Hur imponerar man på en finländare?

För några veckor sedan fick jag ett meddelande av min svenska vän. Han befann sig på en arbetsresa i Finland och ville ha sista minuten tips på hur man blir vän med finländare. Vad ska man säga för att övertyga de där bastugalna men ack så lyckliga grannarna på andra sidan Östersjön?

Frågan fick mig att känna en gnutta panik. Det var som att någon plötsligt ställde mig mot väggen och krävde svar på något som borde vara en självklar del av min finska identitet, något som borde sitta djupt i mitt dna. I all hast och brådska slängde jag ur mig svar som ”beröm kaffet för att vara tillräckligt starkt”, ”påpeka att karelska piroger är det bästa du som svensk någonsin ätit” och ”glöm inte att nämna att du besökt Stockholms bästa bastu”.

Men snabbt insåg jag faktumet. Det där blev ju helt fel.  

Det första misstaget skedde redan vid att ställa frågan. Om det är något man i Finland uppskattar är det när någon inte försöker för mycket. Det bästa som finns är äkthet och ödmjukhet, inga påklistrade och tillgjorda artigheter. Det finns till och med ett ord för när man gör detta för mycket – ”mielistely”, och till skillnad från den svenska översättningen ”smicker” så klingar det inte positivt. Detta är något som helt enkelt ska undvikas i högsta grad, och finländaren på andra sidan bordet kommer garanterat att se igenom dig när du försöker göra det.  

För det andra, man ska inte vara rädd för tystnaden. I stunder där man ofta känner att man behöver fylla pauser med småprat låter finländaren tystnaden vara just tystnad. Nyckeln är att förstå att det inte är stelt, det är snarare bekvämt. Att konstant prata för att “hålla i gång stämningen” kan snarare uppfattas som jobbigt. Säg det du har att säga, och när du inte har något att tillägg, var tyst. Det tolkas inte som ointresse, utan som respekt för samtalet.

För det tredje – om man på riktigt vill bli vän med en finländare gäller det att visa substans. Inte genom att namedroppa eller låtsas, utan genom att faktiskt kunna något. Kanske genom att säga att president Alexander Stubb ger svenskarna mindervärdeskomplex (som en annan svensk vän uttryckte det) eller genom att visa att man förstår varför beredskap, säkerhet och samhällsstruktur faktiskt tas på så stort allvar här.

Slutligen – underskatta aldrig handling över ord. I Finland imponerar man inte genom att säga saker, utan genom gärningar. Kom i tid. Håll vad du lovar. Leverera utan att behöva prata om det i efterhand. Det låter kanske inte så spektakulärt, men det är just det som är poängen.

Och kanske är det just där svaret ligger. Vill man imponera på en finländare ska man sluta försöka imponera och i stället bara vara någon som går att lita på. Och här har ju Sverige redan toppbetyg, som Finlands allra närmaste partner.

Och för dem som undrar hur det gick för min vän – han lät bli att kommentera kaffet, pirogerna och bastun och är idag många finländska kontakter rikare.