Närmast vinner och närmast gäller

I sin krönika jämför ambassadens receptionist Anniina Saaranen de olika kulturer som råder i Helsingfors metro och Stockholms tunnelbana. Skall man absolut välja en viss vagn då man åker eller spelar det alls någon roll?

”I vilken vagn ska du vara?” frågade jag min vän under mitt senaste Helsingforsbesök vid Kampens metrostation, innan vi skulle kliva på det orangea tåget. Hon kollade på mig lite snett medan metron bromsade in med sitt karakteristiska väsande tjut.

”Vad är det för en fråga?” undrade hon. 

Vadå? tänkte jag när jag när jag satte mig på vagnens hårda och grannfärgade plastbänk. En helt normal daglig fråga i Stockholm. 

Den urbana, målmedvetna stockholmaren väljer ju just den vagnen som är närmast den rätta utgången på den stationen där hen skall kliva av. Finns ingen tid för något annat. Smart och effektivt. Spelar ingen roll om det är fullt med folk och att man riskerar hörselskador från förarens desperata gap i ljudsystemet ”Det finns plats i mitten av tåget!” Nej tack, närmast vinner och närmast gäller. Alltid.

”Jag ställer mig helt enkelt där det inte finns andra människor eller där det är minst med folk på plattformen och väntar på tåget. Sedan kliver jag in”, fortsatte min vän.

Jag kunde inte förstå.

Så i Helsingfors vill man hålla avstånd till andra och i Stockholm vill man ha kortast avstånd från dörr till dörr?

”Så du menar att du inte kliver in i just den vagnen som tar dig närmast utgången på destinationsstationen? I Stockholm snackar vi till och med om exakta dörrpar i vagnen, där du ska sen kliva ut för kortast avstånd till entréhallen” sa jag.

Fakta är att jag med kirurgisk precision vet var i vagnen jag ska vara om jag ska av vid Gamla Stan, Zinkensdamm, Mälarhöjden, Farsta C eller byter i T-Centralen från röda till blå linjen, för att hamna direkt framför rätt utgång när dörrarna öppnas.

Om man är tvungen att springa för att hinna med tunnelbanan så korrigerar man detta fruktansvärda misstag att ha hamnat i fel vagn genom att vid varje station byta snabbt vagn tills man är i den rätta. Helt vanlig syn i morgonrusningen där trötta pendlare färdas i flock med beslutsamhet i blicken genom vagnar för att sen hinna rusa till nästa vagn innan dörrarna åter stängs.

”Du kan inte mena allvar”. Min vän skakade på huvudet i chock.

Vem och vad hade jag blivit efter 23 år som regelbunden pendlare i Stockholms kollektivtrafik.

En underjordisk Gollum som ihopkurad jagar snabbast möjliga resväg bland de mjuka blåa tygsätena med ikoniska Stockolmssilhuetter.

Det kan väl inte vara på så blodigt allvar?

Jag minns en artikel där den folkkäre och numera bortgångne göteborgaren och  programledaren Ingvar Oldsberg, i en intervju i en Södertidning, skulle tipsa oerfarna huvudstadsbor hur man åker spårvagn innan invigningen av nya Spårväg City år 2010.

Han sa:

  • Man går på
  • Man åker
  • Man går av
  • Man har åkt

Enkelt, va. Eller?

Tillbaka i Stockholm bestämde jag mig för att prova på detta metro-lotto.

Gå på, åk, kliv av. Se vart du hamnar. Ta det lugnt. 

Många minns säkert den finska ölreklamen med låten ”Älä ota sitä vakavasti”, ta inte det så allvarligt. 

Jag försökte ha det som mitt mantra när jag färdades genom tunnlarna, trots att ångesten växte ju närmare slutdestinationen jag kom. Gollum hade förlorat sin kamp om de dyrbara minuterna och metrarna var på väg att kastas in i meningslöshetens vulkan.

När jag sedan klev ut i motsatt ända av plattformen och fick gå hela 180 meter och hamnade i kö med folkmassorna vid rulltrappan till Tekniska högskolans station så svor jag att jag ALDRIG skulle finna mig in i den här typen av dumheter igen.  

Det finns oskrivna regler i Stockholms tunnelbana. Regler som inte är till för att brytas. Närmast vinner, närmast gäller.

Vilken vagn ska DU vara i?

Växeltelefonist, receptionist Anniina Saaranen

Anniina är ambassadens receptionist och växeltelefonist, dvs. spindeln i nätet som har koll på allt. Hon duktig på att hantera kriser och ta stämningsfulla bilder.