Hälsa
Världshälsoorganisationen (WHO)
Hälsa för alla
Världshälsoorganisationen (World Health Organization, WHO) (Länk till en annan webbplats.)är ett specialiserat FN-organ som enligt definitionen i sin konstitution är har till uppgift att garantera bästa möjliga hälsa för alla människor,. I konstitutionen definieras hälsa som ett fullständigt tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte enbart som avsaknad av sjukdom eller funktionshinder. I konstitutionen anges också att bästa möjliga hälsa är en grundläggande rättighet utan åtskillnad mellan ras, religion, politisk övertygelse eller socialt och ekonomiskt tillstånd. För att uppnå detta bör WHO leda och samordna det globala hälsoarbetet och bland annat uppfölja utvecklingen av hälsostatus, främja hälsoforskning, utveckla och upprätthålla hälsorelaterade normer, förebygga epidemier av smittsamma sjukdomar samt på begäran, stödja medlemsstaterna i utvecklingen av hälsopolitiken och i nödsituationer. Dessutom kan WHO fungera som sammankallande för internationella avtal eller konventioner för hälsa.
Från en medicinsk och infektionsjukdomsorientering till en aktör för hållbar utveckling
WHO grundades år 1948 med nationella hälso- och sjukvårdsministerier som kontaktpunkter i medlemsstaterna. Under vägledning av medlemsstaterna utvecklades WHO – inom ramen för hälso- och sjukvårdssystemen – främst till en organisation med medicinskt vetenskaplig orientering och med speciellt intresse för smittsamma sjukdomar. Samtidigt har WHO alltid spelat en särskilt viktig roll när det gäller att främja mödra- och barnhälsa. Inom förebyggandet av smittsamma sjukdomar är utrotningen av smittkoppor år 1980 det viktigaste resultatet av WHO. Under de senaste åren har WHO aktivt arbetat för att utrota Polio från världen. Även om WHO på olika sätt har tagit hänsyn till att den globala bördan av icke-överförbara sjukdomar idag är större än den som orsakas av smittsamma sjukdomar, utgör de senare fortfarande en betydande del av organisationens arbete.
Agenda 2030 och införandet av hälsa i målen för hållbar utveckling gav WHO möjlighet att stärka sin vikt inom FN. Det allmänna arbetsprogrammet (General Programme of Work, GPW) för 2019–2022, som antogs av Världshälsoförsamlingen år 2018, utformades för att stödja uppnåendet av hälsomålen i Agenda 2030. GPW är det första av sitt slag som återspeglar det moderna begreppet folkhälsa, med hälsa som en resurs för samhället och som en källa för både välbefinnande och ekonomisk tillväxt. Hälso- och sjukvårdssystemet har en särskild roll när det gäller att främja hälsa och tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster. Men hälsa produceras och kan även skadas och hotas i alla livsmiljöer i våra samhällen, vilket förutsätter omfattande samhällsinsatser till hälsa inom alla offentliga sektorer .
I GPW ingår tre mål av en miljard: 1) en miljard människor ska få tillgång till hälso- och sjukvård; 2) en miljard människor ska skyddas bättre mot hälsokriser; och 3) en miljard människor ska ha bättre hälsa och välbefinnande. De minst långt framskridna av dessa mål är att uppnå hälso- och sjukvård. Sekretariatet har föreslagit att GPW förlängs med två år för att göra det möjligt att uppnå de tre målen, särskilt genom förstärkning av hälsosystemen och investeringar i primärvård.
Det kanske mest kända exemplet på WHO:s normativa roll är den internationella diagnosklassifikationen (ICD-11) . Många vetenskapligt grundade hälsorelaterade rekommendationer från WHO ger viktig vägledning till medlemsstaterna när de utarbetar sin nationella hälso- och sjukvårdspolitik.
