En för alla och alla för en i nordisk säkerhetspolitik?

Under rubriken Stoltenbergrapporten i ljuset av Lissabonfördraget, arrangerades den 6 maj ett seminarium på Finlandsinstitutet i Stockholm som ett led i det nordiska ambassadsamarbetet i Stockholm. Övriga samarbetspartner var Finlandsinstitutet, Folk och Försvar, Utrikespolitiska institutet och Norden i fokus. Det första seminariet om rapporten arrangerades i fjol.

Jan-Erik Enestam Teija Tiilikainen, Bjørn Olav Knudsen, Fredrik Doeser och Jan-Erik Enestam

Bakgrunden till Stoltenbergrapporten är att den norske diplomaten och politikern Thorsten Stoltenberg i februari 2009 överlämnade sin rapport om “Nordisk samarbeid om sikkerhets- og utenrikspolitikk”. I själva rapporten presenteras 13 förslag inom vilka det nordiska utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet kunde utvecklas och fördjupas. Efter att rapporten överlämnades antog dock Europeiska unionen Lissabonfördraget, vilket medförde nya förutsättningar på det utrikes- och säkerhetspolitiska planet.

Under seminariet var följande frågor under luppen: Hur förhåller sig de nordiska länderna idag till utvecklade samarbetsformer inom utrikes- och säkerhetspolitiken och hur långt har arbetet kommit med att realisera Stoltenbergrapporten. Deltagarskaran var månghövdad och bestod, utöver talrika representanter för diplomatkåren, bl.a. av representanter för svenska medborgarorganisationer och medier.

Gästerna hälsades välkomna av Finlands ambassadör Markus Lyra. Han konstaterade att Lissabon-avtalet innebar ett stort framsteg för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU. De nordiska EU-länderna och Norge deltar i Nordic Battle Group 2011. Det är viktigt att dessa även används i krishanteringen. Finland kan acceptera Stoltenberg-rapportens alla 13 förslag.

Lars Ekeman, som är generalsekreterare vid Folk och Försvar var moderator.

Jan-Erik Enestam, direktör för Nordiska rådet och f.d. finsk försvarsminister föreläste under rubriken Lissabonfördraget och det nordiska samarbetet: var står vi nu? Till att börja med nämnde Enestam att möjligheten att i framtiden samsas om nordiska ambassader i en del länder där nu endast ett eller inget nordiskt land är representerat har dryftats. Nu kunde man gå längre i t.ex. Vit-Rysslands huvudstad Minsk.

Enestam påminde åhörarna om att de nordiska försvarsmakterna under kommande år troligen kan vänta sig nedskärningar, vilket förutsätter nya lösningsmodeller. Han ansåg att det i framtiden kan bli aktuellt med specialisering inom de nordiska försvarsmakterna och det skapas ett nät av ömsesidigt beroende. Vad som än sker accelereras utvecklingen av ekonomiska brister inom de nationella försvarssektorerna.

Tiilikainen och Wahlbäck Teija Tiilikainen diskuterar med ambassadören och statsvetaren Krister Wahlbäck.

Seminariet fortsatte med kortare anföranden av Marlene Wind (professor i statskunskap vid Köpenhamns universitet), Teija Tiilikainen (direktör för Utrikespolitiska institutet i Helsingfors), Fredrik Doeser (forskare vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm), Baldvin Pòr Bergsson (isländsk journalist och politisk analytiker) och Bjørn Olav Knutsen (forskare vid Försvarets forskningsinstitut, Norge). Doeser menade att man varken i positiv eller i negativ mening skall överdriva Lissabonfördragets betydelse för nordiskt säkerhetssamarbete, men hävdade att fördraget ändå kan ha en s.a.s. underlättande effekt.

Teija Tiilikainen föreslog att de nordiska länderna skulle ge en nordisk säkerhetsdeklaration i händelse av angrepp utifrån. Samtidigt påpekade hon att Finland, vars försvar bygger på territorialförsvar, just nu ändå är olikt de övriga nordiska länderna då de gäller de försvarspolitiska lösningarna och doktrinerna. Detta är ett hinder för en sådan specialiseringsutveckling som dryftats. Det skulle förutsätta förändringar i den finländska politiken. Inom EU:s krishantering kunde man tänka sig mindre grupperingar. Kunde man tänka sig att de nordiska EU-länderna plus Norge kunde vara en sådan grupp, frågade hon. Detta borde man diskutera i Norden.

En paneldiskussion följde och publiken hade möjlighet att ställa frågor. I sin slutkläm konstaterade Jan-Erik Enestam att “inget nordiskt land i framtiden kommer att kunna ha ett eget trovärdigt nationellt försvar, det är alldeles för dyrt”. Konkret fördjupat samarbete behövs.

Programmet hittar du här: http://www.folkochforsvar.se/images/stories/program6maj.pdf (Länk till en annan webbplats.) (Öppnar nytt fönster)

Seminariet kan ses på internet: http://www.folkochforsvar.se/index.php/videoarkiv(Länk till en annan webbplats.) (Öppnar nytt fönster)