10 frågor till den nya ambassadören

Finlands nya ambassadör i Sverige, Maimo Henriksson, tillträdde sin tjänst den 1 september 2021. Henriksson kommer närmast från Helsingfors där hon varit avdelningschef för Östavdelningen vid Finlands utrikesministerium sedan 2016.

1. Vad var din första tanke då du utsågs till ambassadör i Stockholm?

 

Jag blev mycket glad när jag fick höra om beslutet att utnämna mig till ambassadör just till Stockholm. Min följande tanke var: hoppas att jag kan visa mig vara värd förtroendet. Uppdraget känns som ett hedersuppdrag och jag förhåller mig till det både allvarligt och ödmjukt.

2. Hur har du förberett dig inför flytten till Sverige?

Egentligen har jag alltsedan barndomen fått sådana erfarenheter, som jag hoppas och tror kommer att vara till nytta i det nya jobbet. Jag har haft en svensk styvfar, vilket innebar att det kom svenska tidningar hem, hemma lästes det mycket svenska böcker, vi tittade på svensk TV. Jag har också som ung, i skolåldern, bott ett år i Stockholm och gått i Storkyrkoskolan i Gamla Stan. Min styvfars sommarställe i Stockholms skärgård har gett först mig och senare min familj möjligheten att under flera årtionden tillbringa en del av sommaren här i Sverige. Detta i sin tur har gett en utmärkt möjlighet att årligen under en månads tid djupdyka i det som just då varit aktuellt i Sverige. Nu efter utnämningen har jag försökt sätta mig in i Finlands och Sveriges förhållande från ett mera professionellt perspektiv. Det är allmän kutym på utrikesministeriet, att man innan man åker iväg på en utlandspostering gör en s.k. besöksrunda hemma i Finland, dvs. träffar personer från olika samhällsssektorer, som i sitt arbete jobbar med landet ifråga. Det kan t.ex. vara tjänstemän från andra ministerier, personer från näringslivet eller kulturfältet. Jag gjorde en sådan här runda under våren och sommaren och tänker ännu fortsätta i samband med tjänsteresor till Finland. De här diskussionerna har varit mycket givande och lärorika.

3. Hurdana tidigare erfarenheter har du av Sverige – har du något roligt minne du vill dela med dig? 

Mina erfarenheter är mycket positiva, eftersom de så starkt är kopplade till sommar, semester, en vacker skärgård och havet. Jag märker att jag har svårt att lyfta fram ett enskilt minne, däremot ser jag framför mig ett glittrande hav.

4. Vad har varit höjdpunkten i din karriär hittills?

En fin period i mitt yrkesliv var min förra utlandspostering som Finlands ambassadör i Norge. En höjdpunkt under dessa år var Republikens Presidents Sauli Niinistös och fru Jenni Haukios statsbesök, redan samma år som Niinistö första gången blivit vald till president. Besöket gick till Oslo och Tromsö. Oerhört sorglig däremot var tragedin på Utöya, som inträffade under min tid i Norge. Detta är något som jag alltid kommer att minnas. Två krävande uppdrag, dvs. höjdpunkter i detta avseende, har varit jobbet på Sekretariatet för Finlands EU-ordförandeskap, när Finland första gången var EU:s ordförande för drygt 20 år sedan samt jobbet som jag precis har lämnat, positionen som östchef på utrikesministeriet hemma i Helsingfors. En färsk höjdpunkt var utrikesminister Pekka Haavistos besök tidigare i år till St. Petersburg för att träffa sin ryska kollega, minister Lavrov. Förberedelserna var grundliga och vårt budskap förbereddes mycket noggrant.

5. Hur tänker du dra nytta av din erfarenhet inom östrelationer?

Jag tror, att svenska samtalspartner gärna diskuterar östfrågor med finländare – min bakgrund kanske öppnar dörrar. Det är också viktigt att Finland och Sverige har en dialog om östfrågor. Vi båda har förbundit oss till Europeiska unionens östpolitik, vi har varit med och utformat den, men självfallet finns det också nyansskillnader mellan oss, som beror på olika historia och geografiskt läge. Det är bra att vi förstår vari de här nyansskillnaderna bottnar.

