Europeiska unionens råd representerar medlemsstaterna

Europeiska unionens råd (kallas också ministerrådet eller bara rådet) är en av EU:s sju institutioner. I dess sammanträden deltar medlemsländernas ministrar. Rådet är EU:s lagstiftande organ och budgetansvariga myndighet, tillsammans med Europaparlamentet. Det är ordförandelandet som bär det huvudsakliga ansvaret för rådets verksamhet under sin tid som ordförande.

Copyright: European Union
Europeiska unionens råd.

Behandlingen av EU-ärenden i Bryssel

Ett lagförslag behandlas först i rådets arbetsgrupper och kommittéer, som är ungefär tvåhundra stycken totalt. I arbetsgrupperna representeras ett medlemsland antingen av någon från huvudstaden eller av en sakkunnig som tjänstgör vid den ständiga representationen. Arbetsgrupperna samlas varje vecka. Rådet har också ständiga kommittéer som koncentrerar sig på specialfrågor. Kommittén för säkerhets- och utrikespolitik (Kusp) som inrättades år 2000 diskuterar och formar ställningstaganden och beslut som gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Militärkommittén (EUMC) består av EU-ländernas överbefälhavare företrädda av sina ständiga militära företrädare.

Följande förhandlingstrappsteg är Coreper som också kallas Ständiga representanternas kommitté (Comité de Représentants Permanents), med andra ord EU-ambassadörernas kommitté. Coreper sammanträder varje vecka i Bryssel, för att behandla och bereda alla ärenden som tas upp vid ministerrådets möten. Man försöker lösa så många åsiktsskillnader mellan medlemsländerna som möjligt på Corepernivå. Om enighet inte uppnås i Coreper behandlas ärendet av ministrarna då ministerrådet sammanträder.

Coreper verkar i två sammansättningar som kallas Coreper I och Coreper II.

I Coreper II:s möten deltar medlemsländernas EU-representationers ständiga representanter. Finlands representant är ständiga representanten, ambassadören Markku Keinänen. Till Coreper II:s ansvarsområden hör:

  • Allmänna frågor och utrikesärenden
  • Ekonomiska och finansiella frågor
  • Rättsliga och inrikesfrågor
  • Beredning av frågor som tas upp i råden

I Coreper I sammanträder medlemsländernas ständiga representanters ställföreträdare. Finland representeras där av ambassadör Tuuli-Maaria Aalto. Till Coreper I:s ansvarsområden hör:

  • Sysselsättning, socialpolitik, hälsovård och konsumentfrågor
  • Konkurrenspolitisk (inre marknad, industri och forskning)
  • Trafik, telekommunikation och energi
  • Jordbruk och fiske
  • Miljö
  • Utbildning, ungdom, kultur och idrott

Besluten bekräftas i rådet, som verkar i tio olika konstellationer beroende på hurdana ärenden som behandlas. Vilken minister som deltar beror på vilket ämne rådet ska behandla. Ministerrådet beslutar antingen enhälligt, med kvalificerad majoritet eller med enkel majoritet.

Rådets konstellationer:

  • Allmänna frågor
  • Utrikespolitik
  • Ekonomiska och finansiella frågor (Ecofin)
  • Rättsliga och inrikes frågor
  • Sysselsättning, socialpolitik, hälsovård och konsumentfrågor
  • Konkurrenskraft (inre marknad, industri och forskning)
  • Trafik, telekommunikation och energi
  • Jordbruk och fiske
  • Miljö
  • Utbildning, ungdom och kultur

EU-ordförandeland

Europeiska unionens råd byter ordförandeland två gånger om året enligt en överenskommen tidtabell. Ordförandelandet spelar en viktig roll för unionens interna arbete eftersom det landet leder rådets verksamhet på alla förhandlingsnivåer, från arbetsgrupper till ministersammanträden. Ordförandelandet har också stor möjlighet att påverka ärenden som tas upp och behandlas under dess ordförandeskap.

Nu mera är ordförandelandets roll mindre synlig utanför EU, eftersom det idag är Europeiska rådets ständiga ordförande och den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik som fungerar som ordförande i råden. Tidigare hörde också den uppgiften till ordförandelandet.

 

Europeiska rådets möten

I Europeiska rådet samlas medlemsländernas regeringschefer och statsöverhuvud och sammanträdena kallas därför EU-toppmöten. Europeiska rådet kom till år 1974 då de politiska ledarna i Europa började sammanträda regelbundet. I och med att Lissabonfördraget trädde i kraft i december 2009 blev Europeiska rådet en officiell EU-institution. Finlands delegation vid toppmötena leds av statsministern.

Det är Europeiska rådets uppgift att dra upp allmänna politiska riktlinjer för unionens utveckling. Vid toppmötena löser man också meningsskiljaktigheter om vilka det inte har uppnåtts enighet i tidigare skeden. Dessutom fastslår rådet riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för utrikes- och säkerhetspolitiken. Därmed är Europeiska rådet EU:s högsta politiska organ. I och med Lissabonfördraget fick rådet också befogenheter att fatta juridiskt bindande beslut.

Statsöverhuvudena sammanträder minst fyra gånger om året. Därutöver kan ordförande kalla till extra rådsmöten. Mötena hålls i Bryssel.

 

Behandlingen av EU-ärenden i Finland

Huvudansvaret för uppföljningen och beredningen av EU-ärenden, och för fastställandet av Finlands ståndpunkter vilar på de behöriga ministerierna. Syftet med samordningen av EU-ärenden är att säkerställa att Finland i alla ärenden som tas upp i EU och under de olika faserna av behandlingen har en samordnad ståndpunkt, som motsvarar de allmänna principer som Finland antagit för sin EU-politik.

Systemet för samordning av EU-ärenden omfattar de behöriga ministerierna, EU-ministerutskottet och kommittén för EU-ärenden samt de EU-sektioner som den sistnämnda har inrättat. Vid behandlingen av EU-ärenden fäster man särskild uppmärksamhet vid att riksdagen deltar, vid att information ges i rätt tid och vid att Ålands landskapsregering deltar och informeras.

Finlands ständiga EU-representation i Bryssel deltar i beredningen av EU-ärenden. Den ständiga representationen bereder Europeiska unionens råds beslut utgående från den finska regeringens direktiv, och spelar en viktig roll när Finlands EU-politik förverkligas. Det täta samarbetet med huvudstaden möjliggör en fungerande arbetsfördelning mellan representationen och ministerierna.