Europeiska människorättsdomstolens domar mot Finland gällande rättvis rättegång i brottmål
Pressmeddelande 65/2007
24.4.2007
Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter har i dag avkunnat fyra domar som gäller Finland.
Dom 1.
Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter fastställde att den nationella rättsprocessen gällande klaganden hade genomförts i enlighet med stycke 1 och stycke 3 d i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Klaganden dömdes för sexuellt utnyttjande av barn. Bevismaterialet bestod bland annat av videoinspelningar av vittnesmål av barnen i fråga under förundersökningen. Enligt klagomålet hade klaganden inte erbjudits en tillräcklig möjlighet att ställa frågor i de nationella domstolarna utan endast i förundersökningen. Klaganden klagade dessutom över att ett vittne inte hörts i hovrätten.
Europadomstolen konstaterade att användningen av bevismaterial från förundersökningen inte i sig strider mot stycke 1 och stycke 3 d i artikel 6, förutsatt att försvarets rättigheter respekterats. I detta fall spelades barnens vittnesmål in på video under förundersökningen och visades i tingsrätten och hovrätten. Europadomstolen konstaterade att klaganden hade haft möjlighet att ställa frågor under förundersökningen, men lät bli att utnyttja tillfället. Europadomstolen ansåg därför att försvarets rättigheter inte kränkts i tingsrätten eller hovrätten när det gäller barnens vittnesmål från förundersökningen. Försvarets rättigheter hade inte heller kränkts på grund av att ett vittne inte hördes i hovrätten.
Närmare upplysningar: lagstiftningssekreterare Päivi Rotola-Pukkila, enheten för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden, tfn 09 1605 5725
Dom 2.
Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter fastställde att den nationella rättsprocessen gällande klaganden inte hade genomförts i enlighet med stycke 1 i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Klaganden hade dömts för grovt narkotikabrott. Poliserna som deltog i täckoperationen i anslutning till fallet dömdes i tingsrätten för missbruk av tjänsteställning. Hovrätten förkastade åtalen mot dem. Högsta domstolen ansåg att poliserna gjort sig skyldiga till missbruk av tjänsteställning, men avstod från att döma dem till straff.
Europadomstolen ansåg att en rättvis rättegång i enlighet med stycke 1 i artikel 6 förutsätter att åklagarmyndigheterna ger försvaret tillgång till allt bevismaterial. Endast strängt nödvändiga åtgärder som inskränker på försvarets rättigheter är tillåtna enligt stycke 1 i artikel 6. Enligt Europadomstolen hade klaganden inte getts en chans att i god tid fullt försvara sig själv. Enligt domstolen hade försvaret inte informerats tillräckligt och inte getts en möjlighet att framföra sina synpunkter. Europadomstolen konstaterade dessutom att polisen genom att dölja viktiga fakta fråntog klaganden möjligheten att bevisa sina antaganden. Enligt Europadomstolen hade inga sådana kriterier för allmänt intresse framförts enligt vilka klaganden inte borde ha getts kommunikationsuppgifterna om klagandens egen telefon. Förfarandet i hovrätten var inte tillräckligt för att rätta till ovannämnda brister.
Europadomstolen ansåg att det inte i övrigt var nödvändigt att undersöka om förfarandet brutit mot stycke 1 och 3 i artikel 6 och att stycke 2 i artikel 6 inte var tillämpligt på fallet. Europadomstolen ålade finska staten att betala klaganden 2 500 euro i ersättning för immateriell skada.
Närmare upplysningar: lagstiftningssekreterare Päivi Rotola-Pukkila, enheten för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden, tfn 09 1605 5725
Dom 3.
Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter fastställde att den nationella rättsprocessen gällande klaganden inte hade genomförts i enlighet med stycke 1 och stycke 3 a och b i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Klaganden dömdes i tingsrätten till villkorligt fängelse för två grova skattebedrägerier, två skattebedrägerier och bokföringsbrott. Hovrätten förkortade det villkorliga fängelsestraffet och dömde klaganden för medhjälp till skattebrotten i fråga och för bokföringsbrott utan att åtalet för medhjälp diskuterats under den muntliga förhandlingen.
Europadomstolen ansåg att klaganden hade rätt att få information förutom om gärningarna som anklagelserna gällde även om den rättsliga bedömningen av gärningarna. I en straffprocess förutsätter försvarets förberedelser och en rättvis rättegång att svaranden har tillgång till denna information. Europadomstolen ålade finska staten att betala klaganden 1 000 euro i ersättning för immateriell skada och 2 500 euro i ersättning för rättegångskostnader.
Närmare upplysningar: lagstiftningssekreterare Leena Leikas, enheten för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden, tfn 09 1605 5731
Dom 4.
Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter fastställde att den nationella rättsprocessen gällande klaganden inte hade genomförts i enlighet med stycke 1 och stycke 3 d i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Klaganden dömdes till fängelse för sexuellt utnyttjande av barn. Det huvudsakliga bevismaterialet i rättegången var videoinspelningar av vittnesmål av barnen i fråga under förundersökningen. Klaganden hade inte möjlighet att direkt eller indirekt ställa frågor till barnen.
Europadomstolen ansåg att det fanns allvarliga brister i klagandens möjlighet att försvara sig på grund av användningen av bevismaterialet och att klaganden därför inte kunde anses ha fått en rättvis rättegång. I övrigt avvisades klagomålet. Europadomstolen ålade finska staten att betala klaganden 3 000 euro i ersättning för immateriell skada och 8 062 euro i ersättning för rättegångskostnader.
Närmare upplysningar: lagstiftningssekreterare Leena Leikas, enheten för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden, tfn 09 1605 5731