”Landsbygdens företagare är motorn för Tanzanias utveckling”

Att skapa företagsverksamhet är att skapa utveckling – men beslutsfatttarna fattar det inte, säger tanzaniska Yohana Nshimbi. Utveckling genom handel – tanken testas i praktiken genom ett projekt i sydöstra Tanzania. Det finländska pilotprojektet har fått en lovande start.

Yohan Nshimbi jobbar som rådgivare i ett utvecklingsprojekt för de lokala näringarna. Foto: Sara Rigatelli

De flesta tanzanier har sitt hem på landsbygden. De flesta av landsbygdens invånare är lantbrukare, försäljare av skörd och fångst eller andra småföretagare. Den ekonomiska tillväxten -och genom den minskandet av fattigdomen – måste alltså starta från att få liv i byarnas näringar.

Den här tankekedjan försöker en man vid namn Yohana Nshimbi förverkliga i praktiken. Han är businesskonsult från Ruvuma i södra Tanzania. Nshimbi flyttade nyligen till grannlänet Mtwara och inledde sitt arbete som rådgivare i ett utvecklingsprojekt för de lokala näingarna, finansierat av Finland. Nshimbis uppgift är att ge råd åt företagare - både existerande och kommande – hur de kan utnyttja de lokala resurserna bättre. Samtidigt får han också jobba för att förändra den offentliga administrationens attityd så att den blir mer vänlig för affärsverksamhet.

I Tanzanias statsledning förstår man redan vikten av företagande, säger Nshimbi, men i den lokala förvaltningen gör man det inte. ”Kommunernas anställda måste ändra sin attityd. De ser inte den privata sektorn som en nyckel till att minska fattigdomen – trots att det är just vad den är”, konstaterar han kraftfullt.

Businesslösningar för landsbygdens fattigdom

Nshimbi och hans kolleger har som mission att skapa en företagarvänlig atmosfär i länen Mtwara och Lindi. En miljö där kommunerna tar hand om basservicen och staten om förordningarna: om det att el, information och kunskap kommer fram och att lagarna är företagarvänliga. Som ett arv från tidigare års centralisering och nationalisering är fritt företagande fortfarande mer undantag än regel i Tanzania.

Nshimbi, som redan startat upp en framgångsrik paprikaproduktion i Ruvuma, vet att allt börjar med en dialog. Mellan den offentliga och den privata sektorn finns det stora lås och tungrodd byråkrati. ”Utan en dialog kommer vi inte långt”, konstaterar han.

Att få den offentliga och den privata sektorn att närma sig varandra är något nytt i Tanzania. Den finländska DESEMP-programmet, som ännu är i testskedet, är det första projektet i landet där man målmedvetet försåker få myndigheter, handelskammare och föetagarföreningar att skapa gemensamma nätverk – allt med det gemensamma målet att få till stånd en högre inkomstnivå. Liknande modeller har använts med goda resultat i Östeuropas transitionsekonomier.

I praktiken betyder samarbetet till exempel det att de lokala ekonomiska strategierna görs upp tillsammans med alla aktörer eller att kommunerna kan låna pengar till producenterna för att investera i nya växter. Alla skulle dra nytta: produktionen skulle blir bättre både i kvalitet och kvantitet och odlarna skulle få kapital som de inte får för ögonblicket.

Bort från en ekonomi baserad på en växt

Det finns ett skriande behov för att få näringarna att bli mångsidigare eftersom Mtwara och Lindi är väldigt långt beroende av en enda näringsgren. Cashewträden ger en inkomst åt majoriteten av befolkningen – på marknader som fluktuerar vilt. Därför försöker näringsprojektet lansera också bland annat sesam för fälten i sydöstra Tanzania för då skulle odlarna få två skördar om året: cashew i december och sesam i juni.

Det finns också mycket som är outnyttjat i cashewns ekonomiska potential. Genom att betona fortsatt förädling och export skulle inte råvaran strömma ut utanför länet till ett löjligt lågt pris. Eller, funderar Nshimbi, kanske man borde utgå från att de kvinnor som processar nötterna ens skulle få sina högklassiga produkter sålda.

”De här tusentals enskilda kvinnorna är ett exempel på var vårt stöd behövs. Vi försöker uppmuntra kvinnorna att slå sig samman och organisera sig så att de bättre skulle få lån och försäljningskanaler”, berättar Nshimbi.

Enligt honom är det viktigt att lyssna på företagarna: vad vill de ha och vad upplever de att de behöver. ”Vi måste sätta oss ned och lyssna på deras bekymmer. De viktigaste skulle vara att få såväl småföretagare som kommunala tjänstemän att förstå att samarbete är nyckeln till framgång.”

Text och bilder: Sara Rigatelli

Skribenten är en frilansjournalist som bor i Tanzania.