Människorättsrådets andra session: mycket diskussion, få beslut

FN:s människorättsråds tre veckor långa session (18.9.-6.10) lyckades inte anta någon slutdeklaration utan alla beslut förflyttades till den fortsatta sessionen som inleds den 27 november och som hålls i samband med rådets tredje session.

Människorättsrådet som inledde sin verksamhet i juni sammankommer till årets sista session 27.11.-8.12.2006.

Den viktigaste behållningen av människorättsrådets andra session var den interaktiva dialogen med över 40 specialrapportörer.

Specialrapportörerna är utnämnda av FN:s människorättskommission som företrädde människorättsrådet. I diskussionerna med rapportörerna kunde man behandla såväl flera tematiska människorättsfrågor som människorättsproblem i olika länder. Bland annat tortyr, olagliga avrättningar och anhållningar, rasism, migration, barnens rättigheter, fattigdom, religionsfrihet samt respekt av mänskliga rättigheter i kampen mot terrorismen behandlades.

Att sessionen avslutades utan några som helst beslut berodde dels på tekniska faktorer och faktorer beträffande verksamhetsformerna. Ordföranden hade till en början som mål att rådet enhälligt skulle ha godkänt ett gemensamt utlåtande i vilken man refererade till de centrala människorättsfrågorna. Man lyckades inte med det här trots mångfasetterade förhandlingar. Till slut kunde man inte jämlikt behandla de presenterade beslutsförslagen under de sista mötesdagarna.

EU-länderna ansåg det viktigt att behandla speciellt Sudan/Darfur-frågan, men om det kunde man inte trots förhandlingarna åstadkomma en slutresolution eftersom rådet beslöt att bordlägga behandlingen av frågorna. Utöver Darfur uttryckte EU-länderna sin oro över den försämrade människorättssituationen i Sri Lanka. FN:s människorättshögkommissarie Louise Arbour betonade i sin rapport speciellt människorättssituationerna i Darfur och Sri Lanka.

Innan följande session är det tänkt att diskussionerna om utvecklandet av verksamhetsformerna fortsätter, medräknat skapande av en granskningsmekanism som skulle gälla för alla länder.