Coronaviruspandemin och WHO
Trots varningarna från WHO och internationella experter om en sjukdom X, överraskades både WHO och medlemsländerna i början av 2020 av coronaviruspandemin. Tack vare de snabba åtgärder som Kina vidtog i början av 2020 hade länderna några veckor på sig att förbereda sig för spridningen av denna sjukdom orsakad av ett nytt, okänt virus. Insatserna mot pandemin inleddes under WHO:s vägledning samtidigt som den intensiva insamlingen av information om patogenen och dess ursprung samt utvecklingen av medicinska motåtgärder, särskilt vacciner. Helt nya operativa arrangemang infördes tillsammans med andra viktiga globala hälsoaktörer för utveckling och distribution av vacciner, läkemedel och tester. Medan pandemin fortfarande pågick, inleddes flera processer för att stärka de globala insatserna vid hälsokriser på basen av erfarenheterna av denna pandemi. Utöver att stärka WHO:s kapacitet när det gäller beredskap och insatser vid hälsokriser, överväger man att uppdatera WHO:s Internationella hälsoreglemente (2005) och utveckla ett nytt internationellt avtal om beredskap och insatser vid pandemier.
Administration
Världshälsoförsamlingen är WHO:s högsta styrande organ. Den möter årligen i maj och fastställer inriktningen för WHO och på den globala hälsopolitiken. Styrelsen med sina 34 ledamöter förbereder Världshälsoförsamlingen och verkställer dess beslut. Styrelsen sammanträder två gånger årligen.
Dr Tedros Adhanom Ghebreyesus har varit generaldirektör för WHO sedan 2017. Han är f.d. hälsominister och utrikesminister för Etiopien och ordförande för styrelsen för den Globala fonden. Dr Ghebreyesus förtjänster på hälsoområdet kommer framför allt från omorganisationen av hälso- och sjukvården i Etiopien för att omfatta hela befolkningen.
De kanske mest anmärkningsvärda innovationer som Dr Ghebreyesus har lagt fram för WHO är utvärderingen av organisationens inverkan genom mätning av förändringar i hälsosystemen och hälsan i medlemsstaterna (GPW 2018–2022), försöken att få mervärde från förbättrat samarbetet mellan globala hälsoaktörer och att stärka WHO:s arbete på landnivå. Dr Ghebreyesus är den enda kandidaten till generaldirektör för perioden 2023–2028.
Finland och WHO
Finland har ett långt och konfidentiellt förhållande med WHO. Finland var ett pionjärland i primärvård och ett pilotland för Hälsa för alla 2000 och senare för Hälsa för alla 2015 -programmen. WHO har utvärderat Finlands hälsopolitik tre gånger.
Finland anser att världen behöver en stark, produktiv, oberoende och trovärdig WHO och deltar aktivt i organisationens administration och tekniska arbete, särskilt i processer som betraktas strategiskt som viktigast för folkhälsan, ofta tillsammans med EU. Finland var ledamot i styrelsen 2019–2021.
Till frågor som Finland fokuserar på inom WHO Främjande ingår till exempel mental hälsa, hälsofrämjande inom alla offentliga sektorer — även kallat ”Hälsa inom alla politikområden”, hälsa i humanitära nödsituationer samt essentiella folkhälsofunktioner som behövs för att uppnå målen för hållbar utveckling. Under de senaste åren har Finland arbetat aktivt i olika forum för att främja global hälsosäkerhet. Finland främjar också kvinnors och flickors rättigheter samt rättigheter och tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, de främsta målen för Finlands utvecklingspolitik. I de strategiskt viktigaste områdena ansluter sig Finland till EU:s ståndpunkter, som uttrycks i världshälsoförsamlingen (och oftast i styrelsen) av EU-rådets ordförandeskap.
