EU:s gemensamma stämma i Nepal
Europeiska unionen och Finland höjde sina profiler i Nepal under början av året, när Finland överraskande blev EU-ordförande och det sammanföll med regeringskrisen i Nepal.
”Det fanns en klar beställning på EU att agera starkare och ett uppenbart behov av politisk dialog”, säger Finlands charge d’affaires Pirkko-Liisa Kyöstilä, som gav ordförandeskapet ett ansikte.
”Vi diskuterade med alla viktiga partier men kunde inte ana hur svår den politiska situationen skulle bli.”
De EU-länder som var verksamma i Nepal under tiden för ordförandeskapet bildade en sammansvetsad grupp. Under tiden för den regeringskris som ledde till att den nepalesiska republikens första premiärminister avgick var EU redan en så stark aktör att USA och Norge hoppade på samma tåg, berättar Kyöstilä.
Varför är det viktigt att EU talar med en enda stämma i Nepal? ”Största delen av de EU-länder som verkar i Nepal är viktiga biståndsgivare. Om vi inte kan trygga fredsprocessens avancemang så gör utvecklingen inte heller några framsteg”, förklarar Kyöstilä.
”Den här skyldigheten har vi, inte bara gentemot våra egna skattebetalare men också mot vanliga nepaleser”, påpekar hon.
Europeiska unionen och Finland fick mycket beröm under ordförandeskapet. Den stora offentligheten i ett litet land som Nepal var överraskande. Man hade som princip att alltid träda fram när det behövdes ett gemensamt uttalande. ”Och det blev gott om tillfällen”, skrattar Kyöstilä. ”Efter varje möte möttes man av ett hav av medier.”
”EU har nu en fin sammansvetsad grupp i Nepal, och en enig stämma” uppskattar hon. ”Man lyssnar på oss och vår status är en annan.”
Fredsprocessen behöver karaktär
Det politiska läget i Nepal är fortsättningsvis komplicerat. Bristen på ett starkt visionärt ledarskap är uppenbart anser Kyöstilä. ”Nepal behöver ledarskap som verkar för nationens och det allmännas bästa.”
Fredsprocessen, som hänger på ett hår, behöver enligt Kyöstilä konsensuspolitik. ”Det är bra att debatten fortsätter, men den sker ryckvis och åstadkommer inte konsensus.”
Enligt henne behöver Nepal stöd utifrån för fredsprocessen. Europeiska unionen skulle kunna tillföra den karaktär som saknas.
Fredstillståndet är ännu bräckligt och långsiktigt utvecklingsstöd behövs. ”Det är väsentligt att man håller fast vid tidigare löften”, påpekar Kyöstilä.
Enligt henne kan man stödja Nepal genom att verkställa Finlands utvecklingspolitiska program, för betoningen på hållbar utveckling är synnerligen viktig för landet. Programmet understryker också förebyggande av kriser och främjande av mänskliga rättigheter, vilka bägge finns på Nepals agenda.
På frågan om vad man kan vara stolt över i det utvecklingssamarbete som Finland bedriver har Pirkko-Liisa Kyöstilä svaret klart: ”Samarbete är omöjligt utan goda människor, för det är individer som förverkligar samarbetet. Av de goda människorna finns det både ute på fältet och i beskickningarna. Små grupper drar åt samma håll.”
”Grundlagen är det klister som förenar alla grupper”
Finländarnas styrka ligger enligt Kyöstilä i det att vi kan ha kontakt med alla. I Nepal är det viktigt. Landet är rikt på folk; fast det är litet till sin yta vimlar det av olika befolkningsgrupper, språk och kaster och mängden problem som borde lösas är väldig.
Kärnfrågan i Nepals fredsprocess är inklusionen, det vill säga att alla borde inkluderas i samhället och utvecklingen. ”I och med fredsprocessen började diskriminerade människor ifrågasätta varför de är annorlunda. Nu borde man fundera på hur man ska vara tillsammans”, säger Kyöstilä, och beskriver den grundlag som är under arbete som ett klister som förenar alla grupperna.
Marja-Leena Kultanen