EU:s anslutningsförhandlingar med Ukraina och Moldavien inleds – vad händer härnäst?
EU:s utvidgningspolitik har fått ny fart under de senaste åren till följd av geopolitiska förändringar. Särskilt Ukrainas och Moldaviens ansökningar har återupplivat diskussionen om unionens framtida utformning. Båda länderna öppnade formellt sina EU-anslutningsförhandlingar i Luxemburg den 15 juni, vilket markerar en viktig milstolpe på deras väg mot medlemskap.
Taras Kachka – Ukrainas vice premiärminister, Marta Kos – EU-kommissionär med ansvar för utvidgningsfrågor, Milojko Spajić – Montenegros premiärminister, Alexandru Munteanu – Moldaviens premiärminister, Marilena Raouna – Cyperns biträdande minister för Europafrågor. Foto: EU.
På måndagen öppnades det första förhandlingsområdet, det så kallade klustret ”Grundläggande frågor”. Sammanlagt finns sex tematiska kluster som används för att bedöma hur redo ett kandidatland är att ansluta sig till Europeiska unionen. När förhandlingarna och reformerna har slutförts på ett sätt som godkänns av både EU och kandidatlandet kan medlemskap beviljas efter att anslutningsfördraget har ratificerats.
Syftet med utvidgningen är att stärka EU:s stabilitet och demokrati samt att öka det ekonomiska samarbetet i Europa. För närvarande befinner sig sex länder på västra Balkan samt Ukraina och Moldavien i olika skeden av anslutningsprocessen. Framstegen bygger alltid på meriter, vilket innebär att varje land går vidare i processen beroende på hur väl det genomför reformer för att uppfylla EU:s medlemskapskriterier.
Från kandidatstatus till fullt medlemskap
Länder inleder processen genom att lämna in en formell medlemsansökan till EU. Ansökan riktas till Europeiska unionens råd. Därefter ber rådet Europeiska kommissionen att bedöma landets lämplighet för medlemskap. På grundval av kommissionens bedömning beslutar EU:s medlemsstater om landet ska beviljas kandidatstatus och om anslutningsförhandlingar ska inledas. Beslutet måste fattas enhälligt.
För att ett land ska kunna godkännas som EU-kandidat måste det uppfylla de så kallade Köpenhamnskriterierna, som fastställdes 1993. Dessa innebär att landet ska ha stabila demokratiska institutioner, en fungerande rättsstat samt ett samhälle som respekterar mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter. Landet måste också ha en fungerande marknadsekonomi som kan konkurrera på EU:s inre marknad. Dessutom ska kandidatlandet kunna anta och genomföra EU:s lagstiftning samt förbinda sig till unionens mål och skyldigheter – särskilt målen för den politiska, ekonomiska och monetära unionen.
Formella anslutningsförhandlingar
När medlemsstaterna har fattat ett enhälligt beslut går kandidatlandet vidare till formella anslutningsförhandlingar. I detta skede spelar anslutningskriterierna en central roll. I EU:s utvidgningsförhandlingar måste kandidatländerna införliva EU:s samlade lagstiftning (acquis communautaire), som är uppdelad i sex tematiska kluster.
Klustret ”Grundläggande frågor” omfattar demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter. Klustret ”Inre marknaden” fokuserar på fri rörlighet för varor, tjänster, arbetstagare och kapital. ”Konkurrenskraft och inkluderande tillväxt” omfattar bland annat beskattning, utbildning och ekonomisk politik. Klustret ”Grön agenda och hållbara förbindelser” behandlar miljö-, energi- och transportpolitik. ”Resurser, jordbruk och sammanhållning” berör jordbruk, livsmedelssäkerhet och regional utveckling. Det sista klustret, ”Yttre förbindelser”, handlar om EU:s handels-, utrikes- och säkerhetspolitik.
Hela processen kan ta många år.
Vissa processer går snabbare än andra
EU:s utvidgning saktade ner efter Kroatiens anslutning 2013, när unionens uppmärksamhet riktades mot interna utmaningar såsom eurokrisen och migrationen. Samtidigt uppstod en så kallad ”utvidgningströtthet”. Inom EU började man diskutera om utvidgningen hade gått för snabbt, vilket ledde till ett starkare fokus på rättsstatens principer, bekämpning av korruption och demokratiska institutioners funktionsförmåga.
Målet är att säkerställa att problemen från tidigare utvidgningar inte upprepas och att kandidatländerna verkligen uppfyller kraven innan de ansluter sig. EU:s utvidgningsprocess är dock alltid meritbaserad: varje land avancerar utifrån hur väl det uppfyller medlemskapskriterierna.
Av länderna på västra Balkan har Montenegro och Albanien kommit längst i processen, och Montenegro siktar på medlemskap år 2028. De övriga länderna befinner sig fortfarande längre från ett medlemskap. Dessutom har Islands parlament beslutat att hålla en folkomröstning i augusti om huruvida landet bör återuppta sina EU-anslutningsförhandlingar.
Ukraina och Moldavien beviljades kandidatstatus år 2022. Båda länderna ansökte om medlemskap omedelbart efter att Rysslands invasionskrig inleddes. På grund av sitt geopolitiska läge är ett medlemskap i unionen av avgörande betydelse för dem. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har också gjort EU:s utvidgning till en central geostrategisk prioritering på nytt.
Båda länderna har successivt integrerats i EU och har bland annat anslutit sig till det gemensamma eurobetalningsområdet och roamingområdet. Nu när det första förhandlingsklustret har slutförts väntas nästa kluster öppnas, möjligen redan under sommaren. Integrationsprocessen fortsätter i båda länderna i takt med att de går vidare till nya förhandlingsområden.