Om säkerhetsläget i ett land eller ett område försämrats eller förväntas bli sämre ska representationen efter eget övervägande underrätta samarbetsparter och personer i krisområdet som kan behöva assistans om att beredskapen höjts. Under förhöjd beredskap bör man undvika att i onödan röra sig utanför hemmet/arbetsplatsen/skolan osv.

För att undvika överlappande verksamhet och trygga nödvändig samordning bör man avtala om samlingsplatserna med övriga EU-länder och nordiska länder. Utrikesministeriet kan efter framställan från representationen eller efter att annars ha konsulterat representationen rekommendera att man lämnar krisområdet och/eller att man ska undvika att resa till området (resemeddelande). Även i dessa fall fattar var och en själv beslut om detta och ansvarar för följderna av sitt beslut.

En evakuering ska genomföras endast om det är tekniskt möjligt och den inte väsentligt ökar riskerna jämfört med att stanna. Vid planeringen av beredskapen bör man på förhand skissera upp alternativa åtgärdsmodeller, samla kontaktuppgifter, planera arbetsfördelningen osv. En person kan evakueras eller transporteras till hemlandet endast med sitt eget samtycke. De nordiska länderna och EU-länderna förhandlar i regel både på lokal nivå och på ministerienivå innan ett beslut om evakuering fattas. Samarbetsmöjligheterna bör utredas med dessa representationer i varje enskilt fall. Utrikesministeriet beslutar om evakuering utifrån förhandlingar mellan ministeriet och representationen och utifrån bedömningar av läget. Om situationen så kräver (t.ex. om säkerhetsläget snabbt och kraftigt försämras eller kommunikationerna bryts) kan representationschefen eller dennes ställföreträdare bli tvungen att på egen hand fatta beslut om evakuering. Representationens assistansskyldighet begränsas till dess faktiska möjligheter att vidta åtgärder. Även i krissituationer agerar man i allmänhet på en annan stats suveräna territorium. Personer som uppehåller sig på en annan stats territorium är underordnade den statens rättsliga och verkställande makt. Således är var och en skyldig att följa lokala lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter. I samband med en evakuering kan beskickningen anordna transporter eller ett utrymme inför evakuering eller bistå på annat sätt.

Om krisområdet omfattar endast en del av landet och/eller om krisen uppskattas bli relativt kortvarig är evakuering till ett säkert område inom landet ett alternativ. Ibland kan förflyttning till ett säkert område inom landet vara farlig. I så fall, eller när krisområdet omfattar hela landet, kan en evakuering till ett säkert grannland komma i fråga.

Om grannländerna bedöms vara farliga eller om det är svårt att förflytta sig till dem, kan man tillfälligt förflytta sig till ett annat land. Om krisen bedöms bli långvarig bör man i samarbete med ministeriet försöka ordna en evakuering till Finland.

Den främsta avsikten med ambassadens assistans är att trygga den personliga säkerheten. I allmänhet får man endast ta med sig en begränsad mängd bagage och i regel är det inte möjligt att ta med sig husdjur. Var och en ansvarar själv för sin egendom i stationeringslandet. Med tanke på eventuella ersättningsfrågor lönar det sig att göra upp en detaljerad och noggrann lista över den egendom som blir kvar i landet och dess värde vid tidpunkten för evakueringen.

Var och en ansvarar själv för utgifterna för evakuering och för transport till hemlandet. I ytterst brådskande fall kan den som evakueras förbinda sig att betala utgifterna i efterskott genom ett åtagande om återbetalning.