Bilaterala relationer

De bilaterala förbindelserna mellan Finland och Argentina har en lång historia. Främst har de baserats på ekonomiskt samarbete. Argentina erkände Finlands självständighet i maj 1918 och var ett av de första länderna som gjorde det utanför Europa. Diplomatiska förbindelser mellan våra länder upprättades 1923 och Finlands första ambassad i Latinamerika grundades i Buenos Aires 1929.

De politiska relationerna mellan Finland och Argentina är mycket goda. Under de senaste åren har både officiella och kommersiella delegationer rest mellan våra länder. Finlandsbilden i Argentina är mycket positiv och Finland är särskilt känt som ett modellland för utbildning.

Finland och Argentina samarbetar i internationella forum för att försvara det internationella regelbaserade systemet och i multilateralt samarbete.

I Argentina uppskattas det att det bor mellan 150 och 200 finländare, varav en liten del härstammar från den finska migrationen till Argentina 1906.

De diplomatiska förbindelserna mellan Finland och Argentina 1918-1998

Den 11 maj 1918 erkände Argentina republiken Finland som en ”fri och oberoende” stat. Argentina var den första latinamerikanska staten som erkände Finlands självständighet.

Diplomatiska förbindelser mellan Finland och Argentina upprättades några år senare, då den argentinska konsuln i Helsingfors den 12 december 1923 skickade begäran om agremang, dvs. begäran om att ta emot en diplomatisk representant, för ambassadör Gabriel Martínez Campos till Finlands utrikesminister. Godkännandet av agremanget tillkännagavs den argentinska konsuln genom brev den 17 december 1923. Ambassadör Martínez Campos anlände dock aldrig till Finland.

Begäran om agremang för en ny ambassadör, Hilarión Moreno, baserad i Prag, anlände till Helsingfors per telegram den 24 september 1924. Utnämningen av Moreno godkändes den 11 oktober 1924, och den nya ambassadören överlämnade personligen sina kreditivbrev i Finland den 10 juni 1926.

I januari 1928 utsågs Robert Levillier till följande ambassadör för Argentina i Finland. Han anlände till Finland med sin hustru i juni 1928 och överlämnade sina kreditivbrev till president L.K. Relander den 6 juli 1928. I sitt tal berömde Levillier relationerna mellan Finland och Argentina och den finländska ekonomin. Levilliers mandatperiod upphörde i oktober 1930. Efter honom innehades uppdraget av Eduardo Labougle, Argentinas ambassadör i Stockholm, fram till mars 1932. Labougle efterträddes av ambassadören i Köpenhamn, Carlos Quintana. Quintana besökte president P.E. Svinhufvud för att ta farväl den 5 juli 1934.

Under 1920-talet skötte Finlands utrikesministerium förbindelserna med Latinamerika genom sin ambassad i Madrid. År 1929 etablerade Finland sin första beskickning i Latinamerika i Buenos Aires. Den 1 juli 1929 utsågs Georg Achates Gripenberg till Finlands första ambassadör i Argentina. De främsta skälen till inrättandet av beskickningen i Buenos Aires var befrämjandet av handelsrelationer, däribland rederiet Finska Ångfartygs AB:s växande verksamhet i Sydamerika, och förbindelserna till de finländska kolonier som hade etablerats på kontinenten.

Ambassadör Gripenberg anlände till Buenos Aires i mitten av september 1929. Den 5 oktober 1929 överlämnade Gripenberg sina kreditivbrev till Argentinas president Hipólito Irigoyen. Presidenten uttryckte tillfredsställelse över Finlands beslut att inrätta en beskickning i Buenos Aires och sa att ”livets verklighet” är viktigare än formaliteterna i båda länderna. Ambassadör Gripenberg visade för sin del presidenten var Finland ligger på en liten karta över Europa som han hade tagit med sig.

Den nya ambassadören hade fått i uppdrag från Helsingfors att inleda förhandlingar om ett handelsavtal med de argentinska myndigheterna. Gripenberg var inte särskilt optimistisk inför uppgiften. Redan sedan 1922 hade det förts förhandlingar mellan Finland och Argentina, ledda av den argentinska ambassadören i Helsingfors. Finlands viktigaste exportprodukter till Argentina på 1920-talet var tidningspapper och annat papper, kartong, faner, torv, cement och cellulosaprodukter. När det gäller björkfaner var Finland den enda leverantören. Från Argentina importerade Finland havre, majs, vetekli, linfrö, läder och garvningsmedel samt vegetabiliska oljeprodukter.

Slutligen, sommaren 1930, presenterade Gripenberg president Irigoyen utkastet till ett tullavtal som endast skulle omfatta faner och vetekli. Förslaget mottogs positivt. Bara elva dagar efter mötet tog dock generallöjtnant José Francisco Uriburu makten i Argentina. Finland erkände snabbt den nya argentinska regeringen, men tullavtalet kunde inte ingås förrän i november 1931. Presidentskiftet i Argentina i februari 1932 hjälpte inte. Den nya regeringen sade upp avtalet i maj 1932, efter bara sex månader. Den argentinska utrikesministern Carlos Saavedra Lamas tröstade ambassadör Gripenberg genom att säga att den argentinska regeringen kände ”de största sympatier för Finland” och att länderna i framtiden skulle kunna ingå flera avtal. Gripenberg fortsatte inte förhandlingarna, och avslutade sin mandatperiod år 1933.

