”Finland har enorm nyttoaspekt i Norden”

I dagens underliga språkdebatt är det intressant att notera att samma finländare som nu tvistar om svenskans ställning i Finland stöder det nordiska samarbetet starkt. Opinionsmätningar visar att en stor majoritet av finländare vill vårda och utveckla den nordiska samhällesmodellen och förstärka sin egen nordiska identitet.

Undersökningar visar också att finländarna helst samarbetar med svenskar. Vi placerar svenskarna på en första plats när det gäller öppenhet, pålitlighet och ärlighet. 46 procent säger sig vilja ha Sverige som närmaste samarbetspartner, 16 procent vill ha Ryssland och 13 procent Tyskland.

Jag trodde inte på ambassadör Ralf Enckell när han en sen eftermiddag i Paris år 1973 instruerade mig, sin unga medarbetare till nordiska samarbetets värde och Sveriges roll som Finlands granne. Efter 40 års diplomatisk erfarenhet vet jag nu att Enckell hade rätt. Norden är vår världsdel och Sverige är en genuin och viktig partner för Finland, vår närmaste partner i världen, brukar jag påstå. Inte alltid eller vid alla tillfällen den lättaste eller bästa partnern. Men ofta, mycket ofta, är Sverige den bästa möjliga partnern. Till dem som ifrågasätter detta brukar jag ställa frågan: "Vilket land, om inte Sverige?" Jag har inte fått höra några trovärdiga alternativ.

Ett fruktbart samarbete grundar sig alltid på en nyttoaspekt, en nyttoaspekt för alla parter. I det nordiska och i synnerhet i det finsk-svenska samarbetet finns rikligt med nyttoaspekter som inte kan förbises eller underskattas.

Niotusen finska studenter studerar utomlands av vilka tretusen i Sverige. Den överlägset populäraste destinationen är Sverige. Den faktor som i vardagslivet mest bidrar till att föra Finland och Sverige, finländare och svenskar, närmare varandra är integrationen i näringslivet och ekonomin. Företagsförvärv och sammanslagningar är vardag i de finsk-svenska relationerna. Det är en verklig och stor förändring i relationen mellan våra länder. Antalet finsk ägda företag i Sverige är nära på 800. År 1990 var motsvarande siffra 372. I Finland verkar 700 svenska företag. Finska företag sysselsätter över 60 000 svenskar och lika många finländare får sitt dagliga bröd genom svenska bolag i Finland.

Finland är den största utländska arbetsgivaren i Sverige efter USA och Storbritannien.
I nordismen, i skandinavismen har Finland en enorm nyttoaspekt. ”The Nordic brand” är ett enastående varumärke i världen. Finland har varit den stora vinnaren i detta. Finland har sin historia att tacka för anknytningen till Norden som alltid har varit vår port västerut.

Finland lyser i internationell statistik därför att vi har omfattat och utvecklat den nordiska samhällsmodellen kryddad med kraftiga finska ingredienser och vunnit beröm med det. Tidskriften Newsweeks ”världens bästa land” är världens bästa eftersom vi är en del av den nordiska gemenskapen. Genom svenska tiden fick Finland ett brohuvud till den nordiska familjen och har dragit stor nytta av det. I själva brobygget har språket varit en viktig medverkande kraft.

Ett starkt argument som talar för svenskan är den nordiska gemenskapen. Svenska språket är för Finland i det nordiska samarbetet vitalt även om vi med danskarna skulle tala engelska. Hade vi inte ett gemensamt språk skulle Finland inte skilja sig från grannar i söder som nu försöker att skapa sig en nordisk profil och ansöker om medlemskapet i det Nordiska Rådet.

Visst kan vi tala engelska med de andra nordborna men den dagen vi inte är kunniga att använda svenskan faller vi utanför den inre kretsen som i alla fall kommer att använda skandinaviska som ett gemensamt språk.

Jag håller med Antti Blåfield när han i Helsingin Sanomat säger att svenskans ställning i vår grundundervisning inte är enbart en intern finlandssvensk angelägenhet. Vi måste alla inse vikten av att värna om det svenska språket i Finland. Historielösheten är vår tids sjukdom men får inte hindra oss från att minnas att detta land har byggts gemensamt. Fosterländskheten lever i oss alla.

Pertti Torstila

Artikeln publicerades på Hufvudstadsbladet den 3 februari  2011