Haiti har mödosam tid framför sig
Återställandet av det som jordskalvet förstörde är bara det första steget på landets långa väg mot stabilare utveckling.
För att Haiti ska kunna ta sig ur den misär som rått i decennier måste hela samhället byggas upp på nytt, bit för bit. Det tror Sylvia Raulo som har arbetat i Haiti för Kyrkans utlandshjälp i tre års tid, och franska Jean-Marc Ruiz som har fungerat som Haitis representant i EU efter jordbävningen. Båda understryker att de flesta av Haitis problem fanns redan före jordbävningen.
”Jordbävningen förvärrade förstås människornas boendesituation, men alla de andra problemen; den grundläggande servicen, bristen på rent vatten, sanitet, utbildning och allt det andra – de fanns redan innan. Jordskalvet bara gjorde allting tydligare för världens ögon”, beskriver Raulo, som nyss övergått till kyrkornas biståndsorganisationernas centralorganisation ACT.
Jodskalvet i januari krävde ungefär 300 000 dödsoffer och slukade 70 % av bruttonationalprodukten för år 2010. Över 188 000 hem och andra byggnader förstördes. Efter jordskalvet bodde mer än 1,5 miljoner haitier i tillfälliga läger och fortsättningsvis gör långt över en miljon det.
Hur ska man rätta till felen i samhället?
För den västra hemisfärens fattigaste land är redan återuppbyggnaden en kolossal ansträngning. Men de verkligt svåra utmaningarna stöter man på när man ska rätta till alla de snedvridningar som har uppstått i samhället under flera decenniers tid.
Ett av problemen är att huvudstaden Port-au-Prince har tillåtits växa okontrollerat. Sedan början av 1970-talet har stadens befolkningsmängd blivit fyra gånger större, och uppgår nu till ett par miljoner. Runt staden har stora slumområden bildats. Huvudstaden har lockat till sig människor från landsbygden eftersom utländsk billigproduktion har medfört svårigheter för jordbrukarna, och tillräckligt med ersättande industri har inte uppstått.
”Haitis regering måste börja verkställa sin regionaliseringspolitik effektivt. Antalet döda och skadade i jordskalvet var så högt därför att befolkningen i Port-au-Prince är extremt koncentrerad”, påpekar Jean-Marc Ruiz.
Fem livskraftiga stadscenter målsättning
Regeringen har beslutat att skapa fem livskraftiga stadscenter utan för huvudstaden, enligt en riktlinje för återuppbyggnad som man presenterade för FN i mars. Målet är att förstärka dessa regioncenter bland annat genom att skapa ny industri och mera arbetsplatser i dem, samt förbättra deras infrastruktur, så som trafik- och elnät.
Regeringens ansträngningar hittills för att nå sina mål övertygar inte Raulo. Hon påpekar att till exempel arbetsprogrammet Cash for Work som regeringen inledde i april är kraftigt koncentrerat till huvudstaden. Programmets avsikt är att erbjuda ackordsarbete för invånare i de tillfälliga lägren. Med programmets hjälp får de arbete för två veckor i taget och lönen är fem dollar om dagen. I ett fattigt land är det en skälig ersättning.
”Alla som kan arbeta kommer till huvudstaden, för Cash for Work-möjligheter finns inte just utanför Port-au-Prince. Så som det ser ut nu fortsätter bara huvudstadens stora problem, nämligen att det finns för mycket folk och att man bygger på farliga platser”, bedömer Raulo.
Arbete, utbildning och hälsovård
Minst lika stor är den utmaning som Haiti står inför när man ska förnya den grundläggande servicen. Myndigheterna måste begrunda hur man kan höja folkets utbildningsnivå.
Redan före jordbävningen gick bara hälften av barnen i skola, och därefter har siffran sjunkit ännu lägre. Att skicka sina barn till skolan är ofta en alltför stor ekonomisk ansträngning för fattiga familjer eftersom skolorna uppbär terminsavgifter. De är förmånliga i de skolor som staten upprätthåller, men det finns inte tillräckligt med statliga skolor. Privata skolor finns, av lågstadierna är 85 % privata. Skolsystemets problem fördjupas av att lärarna har dålig lön vilket gör det svårt att locka kompetenta lärare till branschen.
Med liknande problem kämpar hälsovården. Därför är biståndsorganisationernas kliniker som öppnades efter jordbävningen de enda ställena för många haitier att få vård.
”Vissa säger till och med att hälsovården är bättre nu än den var före jordskalvet. Människornas tillgång till hälsovård är paradoxalt nog bättre än den var före skalvet”, berättar Raulo.
Det viktigaste steget framåt är kanske att sysselsättningen blivit bättre, anser de båda Haitiveteranerna.
”Jag anser att arbetslösheten är det värsta problemet just nu. Om man kunde skapa tillräckligt med arbetsplatser skulle det innebära ett stort steg i kampen mot fattigdomen”, summerar Ruiz.
Enligt EU-delegaten Ruiz spelar de stora utländska bolagen viktiga roller när det gäller sysselsättningen. Haiti måste kunna locka utländska investeringar, som leder till många nya arbetsplatser. Därför måste man syna statsbolagens monopol, som fortsättningsvis råder inom många viktiga branscher på Haiti.
Kirsi Hantula