Från landningsbanan till mötesbordet: en ambassads perspektiv på samarbetet mellan Finland och Sverige

Mörkret lägger sig över flygfältets landningsbanor där ljusen blinkar omväxlande gult och grönt. Bullret från flygplansmotorerna, som nyss anlänt från något av världens alla hörn, är öronbedövande. ”Fem minuter” säger en av personerna till de andra i en av bilarna som står intill landningsbanans parkeringsplatser. Teamet stiger ut i höstkylan och intar sina positioner med blickarna spända på planet som är på väg att rulla in. En kort stund senare körs en trappa med ramp fram och dörren till flygplanet öppnas med ett ryck. ”Välkommen till Stockholm, statsministern.”

 

Det är söndagskväll i september och ett team från ambassaden står redo på Arlanda flygplats i Stockholm för att möta en delegation från Finland. Den här gången är det Finlands statsminister Petteri Orpo med medarbetare och ministerkollegor som anländer för att delta i regeringsmötet mellan Finland och Sverige. En historisk början på veckan väntar då samarbetet mellan de två länderna ska trappas upp ytterligare inom många områden.

I händerna håller ambassadens team ett detaljerat mötesprogram – ett fullspäckat program som tagits fram i tätt samarbete med de svenska kollegorna och är ett resultat av ett flera månaders arbete. Nu ska Finland och Sverige intensifiera samarbetet inom såväl försörjningsberedskap, civil beredskap, försvarsmateriel, brottsbekämpning, forskning och innovation, barns och ungas hälsa som turism. Och mycket mer.

Under det gångna året – liksom under Nato-processerna 2022 och 2023 – har ambassaden i Stockholm bevittnat ett aktivt flöde av minister- och högnivåbesök från Finland. För en ambassad innebär det ofta att möta delegationen vid ankomst, ordna transport och andra förflyttningar, sköta kommunikation och kontakten till media men framför allt att förbereda själva besöksprogrammet med tillhörande möten med relevanta parter och organisationer. Frågan man ofta ställer är ”Vilka är frågorna som är på ytan just nu, och hur kan Finland bäst utnyttja den informationen?”

Det här är ett arbete som kanske sällan syns utåt, men som de facto utgör en ganska stor del av vardagen på ambassaden. Under den senaste tiden har ambassaden räknat till ett minister- eller högnivåbesök från Finland per vecka, och i skrivande stund har varenda minister i den finska regeringen besökt Stockholm sedan statsminister Petteri Orpos regering tillträdde i juni 2023 – en del av dem dessutom flera gånger.

Varför är då dessa besök som ministrar, regeringar och statsöverhuvuden gör, viktiga? Besöken betyder mycket av flera skäl. Vad det kommer till just Sverige är detta ett viktigt referensland för Finland, inte minst vad det kommer till lagstiftning.

Då en ny lag ska stiftas i Finland är det inte sällan man blickar mot grannen i väst för att utreda vilka saker som här fungerat bra och vilka mindre bra. Våra samhällen och rättssystem påminner mycket om varandra och är således en viktig källa till information.

Även de samhällstrender och den utveckling som äger rum i Sverige tenderar att komma till Finland – ofta med en liten fördröjning. En diskussion  med svenska kollegor kan således snabbt bli en diskussion om närmaste framtid, om dess utmaningar och möjligheter.

En regeringsrepresentant kan även vara ett effektivt verktyg för att främja export eller locka investeringar. Med en minister runt bordet kan budskapet, till exempel till lokala näringslivsrepresentanter, få en ytterligare tyngd, och ibland händer det att en finsk företagsdelegation reser med för att utvidga sitt kontaktnät. Och så kanske det viktigaste av allt , det bilaterala samarbetet, som idag kanske mer än någonsin tidigare, sträcker sig brett över olika sektorer och områden.

På ambassaden slås man ofta av att det mest betydelsefulla med minister-och högnivåbesök ändå verkar handla om det kollegiala, om människomöten, om att träffas, sitta ner och spendera tid tillsammans. Att känna  att man när som helst efter sådant möte kan lyfta luren och ringa sin svenska motpart eller kontakt.

En kris kommer oftast då man minst anar det, och därför bör man ha sina närmaste så nära man bara kan – precis som Finland och Sverige har varandra.