande verksamhet, arbetsmarknadsfrågor, transport och logistik, digitalisering och AI, utbildning och innovation, skogsfrågor och livsmedelsförsörjning.

Sverige är Finlands viktigaste handelspartner. Främjande av handel och investeringar har legat högt på ambassadens prioritetslista. Vi har rest kors och tvärs i Sverige, från Karlstad och Finnskogen till Gotland, från Kiruna, Gällivare, Boden, Skellefteå och Umeå till Malmö, Lund och Göteborg. Överallt har vi mött respekt och uppskattning för Finland och finskt kunnande.

Tack Sverige, tack alla svenskar för att ni alltid öppnat dörren, alltid tagit er tid! Ni är vår bästa vän. Jag kommer alltid också framöver att göra mitt bästa för att främja Sverige–Finland-relationen.

Och det sista tacket går till vårt team: tack alla kollegor på ambassaden, på Finsk-svenska handelskammaren, på Business Finland och på Finlandsinstitutet. Tack för att jag fått jobba med er, ni är ett drömlag!

Farväl, Stockholm och Sverige!

P.S. Om du vill få en mitt i prick-analys av Sverige och Finland, gjord med värme: lyssna på Axel Åhmans (A:et i KAJ) Sommar-program i Sveriges Radio P1!