Bilaterala relationer

Förhållandet

Schweiz erkände Finland den 11 januari 1918. Diplomatförhållandet länderna emellan ingicks den 29 januari 1926. Finland har haft en representation i Bern från år 1937, och Schweiz har haft en representation i Helsingfors från år 1939.

Bilden av Finland i Schweiz är god och det finns ett genuint intresse för Finland, bland annat på grund av de resultat Finland fått i internationella utbildnings-, innovations- och konkurrenskraftsjämförelser. För Schweiz är Finland på många sätt ett jämförelseland, vars utveckling följs noggrant. I synnerhet den äldre generationen i Schweiz uppskattar hur Finland klarade sig i andra världskriget, minnet av Mannerheim och Oesch lever starkt kvar i landet. Många minns även de neutrala ländernas samarbete på 1970-talet i förberedandet av den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen samt i frågor om fri handel (Efta). Finlands EU-medlemskap och det att Schweiz inte gick med i EES gjorde att det traditionella samarbetsområdet smalnade av på 1990-talet, men under senare år har man återupptäckt samarbetets möjligheter.

I fråga om utrikespolitiska teman förenas länderna i synnerhet av frågor gällande Europas säkerhet, fredsmedling och utvecklingen av FN. Schweiz är en värdefull, likasinnad kumpan till Finland och EU i många internationella sammanhang. Finland och Schweiz har  något gemensamt också inom försvars- och säkerhetspolitiken. Båda länderna har stannat utanför militära allianser och båda ländernas försvarssystem grundar sig på allmän värnplikt. I båda länderna genomförs stora förändringar i organisationen av försvarsmaktens. De finska och schweiziska försvarsförvaltningarna har ett nära samarbete.

President Sauli Niinistö gjorde i oktober 2013 ett statsbesök i Schweiz. I samband med besöket togs ett initiativ till ett tätare politiskt-ekonomiskt partnerskap mellan Finland och Schweiz. I synnerhet internationellt samarbete (FN, OSCE), fredsmedling, innovationer och konkurrenskraftsfrågor, investeringar, utbildning och minskande av ungdomsarbetslösheten identifierades som samarbetsområden. Samarbetet främjades av förbundspresident Didier Burkhalterins statsbesök i Finland i april 2014.

I FN har Finland och Schweiz samarbetat i synnerhet i fråga om mänskliga rättigheter, utvecklingen av rättsstaten samt främjandet av resolutionen om kvinnor, fred och säkerhet. Schweiz är med i FN:s vängrupp för fredsmedling som leds av Finland och Turkiet. Finland, Schweiz och Turkiet lanserade i mars 2014 OSSE:s vängrupp för fredsmedling och fungerar som medordföranden för gruppen.

Det handelsekonomiska förhållandet

Handeln mellan de båda länderna uppgår till en volym om ca 1,42 miljarder euro (2013), vilket ger Finland ett överskott (+47 miljoner euro). Utöver den tidigare nämnda varuhandeln är volymen av tjänstehandeln 672 miljoner euro (2012), vilket också innebär ett överskott för Finland (156 miljoner).

Handeln med Schweiz utgör ca 1 % av Finlands utrikeshandel, medan Finlands andel av Schweiz utrikeshandel är ca 0,5 %. Den huvudsakliga exporten till Schweiz är medicinska och farmaceutiska produkter, trä och pappersvaror samt maskiner och apparater. Traditionella produkter inom skogsindustrin har dock tappat mark och tillväxt har skett inom områdena för medicinska och farmaceutiska produkter, elektrisk utrustning och instrument samt ädelmetaller. Den schweiziska importen till Finland domineras av medicinska och farmaceutiska produkter samt maskiner och utrustning för allmänt bruk inom industrin. Specialprodukter som klockor och fotograferingsmaskiner importeras också till Finland från Schweiz.

År 2012 utgjorde schweiziska direktinvesteringar i Finland 2,24 miljarder schweiziska franc (1,93 miljarder euro), vilket motsvarar 0,2 % av Schweiz utländska direktinvesteringar. Investeringsnivån har fluktuerat, även om trenden är något fallande, med investeringar på nästan 3 miljarder schweiziska franc före finanskrisen 2007. Den senaste schweiziska investeringen i Finland är relaterad till vindkraftsfinansiering.