6. Vad gör Stockholm till en så speciell plats för en ambassadör?

Svaret på den här frågan är klart uttryckt i den finska regeringens utrikes- och försvarspolitiska redogörelse, som godkändes förra året: Sverige är Finlands viktigaste bilaterala partner. Vi alla som jobbar för att främja relationerna mellan Finland och Sverige, vare sig vi jobbar på ambassaden, i ett företag eller i kulturlivet, har ett särskilt ansvar att värna detta för Finland mest centrala förhållande. Den gemensamma historien och den geografiska närheten förenar Sverige och Finland på livets alla områden – både institutionellt och på personnivån.

7. Hur tycker du att relationen mellan Finland och Sverige utvecklats på sistone?

Grunden för vår relation är lika solid som den varit tidigare. Men pandemin har förstås inverkat så att de personliga kontakterna lidit, när man inte kunnat ha fysiska möten. På virtuella möten är det svårare att utveckla nytt, att föra ärenden vidare. Därför hoppas jag innerligt, att vi snart igen får igång besöksutbyte på alla nivåer, från ministrar till studenter. Vissa olikheter i linjedragningarna för pandemin och i tidtabellerna har varit besvärliga särskilt ute i regionerna och i medborgarnas dagliga liv. Nu gäller det att vända dessa erfarenheter till något positivt och lära av varandra, för att kunna sköta kriser i framtiden. Vi har de facto redan satt igång med att utbyta sådana här erfarenheter. Som ett exempel kommer jag själv att i höst delta i en krisberedskapskurs, som Försvarshögskolan i Sverige och Säkerhetskommittén i Finland ordnar på initiativ av Hanaholmen.

8. Vilka frågor tror du blir speciellt viktiga för att utveckla relationen mellan Sverige och Finland i framtiden?

För det första vill jag nämna utrikes- och säkerhetspolitiken. Som det konstateras i den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen, fortsätter Finland att fördjupa det utrikes- och säkerhetspolitiska samt försvarssamarbetet med Sverige utan på förhand uppställda begränsningar. För det andra vill jag nämna kontakterna mellan näringslivet. Sverige är den största utländska investeraren i Finland. Sverige erbjuder finska företag ett naturligt förstahandsmål för export och samarbete – inte minst just nu, när Sverige har väldigt stora infrastrukturprojekt bl.a. i norr. En tredje viktig helhet är kontakterna mellan medborgarna och kulturen. Det är väldigt viktigt att vi efter pandemin får igång turismen och kontakterna mellan länderna, att vi har forskar- och studentutbyte – också svenska studenter i Finland. Jag skulle önska att så många finländare som möjligt skulle ha en svensk kontakt, som man alltid kunde ringa och fråga hur man i Sverige ser på ett aktuellt problem eller hur man löst något. På motsvarande sätt borde varje svensk ha en sådan här finsk kontakt.

9. Vad väntar du dig av tiden i Stockholm?

Jag förväntar mig intressanta möten med personer från olika samhällsområden, för att främja Finlands sak. Jag hoppas också att jag allt djupare lär känna det svenska samhället på alla dess nivåer. Vidare hoppas jag att jag kan bidra till att sammanföra finländare och svenskar från olika samhällsområden.

10. Hur tänker du tillbringa fritiden i Stockholm?

De närmaste veckorna kommer antagligen att gå till att installera mig i det nya hemmet. Därefter är min mans och min avsikt att börja göra de promenader, som presenteras i Lars Ericson Wolkes utmärkta bok ”Stockholms historia”. Vi har tänkt göra alla bokens åtta promenader, som går genom olika stadsdelar. Därtill har vi förstås på listan Stockholms muséer och sevärdheter. Så småningom skall jag också börja resa i Sverige. Därtill hoppas jag att opera-, konsert- och musikallivet åter kör igång. Även om Stockholm och Sverige är kända för mig, liksom för många finländare, känns det som om ett äventyr börjar. Och för att få litet hårdare motion har jag redan skaffat mig medlemskap i ett motionscenter, målet är cirka tre träningsgånger per vecka.