Det alla tänker på – våren!

Vårens ankomst kan ibland kännas som en avstannad process med många bakslag. För den förväntansfulla och grönbladstörstande lilla människan återstår att behärska sig och vänta. Om den lilla människan råkar arbeta på Finlands ambassad i Stockholm följer hen utvecklingens framsteg med hjälp av olika indikatorer. Av dem ter sig lökblomman som den mest framstående.

 

Ambassadens förra hösten planterade blomlökar hade börjat trycka upp skott över markytan och det kändes som att våren var på gång. Förväntansfullt och undrande skådade man vilken sorts blomma som skulle framträda av vilken lök. Naturens och livets skådespel var på väg att uppenbara sig – småknoppar på väg att växa till något nytt, stora färggranna blommor vakna till liv och växter resa sig från marken. Men så kom ännu en kalldusch i form av snöfall. Bladgrönskan, färgerna och tillväxtenergin fick ta ett steg tillbaka. Det var inte dags än.

Då vintern i våra nordliga breddgrader återtar kommandot sätts en vårmänniskas tålamod på prov. Som tur kan man försöka försnabba vinterns avsked genom olika processer. Man kan till exempel packa ned alla vinterkläder i skåpets mörkaste vrå eller på ett bestämt sätt varje morgon upprepa: det är vår nu tre gånger efter varandra för att meddela vintern att det är dags att sticka. Problemet är bara att vintern lyssnar enbart när den vill. Kommunikationsproblem med vintern innebär att våren får hålla i sina näringsvätskor i växtrötterna en stund till.

Skidentusiasterna var naturligtvis inte ledsna över förra veckans sensnö, den glädjen kunde man unna dem. Alla andra grät dock inombords. Nordbornas uthållighet och tolerans för vårens intåg – och dess bakslag – är essentiellt för vår överlevnad. I andra världsdelar finns det andra väderbekymmer men vår bakslagsträning i form av senkommen eller avbokad vår ger oss faktiskt en mycket uppskattad resiliens som både dagens arbetsliv och världsläget kräver av oss.

Uthålligheten att lösa problem och förmågan att hitta nya vägar när förhinder dyker upp är nödvändiga färdigheter. Att därtill hålla humöret uppe medan man gör det är vad man också kallar resiliens. Att kunna se målet framför sig även när vägen dit verkar dimmig. Likt de små tappra blomlökarna skall vi uthärdas med lite mer snötäcke över våra axlar och vänta på den rätta stunden att blomma ut.   

I stockholmarnas sinne skymtar redan Kungsträdgårdens skiraste rosa körsbärsblommor. Om vintern fattar galoppen, släpper taget och går med på att återvända först efter hösten, är vi nästan i mål. Tro mig kompis, aprilblommorna är på gång, jag har sett knopparna i Kungsans träd.