Igen en kvinna i spetsen för regeringen
Den 22 juni, då det förflutit sju år minus två dagar, sedan det dramatiska slutet på ämbetsperioden för Finlands första kvinnliga statsminister, kommer riksdagen att bekräfta Mari Kiviniemi som den andra.
Anneli Jäätteenmäkis ämbetsperiod varade i bara 69 dagar på grund av att hon var tvungen att avgå efter en skandal utan motstycke, som kallats för Finlands Irakgate. Det är lätt att förutspå att Kiviniemis tid blir längre, men inte nödvändigtvis längre än ca tio månader, dvs. till nästa riksdagsval i april 2011.
För Kiviniemi kommer det bli motigt att få en ändring till stånd i Centerns historiskt låga popularitet i gallupundersökningarna. Ifall dessa förutsägelser skulle besannas kommer partiet att erhålla något under 19 procent av rösterna eller den lägsta siffran under fyra decennier i partiets historia.
Ett så pass dåligt resultat skulle bara berättiga till en underordnad plats i nästa koalitionsregering eller rentav fördriva partiet till oppositionen. Men med nya, obesudlade ansikten i ledningen för partiet finns det emellertid tillräckligt med tid för att bryta den trollcirkel som partiet befunnit sig i under de senaste åren.
Med Kiviniemi som statsminister och fru Tarja Halonen som president kommer Finland att framstå som ett sällsynt exempel på jämställdhet i världen. I den nuvarande regeringskoalitionen finns det lika många kvinnor som män och Centern har fler kvinnliga än manliga ministrar.
En övertygande seger, en ljuv hämnd
Kiviniemi kommer att inta den främsta platsen i finländsk inrikespolitik, sedan hon den 12 juni valts till att leda Centern, det främsta partiet i regeringskoalitionen, vid ett spännande möte som fördrev alla gamla ansikten i partiet förutom ett.
”Jag skäms över att tillhöra Centern”, bekände en kvinnlig delegat i sitt anförande, ett avslöjande medgivande gällande den djupa krisen bland partiets gräsrötter.
Kiviniemis övertygande seger var en ljuv hämnd, två år efter att som en av de dåvarande viceordförandena ha röstats bort vid valet av ledarskikt. På den tiden betraktades hon som alltför liberal för de djupa leden inom partiet.
Vaktombytet i statsministerns kansli kommer inte att förorsaka någon större omvälvning i regeringens politik, eftersom den nuvarande fyrapartikoalitionen kommer att sitta vid makten till riksdagsvalet, eventuellt efter någon smärre förändring i regeringens program.
Den nuvarande statsministern Matti Vanhanen kommer att representera Finland vid det förestående europeiska toppmötet och sedan avgå från sin post efter sju år i ämbetet. Under hans år vid makten har Centern inte varit framgångsrik i ett enda val och har varit utsatt för kritik och ingående kontroll på grund av påstådda oegentligheter i sin valfinansiering.
Dessutom är Vanhanens egen roll i denna finansieringsskandal fortfarande oklar. Efter att ha funnit Vanhanens preliminära rapport otillfredsställande, uppmanade justitiekansler Jaakko Jonkka (den ledande juridiska tjänstemannen i landet) honom nyligen att inkomma med en ytterligare förklaring till varför han inte jävade sig själv när regeringen fattade beslut om att bevilja ett anslag till Penningautomatföreningen i Finland som finansierar en av Centern ledd ungdomsorganisation som frikostigt stödde Vanhanens presidentkampanj år 2006.
Rotation är det första tecknet på ledarskap
Det första tecknet på hennes egen ledarskapsstil får man se när hon bestämmer sig för om hon överhuvudtaget har för avsikt att rotera ministerposterna inom Centern i den nuvarande regeringen. Som partiledare är det hennes privilegium att själv välja Centerns ministerkandidater.
Med mindre än ett år till nästa riksdagsval är många parlamentariker sugna på en ministerpost. Det har varit kutym inom Centern att låta regeringsposterna rotera, även om det bara varit för syns skull, men Kiviniemi har sagt att detta inte är en tillräcklig orsak.
En sak är emellertid helt säker; Kiviniemi kommer att friställa sin egen post som kommunminister.
Kiviniemi insisterar emellertid på en sak: Varje minister från Centern bör kandidera i nästa riksdagsval. Detta kunde betraktas som en åthutning direkt åt Paavo Väyrynen, den 63-årige utrikeshandels- och utvecklingsministern som likaså ställde upp som partiordförandekandidat.
Dennes misslyckade insats, mindre än 300 röster av ca 2 500 i första ronden, var en förödmjukande besvikelse för Väyrynen, som av någon orsak var övertygad om sina chanser. Demonstrativt lämnade han konferenshallen utan att vänta på slutresultatet och lär inte efter vad som påstås ha gratulerat Kiviniemi efter hennes seger. När Väyrynen återvände till konferensen följande dag insisterade han på att han gratulerat bägge finalisterna.
Väyrynens taktlösa protest stod i bjärt kontrast till näringsminister Mauri Pekkarinens beteende, som blev besegrad i slutomgången med 1 035 röster mot Kiviniemis 1 357 röster. Pekkarinen gav henne en björnkram och lovade stöda henne dygnet runt. ”Det var en ärlig kamp och den bästa deltagaren vann”, sade Pekkarinen.
Nejlikrevolutionen
Kiviniemis förutspådda seger blev så gott som självklar sedan många av Centerns höjdare rekommenderat henne några dagar före partikonferensen.
Följaktligen utspelades den smutsigaste duellen över vem som skulle väljas till partisekreterare, en person som ansvarar för partiets organisation, valkampanjer och finanser.
Den klumpige och påstridige sittande partisekreteraren Jarmo Korhonen, som symboliserat den valfinansieringsskandal som omgett Centern under flera års tid, blev i grund besegrad.
Konferensdelegaterna valde Timo Laaninen, en 55-årig erfaren partimedlem och grå eminens, efter en jordskredsseger och avskedade i praktiken Korhonen från den post som han innehaft i fyra års tid. ”Adjö, jag åker hem”, sade en synbart uppskakad Korhonen till konferensen.
Med en vit nejlika i knapphålet kallade Laaninen Korhonens avsättning för en nejlikrevolution. ”Valfinansieringsskandalen är politiskt över nu”, sade han i en tv-intervju med Yle.
Läs mera: Mari Kiviniemi är Finlands blivande statsminister (Öppnar nytt fönster)