Tankar från en rutinerad skogspolitisk expert som går i pension: nätverksbildning är nyckeln till EU-påverkan

Hur känns det att lämna en flera decennier lång arbetskarriär bakom sig? En karriär som har sträckt sig ända från EU-medlemskapets första ögonblick till de allra senaste skogsstrategierna. Tapio Kytölä, sakkunnig inom skogs- och bioekonomi som blir pensionerad från Bryssel, berättar om sina känslor inför återflytten till Finland. I intervjun beskrivs en imponerande karriär vid frontlinjen för EU-påverkan – från reporter till attaché. Läs hurdana råd en veteran inom skogsfrågor ger nästa generation av EU-påverkare. och vilka stunder han särskilt bär med sig.

Hur känns det att gå i pension efter en lång och händelserik karriär?

Huvudsakligen bra, eftersom jag fortfarande är vid relativt god hälsa. Jag och min fru kommer att flytta till Finland, där våra barn och många vänner bor. I Bryssel finns det säkert också sådant som jag kommer att sakna.

Vad fick dig ursprungligen att söka till uppgifter som attaché – och hur såg vägen ut som ledde fram till denna roll?

Jag har använt nästan hela min arbetskarriär till EU-frågor, ända med början från Finlands EES-förhandlingar. Det här är alltså inget sidosprång, utan ett kontinuum.

Uppgiften som attaché intresserade mig och år 2011 blev jag specialsakkunnig inom jordbruk vid representationen. Jag befann mig redan i Bryssel och var väl insatt. Ibland besökte jag kommissionens generadirektorat för forskning och innovation som nationell sakkunnig i samband med att EU:s bioekonomistrategi förnyades förra gången. Jag återvände till representationen under Finlands EU-ordförandeperiod. På agendan stod jordbruk, bioekonomi och skogsfrågor. Under de senaste åren har jag fått koncentrera mig på skogen och bioekonomin.

 Vilka stunder i din karriär kommer du särskilt väl ihåg?

Jag följde förhandlingarna om EU-medlemskapet som reporter. Då blev jag insatt i särskilt EU:s jordbrukspolitik men också mer allmänt i att följa förhandlingar. Esa Härmälä, som ledde tjänstemannaförhandlingarna om jordbruksfrågor, fick ofta svara på kniviga frågor. Ibland fick också huvudförhandlare Veli Sundbäck och hans högra hand Antti Satuli sådana frågor.

I inledningsskedet av EU-medlemskapet befann jag mig i Bryssel som korrespondent för tidningen Maaseudun Tulevaisuus. Behovet av information var stort och det skrevs många artiklar. Alldeles i början av år 1995 gick kommissionens presskonferenser på franska, men snart började engelskan vinna mark. Som reporter fick jag träffa kommissionärer och ministrar. Det var en fin tid. Det bästa resorna bestod av inofficiella möten med jordbruksministrarna. Vår första kommissionär Erkki Liikanen höll regelbundna briefingar med oss korrespondenter. Jag hade många möten med jordbrukskommissionär Franz Fischler. Senast träffade jag honom i Innsbruck före julen 2023.

När jag blev statens representant öppnades möjligheter till direkt påverkan. Jag var med vid förhandlingsborden, åtminstone i den bakre raden. Det har jag uppskattat, liksom de utmärkta kollegorna och cheferna.

Vilka förhandlingar kommer du särskilt väl ihåg?

Sett utifrån var det förhandlingarna under ministermötet i Bryssel år 1990, där målet var att uppnå ett beslut om det allmänna tullavtalet GATT under Uruguayrundan. Då ordnades också den största demonstrationen jag någonsin sett i Bryssel. Ministermötet ledde inte till något resultat, men blev början på betydande reformer inom EU:s jordbrukspolitik. Slutligen kunde Uruguayrundan slutföras och Världshandelsorganisationen WTO skapades år 1995.

Senare har jag fått vara med vid åtskilliga förhandlingar i anslutning till EU:s jordbruksreform. De har alltid uppnått skäliga resultat för Finlands del.