Inom jordbruket har Schweiz och Finland likheter. Båda länderna har högkostnadsjordbruksproduktion, varmed de måste konkurrera baserat på kvalitet snarare än pris. Både Finland och Schweiz satsar på kvalitetsmärkningar. Schweiz försöker till exempel skapa en konkurrensfördel genom märkningarna Bio, IP Suisse och den av Förbundsrådet utvecklade märkningen Schweiz Natürlich. Schweiz driver också en "schweiziskhets"-kampanj (Swissness) för att skydda geografiska beteckningar och schweiziska nationella symboler, eftersom dessa har identifierats som en värdefull konkurrensfördel.

Det finns potential för tillväxt i handeln mellan länderna. Möjliga samarbetsområden är bland annat clean-tech, energi och miljö, bioteknik och läkemedelsindustrin, hälsa och välbefinnande samt informations- och kommunikationsteknologi. Det skulle finnas potential för samarbete mellan finska och schweiziska forsknings- och innovationsaktörer (inklusive SHOK-verksamheten) inom dessa sektorer. Team Finland-arbetet är en viktig del av att öka Finlands effektivitet i Schweiz.

Kulturella relationer

Finska konstnärer har förhållandevis ofta utställningar i Schweiz. Ambassaden och vänföreningen Schweizerische Vereinigung der Freunde Finnlands (SVFF) samarbetar aktivt för att organisera kulturevenemang.

Schweizerische Vereinigung der Freunde Finnlands (Länk till annan webbplats) (öppnas i nytt fönster)

Finländare, det finska språket

Antalet personer med finskt ursprung i Schweiz är cirka 6 500. Några av dem är andra generationens medborgare som har velat erhålla finskt medborgarskap genom en av sina föräldrar.

Föreningen Suomen ystävät Sveitsissä (SVFF) grundades 1946 och är aktiv i att organisera olika evenemang med anknytning till Finland och finskheten runtom i Schweiz.

I Schweiz finns det tio finska skolor som tillhandahåller kompletterande utbildning på olika orter, som får stöd från Utbildningsstyrelsen genom föreningen Suomi-seura. De finska skolorna har sina egna läroplaner som syftar till att öka elevernas kunskaper i det finska språket och om Finland som land.

På universitetsnivå kan man studera finska åtminstone i Bern. Vissa medborgarhögskolor erbjuder också undervisning i finska. Dessutom kan finska studeras som främmande språk i privata språkskolor.

Avtal

Konvention angående förlikning och rättsligt avgörande av tvister

Fördrag angående behandling av den andra statens medborgare samt bolag, andelslag och föreningar

Överenskommelse angående utbyte av praktikanter

Överenskommelse om avskaffande av inresevisum  

Avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap

Luftfartsöverenskommelse

Överenskommelse om internationella landsvägstransporter

Överenskommelse om social trygghet

Avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet

Besök

Republikens president Sauli Niinistö och fru Jenni Haukio gjorde ett statsbesök i Schweiz i oktober 2013 på inbjudan av förbundspresident Ueli Maurer. Senast ett liknande besök i Schweiz gjordes var av president Mauno Koivisto år 1986. Arbetsbesök på ministernivå och i försvarsmaktens ledning sker varje år. Dessutom sker ett nära åsiktsutbyte och besök mellan tjänstemän på olika myndighetsnivåer.

Historia

Berns ambassads historia

Finlands första envoyé i Bern var Rafael Erich (1879–1946), professor i folkrätt vid Helsingfors universitet och tidigare statsminister. Den 29 januari 1926 utnämndes Erich till tillförordnad envoyé i Bern och samtidigt Finlands ständiga representant i Nationernas Förbund i Genève. Som underordnad hade Erich beskickningens sekreterare Hugo Valvanne (1894–1961). Upprätthållandet av de två representationerna orsakade en lång rad problem under de första åren av verksamheten. Det fanns bara tillräckligt med personal för att möta en representations behov, fastän det både i Bern och Genève fanns kontor och bostad.

Att samma personer verkade i både Bern och Genève innebar en mycket stor arbetsbörda, men ledde också till svårigheter i administrativa frågor och protokollärenden. I praktiken arbetade och bodde envoyén och sekreteraren större delen av tiden i Genève, ett arrangemang som slutligen godkändes av de schweiziska myndigheterna efter förhandlingar.

