Puhemies Halla-ahon puhe virallisella vierailulla Ruotsissa 13.3.2024 (ruotsiksi)

Herr talman, doktor Norlén, ärade ledamöter av Sveriges riksdag, mina damer och herrar! 

Sverige och Finland har nästan tusen år av gemensam historia bakom sig. Våra länders och våra folks öden är sammanflätade på otaliga sätt. Våra politiska system och våra samhällen är byggda på samma grund – en grund där demokrati, individens frihet och rättsstatsprincipen utgör viktiga beståndsdelar. 

Finland och Sverige är till den grad lika att ju längre bort vi reser, desto större är sannolikheten för att dom vi talar med förväxlar våra länder, eller till och med betraktar oss som ett och samma land.

Sverige är Finlands närmaste och viktigaste bilaterala partner. Det är något unikt över den stora mängden kontakter mellan våra länder inom de mest skilda samhällsområden. Vi har visserligen olika huvudspråk, men vår relation fördjupas av den svenskspråkiga minoriteten i Finland och svenska språkets officiella ställning i Finland – och på motsvarande sätt av det stora antalet finskbördiga i Sverige och finskans särställning som nationellt minoritetsspråk. 

Bästa åhörare! ”Hakkaa päälle!” – så ljöd det finska kavalleriets stridsrop i den forna svenska härens led. Ropet förknippas särskilt med trettioåriga kriget, som 1648 avslutades med Westfaliska freden, där Sverige befäste sin ställning som stormakt. De finska styrkorna var ansenliga och de hade stor betydelse för Svea rikes krigsframgångar. Drygt 40 procent av den svenska stormaktsarméns infanteri och kavalleri , sammanlagt nästan 20 000 soldater, kom från den fattiga östra rikshalvan med endast kring 400 000 invånare.

Nåväl, århundradena gick, och historien drev Sverige och Finland åt olika håll. Den 30 november 1939 inledde Sovjetunionen ett fullskaligt angrepp på Finland. Det var inledningen till vinterkriget, som det kom att kallas några år senare, när fortsättningskriget börjat som ett sommarkrig. 

På ett officiellt plan kunde Sverige inte hjälpa Finland, av hänsyn till möjliga motdrag från Tyskland eller Sovjetunionen . Men kampanjen Finlands sak är vår kom genast igång, och mängder av svenska frivilliga anslöt sig för att hjälpa Finland. Över 8 000 volontärer i Svenska frivilligkåren och 19:e flygflottiljen deltog i vinterkriget. Åtminstone 33 av dem gav sitt liv för Finlands frihet och självständighet. Finland är för evigt tacksamt.

Under kalla kriget blev Sverige ett viktigt stöd för Finland och ett fönster mot väst, och EU-medlemskapet år 1995 förde oss också officiellt ännu närmare varandra.

Bästa vänner! Medan vi sitter här på en fin middag, kämpar de ukrainska soldaterna mot Rysslands brutala och illegala angrepp, och civilbefolkningen gör vad den kan för att leva vidare under Rysslands ständiga attacker med drönare och missiler. Ryssland sår förödelse, skräck och död. Ukraina behöver därför all hjälp vi kan ge. Till följd av vår historia känner vi finländare starkt med ukrainarna. Nu står säkerheten på spel i hela Europa, alltså också i Finland och här i Sverige.

Rysslands anfallskrig och de hot som föregick kriget ledde till att Finland och Sverige snabbt omvärderade nyttan och behovet av ett Natomedlemskap. Det finska folket ändrade åsikt praktiskt taget över en natt. Vi ville göra hela Natoresan sida vid sida med Sverige, men på grund av Turkiets och Ungerns hållning blev Sverige medlem först förra veckan, knappt ett år efter Finland. Men vi visste och sa hela tiden att Finlands Natomedlemskap inte är fullständigt utan Sverige. Våra varmaste gratulationer till medlemskapet!

När nu också Sverige är medlem i Nato sluts cirkeln: nu är vi åter militärt allierade. Försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige hade fördjupats redan före Natomedlemskapet, men nu när alla fem nordiska länder ingår i Nato blir försvarsplaneringen enklare och det gemensamma försvarsarbetet alltmer konkret. Samtidigt fortsätter vi tillsammans att förbättra krisberedskapen och stärka såväl den inre som den övergripande säkerheten. Om Finland ibland kallats Nordens lås, så är vi nu tillsammans ett än starkare lås. 

Också näringslivet i Sverige och Finland är nära kopplade till varandra. Sverige är det land som investerar överlägset mest i Finland, men penningflödet går också åt andra hållet; Sverige är det klart främsta målet för finländska investeringar. Våra länder har också ett livligt studerandeutbyte, vilket ytterligare stärker kontakterna och skapar nya och personliga band mellan oss. Sverige har alltid lockat finländska studerande, och det är i dag inte ovanligt att att svenskar studerar i Finland, ofta med svenska som studiespråk.

Utöver att slå vakt om våra länders och medborgares säkerhet och välfärd har vi också andra frågor på agendan. Vår tid präglas av Rysslands anfallskrig, men också bland annat av osäkerheten kring Förenta staternas framtida hållning i många frågor. Likaså väcker den tekniska omvälvningen många frågor – inte minst när det gäller artificiell intelligens. Det känns bra att ta tag i de här problemen och utvecklingstrenderna i samråd med en nära vän. Tillsammans och genom att föregå med gott exempel kan vi kräva att Europa tar större ansvar för sin egen säkerhet.

Bästa åhörare, vår gemensamma resa hit har varit lång. Den gångna utvecklingen säger i sig inget om framtiden – och framtiden sådan vi såg den i går, var likaså öppen och osäker. En sak vågar jag ändå säga med stor säkerhet: Vi kommer att gå sida vid sida också i fortsättningen. Tack för allt, Sverige. Jag föreslår en skål för den exceptionellt nära kontakten mellan våra folk och våra länder.

Riksdagens talman Jussi Halla-aho