I samband med medlemskapsförhandlingarna fick Finland rätt att också betala ut nationellt jordbruksstöd, eftersom EU-systemet inte annars hade varit tillräckligt. Stödet till Södra Finland betraktades dock av kommissionen som ett stöd under en övergångsperiod. År 2013 fick vi en mer hållbar grund för stödet till Södra Finland, då det skrevs in i EU:s förordning. Det uppnådde vi genom att lyfta fram lämpliga paragrafer vid förhandlingsbordet via EU-parlamentet. Lyckligtvis hade statssekreteraren fått in en minister vid parlamentet och vi hade skapat goda relationer dit.

Hurdana förändringar har du sett i ditt arbete och i EU-påverkandet under årens lopp?

Eftersom kommissionen alltid är initiativtagare till lagstiftningen har kommissionen enormt stor betydelse. Varje kommission har en viss vision som syns i de initiativ kommissionen gör.

Jag har följt skogsfrågorna sedan medlemskapets början. EU:s skogsareal nästan fördubblades när Finland, Sverige och Österrike anslöt sig till unionen. Vi var initiativrika och ville åstadkomma koordinering av skogsfrågorna inom kommissionen. Ett utlåtande i den riktningen gjordes i EU:s ekonomiska och sociala kommitté och samma tanke ingick i ett av Europaparlamentets betänkanden. På denna grund och under ledning av kommissionens generaldirektorat för jordbruk utarbetades EU:s första skogsstrategi år 1998.

Följande skogsstrategi utarbetades i samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna. EU:s andra skogsstrategi som publicerades 2013 var utmärkt. EU:s tredje skogsstrategi publicerades 2021. I beredningen av den hade huvudansvaret överförts till kommissionens generaldirektorat för miljön. Man ville inte inkludera medlemsstaterna i beredningen. Den första läckta versionen hittades först en månad innan strategin publicerades och i det skedet gick det inte längre att påverka innehållet i någon betydande grad.

Längs vägen hade man när det gäller skogsfrågor övergått från medlemsstaternas initiativ via samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna till kommissionens autonomi.

Vad har varit svårast i ditt arbete och vad har å andra sidan varit allra mest belönande?

Det mest belönande är när man tillsammans med sin egen grupp och likasinnade lyckas främja ärenden i en riktning som är bra för Finland.

Vilka tips har du för att lyckas inom EU-påverkan?

Endast genom att bilda nätverk kan man få ärenden att gå framåt. Man måste ha vänner både i kommissionen och i medlemsstaterna och parlamentet. Olika typer av likeminded-grupper är viktiga.

Finns det något enskilt möte, någon enskild situation eller ett sammanträffande som du minns särskilt
väl?

Det var trevligt när jag lyckades få in den finländska bioekonomiutställningen i nedre aulan i Berlaymont i två veckor. Tack till representationens ledning för stödet. Det hela kulminerade i att kommissionens ordförande Ursula von der Leyen tillsammans med kommissionären för forskning Ekaterina Zaharievan kom och besökte utställningen under den sista dagen den sjätte juni och jag fick träffa dem där.

Hur har ditt arbete påverkat din egen världsbild eller ditt förhållande till Europa?

Det är fint att ha goda bekanta överallt i EU. Vi är i rätt sällskap.

Vilka råd skulle du ge en person som håller på att inleda sin EU-karriär eller drömmer om en EU-karriär?

EU-frågor har stor inverkan på finländarnas liv. Här behövs kunniga människor vars hjärtesak är att hitta europeiska lösningar som också är lämpliga för Finland.

Hur tänker du tillbringa dina pensionsdagar? Kommer du att resa, syssla med hobbyer eller kanske med något helt nytt?

Först måste jag installera mig i Esbo. Det är trevligt att några vänner redan bjudit in mig till sina stugor, eftersom jag inte har någon egen stuga. Jag ska fortsätta att cykla när marken är bar och på vintern har vi förhoppningsvis snö så att jag kan skida.

Finns det något som du ännu skulle vilja säga till dina kollegor eller den gemenskap där du har arbetat?

Ett stort tack till er alla för kamratskapet, hjälpen och det goda sällskapet. EU-representationen är en inspirerande arbetsplats.