Visste du att...
...finskans ord för bastu, sauna, anses vara det finska ord som flest andra språk i världen har lånat in. Det är en av de mer eller mindre faktabaserade myterna kring den finska bastun. Många av myterna äger faktiskt sin riktighet, men inte alla. En av de värsta är: ju hetare bastu, desto bättre, en myt som bl a odlas i ett av den finska litteraturens monumentalverk, Alexis Kivis Sju bröder. De tragiska händelserna med dödlig utgång i samband med årets bastu-VM i Heinola i Finland är ett sorgligt exempel på detta.
I ovannämnda Sju bröder badar bröderna bastu, naturligtvis, efter att ha slagit sig blodiga. ”Av alla krafter brukade nu envar sin savmjuka, härliga lövkvast, de badade och baddade sina sårnader, och långa vägar kring bastun ljöd badkvastarnas vinande smask. Juhani: Nu får allt våra sår en äkta turkpolska.”
I en annan litterär klassiker, romanen Putkinotko av Joel Lehtonen får bastun agera tillfällig bostad åt familjen, eftersom de använder delar av sitt hus som bränsle. Familjen är på obestånd; mamman försöker hålla ihop vardagen. Boken handlar om den sociala klyftan mellan rika och fattiga. Putkinotko finns på svenska i en upplaga från 1973. Stället Putkinotko, eller vad som sägs vara förebilden, kan besökas om man är på resa i Savolax i östra Finland.
Politiska samtal i bastun sattes i system av Finlands långvarige president Urho Kekkonen (1900-1986, president 1956-1981), och än idag kan man bese hans berömda bastu på Ekudden i stadsdelen Munksnäs strax utanför Helsingfors centrum. Bastun bidrog till att sköta de viktiga relationerna till Sovjetunionen, men många var också de industriledare, politiker och personliga vänner som har delat bastulaven och de sköna fåtöljerna i bastukammaren med presidenten i Ekuddens bastu. Man kan föreställa sig att många kvistiga frågor har kunnat lösas i den atmosfär som ett bastubad kan skapa. Jag skulle nästan våga beskriva Urho Kekkonen som Finlands mesta bastubadare, åtminstone under sin tid. Senare tiders presidenter har inte bott på Ekudden, utan ett nytt residens, Talludden, byggdes på kort avstånd därifrån. Talludden är inte öppet för allmänheten, men Ekudden fungerar som president Kekkonens hemmuseum. Hans glasögon ligger på skrivbordet.
Att bastun är bra för att lösa tungans band också utanför politiken, det fick en svensk publik erfara när den första finländska filmfestivalen i Sverige hölls härom veckan. Den nakna mannen heter filmen av Mika Hotakainen och Joonas Berghäll, och där filosoferar finländska män i bastun om livsavgörande händelser. Filmen fick bra recensioner, och går kvar på ett par biografer i centrala Stockholm, men man vet ju inte hur länge.
Att ha en egen bastu, helst en strandbastu, det är riktig sommar i Finland. Alla har sina egna basturitualer. En sådan är bastukvasten av björklöv – ska den vara torr eller fuktig? Ska man klappa sig hårt eller bara lite sakta med kvasten? Vad ska man kasta på stenarna? Mycket vatten eller bara lite? Eller något annat, exempelvis öl som ger en maltdoft i bastun. Små urgröpta stenar att lägga på bastuugnen med doftande olja i kallas för bastuns ande. Men att ta in främmande dofter i bastun? Utom tjära då förstås. Och en uttjänt bastukvast på stenarna sprider björkdoft omkring sig. Tar man öl med sig in i bastun eller ska bastuölen absolut bara drickas utanför bastun när man sitter och svalkar sig? Ska en bastukorv bastant som en falukorvsring ligga i en foliepåse och bli het på stenarna? Ska man lägga några ägg på en för ändamålet byggd liten hylla så att de får svag röksmak och mognar medan bastun eldas och badas i? Se där några frågor som kan ställas till vilken finländare som helst, och alla har en uppfattning.
Finländare tar med sig bastun vart de än drar ut i världen. Här i Sverige lät Sveriges Radios finskspråkiga kanal SR Sisuradio för ett par år sedan rösta fram den bästa bastun i Sverige i tre kategorier – och vinnarna ääär: Jönköpings finska förenings vedeldade bastu, Dyrös eluppvärmda bastu vid Tjörn och Bredsjös rökbastu i Hällefors. Med i juryn i bastuomröstningen satt Arja Saijonmaa, som har gett ut en praktfull bok om bastun och dess mytiska och filosofiska dimensioner.
Det finskspråkiga Litteratursällskapet i Finland har precis gett ut med en bok om bastutraditioner, som Finska Litteratursällskapets folkdiktningsarkiv har samlat in. Ett par exempel: På ett håll i Finland rekommenderar man röda stenar på bastuugnen för att de ger den bästa ångan, på annat håll varnar man för röda stenar för att de ger badet en bitter ton. När ett flickebarn är fött, ska man lägga vedklabbarna i bastuugnen två och två i taget, då blir flickan säkert gift. Boken finns bara på finska och heter Sauna – pieni perinnekirja, Bastu – en liten bok om traditioner (min övers.) (Red Juha Nirkko, Suomen Kirjallisuuden Seura). Men man kan ju alltid hoppas på en översättning till svenska!
Tron på bastuns förmåga och läkande krafter är i högsta grad levande i den finländska folksjälen. Men den mest seglivade myten av alla är den om bastun om och när den INTE kan erbjuda lindring eller vederkvickelse: Om brännvin, tjära eller bastu inte hjälper, då är sjukdomen dödlig. Det vet varenda finländare, att det är just så det är!
Karin Lindfors
Journalist