Visste du att...
...det var finländskt brännvin som serverades i drinkarna på efterfesten när Nobelpriserna i december ifjol hade delats ut, middagsborden i Blå hallen dukats av och dansmusiken i Gyllene salen tystnat.
...och att Svenska nubbar numera egentligen är Finska nubbar.
Glögg och punsch är klassiska i svensk dryckestradition. De är också klassiska i Finland. Verkligen, i hela Finland? OK då, punschen kanske mest hör hemma bland finlandssvenskarna, men där förekommer det faktiskt att man blir serverad ärtsoppa med varm punsch, också utanför studentnationerna. Under mina över 30 år i Sverige har jag aldrig blivit bjuden på det av svenskar. Är finlandssvenskarna dagens bärare av vissa urgamla svenska traditioner? Fullt möjligt.
Att Sverige och Finland har en gemensam dryckeshistoria har naturligtvis att göra med att de var samma land. Än var husbehovsbränning tillåtet, än var det förbjudet. I slutet av 1700-talet kunde man enligt den finländska alkoholforskaren Esa Österberg (www.hanaholmen.fi) tillverka nästan obegränsat med sprit, och det betydde att dryckenskapen spred sig . Men år 1800 blev det skärpning! Då kopplades rätten att tillverka sprit till att äga jord. Obesuttna göre sig alltså icke besvär. Också borgarna i städerna fick rätt att bränna sprit. Mängderna var fördelade efter antalet över 15-åringar, och per varje man fick man bränna dubbelt så mycket som per varje kvinna. Dehär reglerna tog Finland år 1809 med sig, eftersom svenska lagar fortsatte att gälla också i storfurstendömet. Husbehovsbränningen förbjöds i Sverige år 1855 och i Finland 1866.
Brännvinstraditionerna har sedan dess utvecklats i lite olika riktningar. På Alko, Finlands motsvarighet till Systembolaget, är de flesta finländska brännvinssorter klara och okryddade eller bara med mild smaksättning. Tittar man på Systembolagets hyllor finns det en rik variation av kryddade svenska brännviner, och det kommer årligen nya smaksättningar. På många krogar i Sverige kan man beställa en ”husets snaps” med självkomponerad kryddsammansättning. Inte så vanligt i Finland.
Men snapsvisan! Den är så gemensam för Sverige och Finland att det redan under ett decennium har arrangerats en årlig landskamp i nyskrivna snapsvisor till kända melodier. Den första landskampen utkämpades 2001. Det utses både en vinnarvisa och ett vinnande lag, och de behöver inte nödvändigtvis komma från samma land. I Sverige är det Vin- och Sprithistoriska museet som administrerar tävlingen, och alla resultat och texter till segrarsnapsvisorna finns på hemsidan.
Snapsviselandskamperna är roliga och uppsluppna tillställningar; jag har en systerson som har varit med flera gånger. Man tävlar nämligen också om bästa hejarklack, så det blir många glada tillrop. Mycket vanliga melodier är Svenska slott och herresäten, och I Apladalen, som också kallas Värnamovisan. Men variationen är stor. En favorit bland vinnarvisorna är den från 2002:
SKILDA PREFERENSER
Melodi: En sjöman älskar havets våg
En snöman älskar is och snö,
en blåval sitt hav.
En travhäst vill ha klöverhö,
en ren älskar lav.
Var säl far väl
av sill, enbart sill
men jag vill ha nubbe till.
Författare: Georg Granbom, Gävle
Finland står i turen att arrangera årets snapsviselandskamp, den går i Helsingfors den 20 november.
Svenska nubbar då, varför borde de kallas Finska nubbar? Jo, för att ett större köp av varumärken nyligen ägde rum i kölvattnet av försäljningen av Vin och Sprit till Pernod Ricard. De märken som Pernod Ricard inte ville behålla såldes till Finska statens alkoholföretag Altia. Av Svenska nubbar befinner sig nu alltså OP Andersson, Skåne, Explorer och Kronvodka med flera i finländsk ägo, liksom flera öl-, vin- och glöggsorter. Sedan några år är också den mest kända svenskbuteljerade cognacen ett av Altias märken. Å andra sidan så har den vodka som faktiskt bär Finlands namn redan i åratal varit i amerikansk ägo. Så vad spelar det för roll vem som äger vad. Uppenbarligen förblir smakerna på nubbarna desamma. Med det senaste köpet av svenska varumärken fick Altias vd Antti Pankakoski i alla fall en idé som han förde fram i en intervju: man kanske faktiskt skulle börja producera Finska nubbar i stil med de svenska serieförpackningarna av småflaskor med olika snapsar. I så fall blir det till att konkurrera med sig själv!
Det finländska brännvinet på Nobel-eftersittningen då? Jo, det handlade om fyratusen drinkar till de ca 1000 gäster som på nattkröken åkte buss från Stadshuset till Karolinska Institutet för att fortsätta festen. Efterfesten efter Nobelmiddagen håller på till femtiden på morgonen och den har arrangerats av Stockholms studenter alltsedan 1970-talet. Nu blev alltså Finland och Altia huvudleverantör. En av drinkarna var den här gången tillägnad självaste ”krutgubben” Alfred Nobel. Förutom vodka smaksatt med lingon innehåller den sockerlag, jordgubbar och blad av mynta. Vad kallas drinken då? Jo, den heter Nobel Explosion. Tur att den inte exploderade på riktigt!
Karin Lindfors
Journalist