Uppdrag: förnya Nationalmuseum
Överintendenten för Sveriges nationalmuseum och Prins Eugens Waldemarsudde Berndt Arell berättar att han fick sitt nuvarande jobb i Sverige av en tillfällighet. Arell har tidigare jobbat på museer runt om i Finland och har sedan barnsben vetat att han velat jobba i museibranschen. Som överintendent för Sveriges nationalmuseum har han spännande tider framför sig eftersom han kommer att förnya museets profil i samband med renoveringen.
Att jobba med museer var inget slumpmässigt val för Berndt Arell. Som barn besökte han ofta museer med sina far- och morföräldrar och upplevelserna gjorde bestående intryck på honom. Under studierna vid Åbo Akademi var siktet inställt mot hans framtida karriär. ”Jag hade konsthistoria som huvudämne och flera museala ämnen som biämnen”, berättar han. Arell övervägde även att studera till läkare eller lärare men han gav upp planerna eftersom de inte kändes rätt för honom.
Berndt Arell har varit chef för flera museer i Finland. Han nämner Österbottens museum i Vasa, Åbo konstmuseum och Nordiskt konstcentrum på Sveaborg som speciellt uppskattade. Arbetsplatserna har en gemensam egenskap – alla museer han varit chef för ligger i kuststäder. ”Havet är ett viktigt element”, säger Arell och berättar att hans farfar var yrkesfiskare. Utöver museerna har Arell också varit direktör för Svenska kulturfonden och ordförande för Centralkommissionen för konst.
Förnyelse och omväxlande landskap
Berndt Arell sökte inte själv tjänsten som överintendent för Nationalmuseum utan blev tillfrågad. Han antar att han blev ombedd att ta jobbet eftersom man stävade efter att modernisera museet som hör till de äldsta konstmuseerna i världen. Det var också orsaken till att Arell blev intresserad av jobbet. Att fortsätta i gamla hjulspår skulle inte ha varit så spännande, det var chansen att skapa nytt som intresserade honom.
Arell tillträdde tjänsten år 2012 och säger att uppdraget varit mycket givande hittills. ”Alla är så öppna och gillar att diskutera.” Dessutom är fokus nu mer på att arbeta med publiken och på konstfostran än på forskningen som det traditionellt brukar vara på museer.
Jobbet har även bjudit på omväxlande landskap. Medan Nationalmuseet renoveras lånas konsten ut till museer utomlands och gör på så sätt museet känt runt om i världen. Tidigare och kommande mål för konsten är bl.a. Budapest, New York, Paris och Amsterdam. I september organiserades en utställning i Finland i samarbete med konstmuseet Sinebrychoff. I Stockholm har man tagit i bruk nya lokaler under renoveringen och museet har fem olika vandringutställningar på gång runt om i Sverige.
Välkommen till en vänlig miljö
Eftersom Berndt Arell bott i Göteborg på 90-talet så var steget att flytta till Sverige var inte stort. Han visste vad som väntade och det underlättade beslutet att ta jobbet som överintendent. Men att hitta en lägenhet i Stockholm är – som alla som har bott i Stockholm vet – problematiskt. Han hittade sin nuvarande lägenhet efter några flyttningar och berättar att han njuter av den lättsamma stämningen på Södermalm.
Arell har överlag känt sig välkommen bland de hjälpsamma och vänliga svenskarna. Han har märkt att alla verkar vara genuint intresserade av varandra och att de känner ett slags brödrakärlek gentemot finländarna. Ibland kan Arell sakna den finska konsten att tiga i sällskap. ”Här frågar de genast om är allt okej” berättar han, ”men de menar bara väl förstås”, tillägger han.
Om sin framtid kan ännu inte Arell säga något. Han har visstidsanställning på sex år och kan sedan ansöka om tre år till. Hur fortsättningen blit är oklart, men han vill åtminstone se hur allt kommer igång efter renoveringen. ”Den första utställningen är inte ens fastslagen”, säger Arell och ler. Så vi väntar med spänning på hur museet ser ut när renoveringsdammet lagt sig.
Text och bild: Sini Tenkanen