Torrdass i Zambia: Kiss i grönsakslandet och bajs på åkern
”Idag ska vi tala skit!” konstaterar Michael Kaingu, som är Zambias samhällsutvecklings- och socialminister, när han anländer till stadsdelen Madimba i Lusaka.
Bajshumor kryddad med god smak lockar fram leenden hos lyssnarna när Moses Chikane - Sydafrikas ambassadör i Zambia, Freddie Kwesiga från Afrikanska utvecklingsbanken och minister Michael Kaingu på inbjudan av finska ambassadören Sinikka Antila bekantar sig med ett projekt som finska föreningen Käymäläserua Huussi rf utför i samarbete med zambiska NECOS (Network for Environmental Concerns and Solutions).
Problem med smutsigt vatten
Sari Huuhtanen från föreningen Käymäläseura Huussi (ungefär Dassällskapet Utetuppen) berättar hur hon kom att inse fördelarna med avföring: ”Det var min praktikanttid i Kaloko, Zambia, år 1999 och mitt eget intresse för vattendistribution, förbättrat avlopp och hygien som fick mig att tro på skitens välsignelse” skrattar hon.
Hon och hennes kollega Obed Kwanga guidar det ansedda sällskapet från den ena toan till den andra.
Ämnet är egentligen allvarligt, eftersom smutsigt vatten fortsättningsvis utgör den största risken för människans hälsa. Enligt WHO står diarrésjukdomar för så många som 1,8 miljoner dödsfall varje år. De vanligaste orsakerna till diarré är smutsigt dricksvatten, bristfällig vattendistribution och dålig hygien.
Jordens befolkning ökar och det skapar tryck på vattenanvändningen och avloppshanteringen, speciellt i städerna. Dessutom har vattenbristen och de stigande gödselpriserna lett till att man använder avloppsvatten och avföring i jordbruket både på landsbygden och i städernas utkanter.
Gödsel och mera inkomster behövs
Madimba ligger 10 kilometer nordväst från Lusakas centrum. På området som är mindre än en och en halv kvadratkilometer bor cirka 6000 människor. Områdets grundvatten ligger när markens yta och under regnperioden bildar de översvämmade avträdena idealiska förhållanden för bakterien vibrio cholerae. Koleraepidemier bryter ut i Lusaka varje år.
Av invånarna odlar ungefär 20 % köksväxter på små jordlappar. Det finns alltså behov av gödsel också i stadsområden. Rätt behandlad kan urin vara ett utmärkt substitut för kemisk gödsel i grönsakslanden. Och avföring duger som åkergödsel efter att ha komposterats.
”Här luktar inte illa och här finns inte flugor” poängterar Obed Kwanga när gästerna i tur och ordning bekantar sig med ett av Madimbas torrdass.
Urin och fast avföring separeras genast i olika kärl. Efter en månads lagring späder man ut urinen med vatten och använder den som gödsel i hushållens små grönsaksland.
Den fasta avföringen blandas med sågspån eller gräs för att komposteringsprocessen, som kräver luft, ska kunna börja. Efter fyra år kan man använda den komposterade avföringen som gödsel på åkrar.
Hushållens samprojekt
I samband med varje torrdass verkar en sanitetsklubb. Det är vanligtvis tre hushåll, det vill säga 10-50 människor, beroende på torrdassets storlek, som delar på dassets användning, underhåll, gödselframställningen, samt intäkterna man får av att sälja gödseln.
Sanitetsklubbarna uppmuntrar kvinnorna att aktivt ta del i torrdassverksamheten.
”Genom att bygga torrdass försöker man garantera alla invånare möjligheter att tjäna extra pengar och samtidigt förbättra samhällets hygien, och det gäller så väl dem som klarar sig bra och dem som är mest sårbara. Att klubbmedlemmarna delar på kostnaderna och ansvaret har visat sig vara ett utmärkt sätt att få folk med olika utgångslägen att delta.”
Utrikesministeriet med i smeten
Utrikesministeriet understödjer projektet som inleddes år 2008 med cirka 50 000 euro om året i tre års tid. Meningen är att förbättra Madimbas usla avloppssituation, vattendistribution och invånarnas kännedom om hur man bygger torrdass, vattentäkter och hygien.
Under tre års tid har 50 torrdass byggts i Madimba. Men fortfarande har man bara en enda vattentäkt, men det ska bli flera.
Samtidigt som Huussi bygger torrdass med NECOS erbjuder de hälsofostran.
”Det är klart att projektets största fördelar har med hälsoeffekterna att göra, men torrdassen har också mera omfattande konsekvenser. Den viktigaste förändringen är antagligen att lokalbefolkningens kännedom växer. Man lär sig mer om orsak och följd i hygienfrågor”.
”Dessutom upplever många, männen i synnerhet, att man kan förbättra sin status i och med de extra inkomster man får när man säljer gödseln som tillverkats av komposterad avföring.”
Framtiden är utetuppens
”I många länder i Afrika har man satt i gång liknande projekt, till exempel i Uganda och Burkina Faso, men utan resultat. Att använda människoexkrementer väcker mycket motstånd” påpekar Freddie Kwesiga från Afrikanska utvecklingsbanken, när gästerna diskuterar fördomar.
Sari Huuhtanen håller med om att det kan vara svårt att ändra på attityder.
”Särskilt det att folk tror att man kan smittas av hiv/aids via maten, om människoavföring har använts som gödsel. Därför är hälsofostran en ytterst viktig del av det här projektet.”
”Dessutom försöker vi få ner torrdassens pris till 100 euro från 500-1000 euro. Det är möjligt om man använder lokala material till väggar och tak, och lokala färdigheter. Då har allt fler råd att skaffa en torrtoa.”
Trots svårigheter belönades tålamodet och tron på utetupparna i april 2010, när Lusakas stadsfullmäktige godkände torrdass som ett fungerande koncept i kampen mot koleran. Utetupparnas framtid i Zambia ser ljus ut.
Laura Heiskanen
Skribenten arbetar som CIMO:s högskolepraktikant vid Finlands ambassad i Lusaka.