Social- och hälsovårdsministeriet ansvarar för Finlands fastställda bidrag, medlemsavgiften, till WHO. År 2021 uppgick det uppskattade bidraget till 1.8 miljoner euro. Dessutom anslogs 0,5 miljoner euro till särskilda program. Andra liknande bidrag på cirka 1 miljoner euro gjordes av social- och hälsovårdsministeriet till Internationella centret för cancerforskning (IARC), sekretariatet för ramkonventionen om tobakskontroll (FCTC) och Europeiska observatoriet för hälso- och sjukvård. Utrikesministeriet tillhandahöll 2021 5 miljoner euro i icke-öronmärkt finansiering till WHO, vilket placerade Finland på 6:e plats på listan av donatorer i denna kategori. Utrikesministeriet stödde även den strategiska planen för förebyggande och bekämpning av covid-19 med 1 miljoner euro.
Den ständiga representationen i Genève försvarar Finlands intressen och främjar frågor som är viktiga för Finland bilateralt samt tillsammans med EU och de nordiska länderna. Den ständiga representationen upprätthåller nära kontakter med WHO:s sekretariat och följer också, inom ramen för tillgängliga resurser, debatten och trenderna i den globala hälsopolitiken, även i FN:s generalförsamling. Ett aktivt deltagande i de olika förberedande mötena och samråden spelar en central roll i den ständiga representationens dagliga arbete, som får instruktioner från social- och hälsovårdsministeriet.
Förenta nationernas HIV/AIDS program UNAIDS
HIV / AIDS som en utvecklingsutmaning
HIV/AIDS -epidemin blev på 1990-talet den mest synliga globala hälsoutmaningen. När sjukdomens inverkan på hållbar utveckling förstods, upprättades FN:s HIV/AIDS -program UNAIDS (Länk till en annan webbplats.)år 1993, som startade sitt arbete år 1996. UNAIDS har ansvaret för att främja och övervaka genomförandet av FN:s HIV/AIDS -deklaration. UNAIDS samordnar och finansierar delar av arbetet av de elva samarbetsorganisationerna (ILO, UNDP, UNESCO UNFPA UNHCR, UNICEF, UNODC, UN Women, WFP, WHO och Världsbanken) enligt överenskommen arbetsfördelning. UNAIDS har tagit HIV/AIDS till den globala politiska agendan, inte bara som en hälsofråga utan också som en bredare utmaning som påverkar samhällsekonomisk och ekonomisk utveckling, mänskliga rättigheter, säkerhet och stabilitet.
Administration
Winnie Byanyima från Uganda har varit exekutivdirektör sedan 2019. UNAIDS styrs av programkoordineringsstyrelsen (Programme Coordinating Board, PCB). Styrelsen har 27 medlemmar, varav 22 representerar medlemsstaterna och fem civilsamhället, de sistnämnda utan rösträtt. PCB diskuterar administrativa och substansfrågor och speciella teman. Samarbetsorganisationerna har rätt att delta och prata. Medlemsstaterna arbetar som valkretsar. Finland, Danmark och Norge utgör en av valkretsarna och arbetar tillsammans med valkretsen bestående av Island, Schweiz, Sverige och Österrike. De två valkretsarna främjar gott styre, till exempel genom att ha gemensamma uttalanden för de flesta PCB-agendapunkterna.
Finland och UNAIDS
Finland representerade sin valkrets som PCB-medlem 2018–2019.
Kvinnors och flickors rättigheter, förebyggande av nya infektioner i responsen till HIV/AIDS epidemin och ett tillvägagångssätt baserat på mänskliga rättigheter, inklusive sexuella och reproduktiva rättigheter och tjänster samt tillgång till omfattande sexualitetsutbildning är Finlands prioriteringar i UNAIDS.
Finland stödde UNAIDS finansiellt fram till 2016. Den minskade finansieringen av programmet de senaste åren har tvingat programmet att söka åtgärder för att bli effektivare. Efter negativ publicitet på grund av sexuella trakasserier har UNAIDS blivit ett exempel inom FN på organisatorisk kulturell förändring och om hur man kan förbättra de procedurer som ska följas i sådana situationer.