Mänskliga rättigheter hör till krishanteringens vardag
Hur kan arbetet för mänskliga rättigheter inom krishantering presenteras kort och uttömmande och på ett sätt som beaktar olika aktörers särskilda behov? Det var frågan för omkring femtio experter på mänskliga rättigheter och krishantering då utrikesministeriet presenterade en pinfärsk handbok om Europeiska unionens krishanteringsarbete. Den ger praktiska verktyg till poliser, domare och soldater som arbetar under EU-flagg.
Mänskliga rättigheter och väpnade konflikter är en kombination som får åsikterna att gå isär. En del anser att de mänskliga rättigheterna hindrar internationella styrkor från att arbeta effektivt. Andra anser att kränkningar av de mänskliga rättigheterna uttryckligen är den största orsaken till utdragna kriser och misslyckade insatser.
Forskare Nina Nordberg har skrivit handboken i syfte att fästa vikt vid mänskliga rättigheter och ett könsperspektiv i EU:s krishanteringsarbete. Avsikten är att förena praktiskhet med centrala principer för mänskliga rättigheter, konstaterade professor Martti Koskenniemi vid presentationen.
Sammanföra principer och praxis
Även kritiska röster höjdes vid presentationen. Texten beaktar inte alla befolkningsgrupper, till exempel personer med funktionsnedsättning, i tillräckligt hög grad. Det är å andra sidan omöjligt att erbjuda samma text på samma sätt till personer inom olika uppdrag och missioner. Mycket beror därför på hur väl handboken kan utnyttjas vid utbildning för personer som skickas ut på uppdrag och under själva insatserna.
Boken bär en stark prägel av erfarenhet. Norberg har själv arbetat i flera humanitära fältinsatser och experter på fältuppdrag har kommenterat boken under utarbetandet. I motsats till tidigare liknande handböcker innehåller den ingen omfattande översikt över internationell lag om mänskliga rättigheter. Istället ger den praktiska verktyg till poliser, domare och soldater som arbetar under EU-flagg.
Finlands långsiktiga mål
Europeiska unionen är en värdegemenskap där mänskliga rättigheter, rättsstatsutveckling och demokrati spelar en viktig roll. Det gäller även unionens krishantering i tredjeländer. Biträdande avdelningschefen för utrikesministeriets politiska avdelning Anu Laamanen betonade att integreringen av mänskliga rättigheter i krishanteringen varit ett långsiktigt mål för Finland, bland annat under Finlands EU-ordförandeskap 2006 och i EU:s insats i Aceh, där mänskliga rättigheter togs med för första gången.
Handboken är en fortsättning på denna resultatrika verksamhet. Numera är de mänskliga rättigheterna med i EU:s samtliga cirka tjugo missioner och insatser.
Enligt Oskari Eronen, rådgivare i krishantering vid utrikesministeriet, bidrar Finland avsevärt till kompetensen inom mänskliga rättigheter och genusfrågor i EU:s missioner. Som ett exempel nämnde Eronen insatsen i Somalia. Han trodde också att handboken kommer att vara till nytta i den civila och militära utbildningen i Kuopio, Björneborg och Tusby.
Antti Häikiö, utbildningssamordnare inom krishantering vid inrikesministeriet, underströk behovet av att integrera handbokens läror i större utsträckning i styrkornas utbildning och dagliga arbete. För närvarande har EU kommit överens om att de som åker ut på operationer får en två timmar lång utbildning i mänskliga rättigheter. Enligt Häikiö är den inte på långt när tillräcklig. Problemet är att utbildningen i princip ligger på varje EU-lands ansvar.
Det går inte att förstå en konflikt utan mänskliga rättigheter
Rådgivaren i rättsstatsfrågor Merja Lahtinen, som återvänt till utrikesministeriet från EUMM-missionen i Georgien, ville koppla handbokens budskap till fältpersonalens och lokalbefolkningens vardag. Det går inte att förstå bakgrunden till konflikter utan ett människorättsperspektiv. Befolkningens vardagliga problem, såsom boende och tillgång till vatten och mat eller rätten att få information om makthavarnas beslut, hänger ihop med mänskliga rättigheter. Genusfrågan berör inte enbart kvinnor i konfliktområdena, utan även många unga män blir offer för våldtäkter och annat våld till exempel i fångenskap.
I motsats till andra liknande handböcker lyfter nykomlingen även fram behovet av att stärka lokalbefolkningens ekonomiska, sociala och kulturella rätigheter såsom undervisning, boende och hälsovård. Enligt Eronen måste alla missioner befatta sig med frågor som rör boende och jordägande.
Handboken finns på utrikesministeriets webbplats och den skickas såväl till EU:s krishanteringsaktörer som till andra påverkare som är intresserade av frågor som rör mänskliga rättigheter.
Human Rights and Crisis Management - A handbook for members of CSDP missions (Öppnar nytt fönster) (PDF, 696 kbyte)
Närmare upplysningar: ambassadrådet Eira Parppei, enheten för politiska frågor om mänskliga rättigheter, tfn +358 9 1605 5641