Kolumn: reflektioner från mitt första år på ambassaden i Stockholm

Jag började här på Finlands ambassad i Stockholm i augusti i fjol. Sverige är bekant sedan tidigare, men att få möjligheten att komma till Stockholm och jobba kändes fantastiskt. Jag har jobbat på utrikesministeriet i över 20 år och mest har jag koncentrerat mig på närområdena och nordiskt samarbete. Som så ofta på utrikesministeriet var det kanske inte ett direkt val, utan ”det bara blidde så”. Men jag har varit mer än nöjd med hur det blev.

De senaste sex åren var jag ansvarig för de bilaterala relationerna med de nordiska länderna och det nordiska utrikes-och säkerhetspolitiska samarbetet, det så kallade N5. I mitt team hade vi också de baltiska länderna och det nordisk-baltiska samarbetet NB8. Under mina sex år hann jag se många förändringar i dessa samarbeten.

Jag började just före Covid-pandemin bröt ut, sedan kom Rysslands olagliga anfallskrig i Ukraina, Finlands och Sveriges Nato-processer som kulminerade i de båda ländernas medlemskap. Under dessa år utvecklades och fördjupades både det bilaterala samarbetet med de nordiska och baltiska länderna samt N5-och NB8-samarbetet.

Covid-pandemin visade på de brister vi ännu hade i vårt samarbete, trots att vi är så nära grannländer. Medan Rysslands olagliga anfallskrig igen visade värdet av att samarbeta. I och med Finlands och Sveriges Nato-medlemskap fördjupades det utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet ytterligare.

Det är dock viktigt att komma ihåg att grunden till vårt samarbete i Norden ligger i det att våra länder är så lika varandra. Våra grundvärderingar är likadana, vi står upp för demokrati, mänskliga rättigheter och jämlikhet. Vi delar också gemensam historia, Finland var ju faktiskt en del av Sverige i flera hundra år.

Det är viktigt att Finland och Sverige fortsätter vårt samarbete på alla områden, så att vi även i framtiden är varandras viktigaste bilaterala partner.

Det som gör det ännu trevligare att vara här i Stockholm är mina personliga relationer till Sverige. Jag är född här och tillbringade mina första åtta år i Eskilstuna, varefter min familj flyttade tillbaka till Finland.

Många barndomsminnen väcks nu till liv då jag är här igen. Vissa saker kommer jag mycket väl ihåg, som min favorit Cloettas kexchoklad. Andra saker blir jag påmind om till exempel då jag går och handlar, som sockerdricka. Kexchoklad fanns inte i Finland på 1980-talet, så det var en sak som mina släktingar hämtade varje sommar till mig och bättre gåva kunde jag inte då ha fått.

En av mina favoriter är Astrid Lindgren. Jag har hunnit besöka Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och Kneippbyn på Gotland. Här i Stockholm väntar många saker på att bli upptäckta, men en av dem som jag ser allra mest fram emot är därför att få besöka Junibacken.

Så för mig känns Stockholm och Sverige som ett utmärkt ställe att vara utstationerad på och jag ser fram emot allt jag kommer att hinna uppleva här under de kommande åren, både professionellt och privat!