I Bern började beskickningen verka i hyrda lokaler i stadsdelen Kirchenfeld på adressen Englische Anlagen 6. På grund av budgetbesparingar uppstod i början av 1932 en situation där den hyrda fastigheten i Bern måste lämnas. Enligt kraven i protokollet var Finlands beskickning tvungen att ha ett kontor i staden, så adressen som uppgavs i Bern var Finlands honorärkonsul Schauweckers bostad. Representationen fanns på papper, men i praktiken hade verksamheten upphört.

Efter Erich utsågs i december 1927 Rudolf Holsti (1881–1945), som likt sin föregångare hade lång erfarenhet av internationellt samarbete och Nationernas Förbund, till Berns envoyé. Holsti hade även verkat som utrikesminister åren 1919–1922. Holstis tid som envoyé var officiellt en av de längsta i utrikesförvaltningen, fram till år 1940, då Nationernas Förbund upphörde att verka. Emellertid hann Holsti även vara utrikesminister i två år, år 1936–1938.

Paul Hjelt och Armas Yöntilä fungerade som Chargé d'Affaires under ministerperioden. Det schweiziska utrikesministeriet värdesatte Holsti, vilket främjade Schweiz flexibla inställning till de speciella kontorsarrangemangen vid den finska beskickningen i Bern.

Efter upphörandet av Nationernas Förbunds och slutet av Holstis mandatperiod den 31 augusti 1940 flyttade beskickningen från Genève till Bern och det hyrdes en fastighet på Choisystrasse 6. Efter Holsti skötte Chargé d'Affaires Hugo Valvanne, som sänts till Bern, om beskickningen fram tills Tapio Voionmaa (1896–1960), generalsekreterare för utrikesministeriet, blev envoyé i mars 1941.

Beskickningens kansli flyttades till adressen Schänzlihalde 21 i oktober 1942, och ett halvår senare hyrdes en tjänstebostad åt envoyén på Kalcheggweg 12. Kalcheggweg 12 var faktiskt beskickningschefernas residens fram till 1982, då en fastighet förvärvades i Muri i Bern.

Efter Voionmaa fungerade Heikki Leppo (1906–1987) som Chargé d'Affaires åren 1946–1948. Hugo Valvanne återvände till Bern för tredje gången år 1956, då han utnämndes till envoyé. Nästa år kom Finland och Schweiz formellt överens om att höja representationen till ambassadörsnivå. 1971 flyttade ambassadens kontor från Schänzlihalde 21 till sin nuvarande adress, Weltpoststrasse 4.

Vid ambassaden arbetar från och med hösten 2014 två utsända tjänstemän (ambassadör, konsulär tjänsteman) samt två tjänstemän anställda från värdlandet.

Beskickningschefer genom tiderna:

• Rafael Erich, tillförordnad envoyé (Geneve) 1926–1927
• Rudolf Holsti, envoyé (Geneve) 1927–1940
• Hugo Valvanne, Chargé d'Affaires 1940–1941
• Tapio Voionmaa, envoyé 1941–1946
• Heikki Leppo, Chargé d'Affaires 1946–1948
• Reinhold Svento, envoyé 1948–1951
• Åke Gartz, envoyé 1951–1953
• Helge von Knorring, envoyé 1953–1956
• Hugo Valvanne, envoyé 1956–1957, ambassadör 1957–1959
• Osmo Orkomies, ambassadör 1959–1962
• Olavi Munkki, ambassadör 1962–1965
• Ragnar Smedslund, ambassadör 1965–1967
• Björn-Olof Alholm, ambassadör 1968–1970
• Martti Salomies, ambassadör 1970–1974
• Kaarlo Mäkelä, ambassadör 1974–1976
• Joel Toivola, ambassadör 1976–1982
• Richard Tötterman, ambassadör 1983–1990
• Paavo Kaarlehto, ambassadör 1990–1992
• Henry Söderholm, ambassadör 1992–1996
• Olli Mennander, ambassadör 1996–2001
• Antti Hynninen, ambassadör 2001–2005
• Pekka Ojanen, ambassadör 2005–2009
• Alpo Rusi, ambassadör 2009-2014
• Jari Luoto, ambassadör 2014-2017
• Timo Rajakangas, ambassadör 2017-2021
• Valtteri Hirvonen, ambassadör 2021–2025
• Okko-Pekka Salmimies, ambassadör 2025-