Handelsavtalet mellan Finland och Argentina undertecknades slutligen år 1935. På den finländska sidan var förhandlarna ambassadör Eino Wälikangas och verkställande direktören för Finlands pappersbruk, Hjalmar J. Procopé. Syftet med förhandlingarna var att trygga Finlands export och återuppta importen från Argentina till Finland. Avtalet blev dock inte ratificerat av det argentinska parlamentet, så det trädde inte i kraft i sin fulla utsträckning.

Trots att förhandlingarna om handelsavtalen under 1930-talet inte uppnådde de uttalade målen var ambassadens allmänna handelspolitiska verksamhet framgångsrik. Ambassaden uppmärksammade ”de finländska exportörerna på de utsikter den argentinska marknaden erbjuder, gav dem information om handelsvillkoren, föreslog reformer och ändringar i organisationen av finsk export till Argentina och anskaffade lämpliga agenter för exportörerna.”

Under vinterkriget mellan Finland och Sovjetunionen (1939-40) var den allmänna opinionen i Argentina välvilligt inställd till Finland. Argentina innehade en framträdande plats i FN:s generalförsamling i december 1939 och stödde uteslutningen av Sovjetunionen från organisationen med anledning av landets aggressionspolitik.

Samma år beslutade Argentina att öppna sin egen beskickning i Finland, men krigsutbrottet försenade projektet. Krigsåren var mycket lugna vid Finlands beskickning i Buenos Aires på grund av uppehållet i den kommersiella verksamheten. Postförbindelserna avbröts praktiskt taget helt och telegramförbindelser kunde endast tillfälligt upprätthållas via Finlands ambassad i Washington.

Det första finländska fartyget som anlände till Buenos Aires efter kriget var “Equator”, den 13 januari 1946. Affärsförbindelserna återupprättades gradvis. Finlands nya ambassadör Ernst Ossian Soravuo tillträdde i Buenos Aires i januari 1947. Efter förhandlingar i flera steg beviljade Argentina i mars 1947 en betydande kredit till Finland för inköp av argentinska produkter. Samtidigt kom man överens om att exportera råg till Finland och att importera tidningspapper till Argentina. Handelsutbytet bestod huvudsakligen av samma produkter som på 1920-talet. År 1949 ingicks ett nytt, femårigt handelsavtal.

Den allmänna inställningen till Finlands ekonomiska, inrikes- och utrikespolitik var positiv, både från myndigheternas och från den argentinska pressens sida. Under hela 1950-talet fortsatte relationerna mellan Finland och Argentina ”inom ramen för traditionell vänskap”. De officiella förbindelserna mellan de två länderna fokuserade på ekonomiska frågor. Formellt befordrades beskickningarna i Helsingfors och i Buenos Aires till ambassader i januari 1957. Ett avtal om visumfrihet undertecknades den 6 september 1961 och ett avtal om militärtjänst den 8 maj 1963.

1970-talet ledde inte till en mer synlig utveckling av de politiska förbindelserna mellan Finland och Argentina. Handeln mellan länderna visade ett stort överskott för Finland. Exporten bestod nästan uteslutande av produkter från skogsindustrin och merparten av importen bestod av frukt. Överskottet fortsatte, även om varuhandeln diversifierades mot slutet av decenniet. Bland annat levererade varvet Wärtsilä isbrytaren ARA Almirante Irízar till den argentinska flottan år 1978. Ett avtal mellan de två länderna om ekonomiskt, industriellt och tekniskt samarbete undertecknades år 1980.

Utbytet av besök på hög nivå inleddes år 1985, då utrikesminister Paavo Väyrynen besökte Argentina. Besöket följdes av utrikeshandelsminister Pertti Salolainen år 1990 och utrikeshandelsminister Ole Norrback år 1996.

År 1987 besökte republikens president Martti Ahtisaari Argentina, med officiella möten i Buenos Aires åtföljda av affärsmöten och ett besök i provinsen Mendoza. År 1998 gjorde president Carlos Menem ett motsvarande besök i Finland.

Ett avtal om skydd och främjande av investeringar undertecknades den 5 november 1993 och ett skatteavtal för att undvika dubbelbeskattning av inkomst- och förmögenhetsskatter den 13 december 1994.

Källa: Utrikesministeriets arkiv, Sami Heino.

***

År 2016 besökte Finlands statsminister Juha Sipilä Argentina med en näringslivsdelegation, och år 2018 besökte Argentinas vicepresident Gabriela Michetti Finland. År 2020, under pandemin, hölls en videokonferens mellan Finlands statsminister Sanna Marin och Argentinas president Alberto Fernández.