Finland godkänner Kyotoprotokollet under vårens lopp
Miljöministeriet och utrikesministeriet meddelar 27.3.2002
Regeringen avgav idag en proposition till riksdagen om att bekräfta eller ratificera Kyotoprotokollet. Riksdagen förväntas fatta beslut i ärendet senast i mitten av maj.
Kyotoprotokollet godkändes år 1997 för att komplettera FN:s ramavtal om klimatförändringen, vars mål är att minska utsläppet av växthusgaser som påverkar klimatförändringen. Enligt Kyotoprotokollet förbinder sig industriländerna att med minst 5,2 procent i medeltal minska utsläppet av sex växthusgaser jämfört med utsläppen år 1990. Förpliktelsen bör uppfyllas under åren 2008-2012. Denna allmänna förpliktelse i Kyotoprotokollet är fördelad på landsvis gällande förpliktelser. EU:s minskningsförpliktelse är 8 procent.
På basis av ett internt fördelningsavtal för EU:s förpliktelser har man delat upp minskningsförpliktelsen på 8 procent mellan medlemsländerna. En del medlemsländer bör minska sina utsläpp, medan åter en del (Portugal, Grekland, Spanien, Irland och Sverige) rentav kan öka sina jämfört med referensåret. Finlands förpliktelse är att hålla utsläppet av växthusgaser åren 2008-2012 på i medeltal samma nivå som år 1990.
Ratificeringen av Kyotoprotokollet förorsakar inte något omedelbart behov av en lagändring i Finland. Kyotoprotokollet överlåter åt fördragsparterna själva att bestämma på vilket sätt de uppfyller sina förpliktelser. I Finland har man förberett sig på att uppfylla förpliktelserna i protokollet genom att bereda en nationell klimatstrategi. Enligt denna hör de viktigaste åtgärderna för att minska utsläppet av växthusgaser ihop med energi- och trafiklösningarna, byggandet och samhällsplaneringen, jord- och skogsbruket samt avfallshanteringen. Verkställigheten av strategin kan senare förutsätta lagändringar.
Utsläppsminskningarna i Kyotoprotokollet gäller koldioxid, metan, dikväveoxid, fluorkolväten, perfluorkolväten och svavelhexafluorid. Utsläpp av dessa gaser uppstår genom produktion och konsumtion av energi, jordbruk, avfallshantering samt genom förändringar i utnyttjandet av mark samt en del industriella processer. Kyotoprotokollet gäller i begränsad omfattning också sänkor och lager av växthusgaser, närmast koldioxid. Med sådana avses t.ex. skogar och annan vegetation som genom kolets kretsgång binder koldioxiden i atmosfären.
Till de speciella dragen i protokollet hör internationellt genomförbara s.k. flexsystem för att möjligast kostnadseffektivt främja förverkligandet av utsläppsförpliktelser. Flexmekanismerna består av handel med utsläpp, gemensamt förverkligande och systemet med s.k. ren utveckling. Med dessa kan länderna komplettera sina inhemska minskningsåtgärder. I den finländska klimatstrategin har man inte ännu beaktat bruket av dessa mekanismer, ty när strategin uppgjordes var förhandlingarna om regler för mekanismerna ännu på hälft.
Vid klimatkonferensen senaste höst i Marrakesh i Marocko godkändes som ett paket rekommendationerna om bestämmelserna för att implementera Kyotoprotokollet. Bestämmelserna skall slutgiltigt godkännas vid det första möte som Kyotoprotokollets fördragsparter håller sedan det trätt i kraft.
Kyotoprotokollet träder i kraft sedan det ratificerats av minst 55 avtalsparter i FN:s ramavtal om klimatförändring. Bland dessa 55 länder bör det dock finnas industriländer vilkas sammanlagda koldioxidutsläpp uppgår till minst 55 procent av samtliga industriländers utsläpp år 1990. Hittills har avtalet ratificerats av 49 stater. Av dessa är bara Rumänien och Tjeckien industriländer som har förpliktelser att minska sina utsläpp. Efter konferensen i Marrakesh har ratificeringen av protokollet dock skjutit fart bland industriländerna.
EU:s mål är att Kyotoprotokollet skulle ha trätt i kraft när toppmötet om en hållbar utveckling hålls i Johannesburg i augusti-september. Vid miljöministerrådets möte för ett par veckor sedan fattades beslut om Europeiska gemenskapens ratificering och av EU:s medlemsländer har Irland, Luxemburg, Portugal, Frankrike, Sverige och Danmark redan slutfört sin nationella ratifikation. Bland de övriga medlemsländerna har ratifikationsprocessen för Kyotoprotokollet redan hunnit långt.
För att protokollet skall träda i kraft förutsätts att utöver EU och dess medlemsländer också andra betydande industriländer ratificerar det under vårens förlopp. Förberedelserna för ratificering är på gång t.ex. i Island, Japan, Norge och Schweiz samt i alla kandidatländer till EU. Förenta staterna som producerar en tredjedel av utsläppen av växthusgaser i världen har ställt sig utanför Kyotoprotokollet.
Utvecklingen av utsläpp i de industriländer som är avtalsparter i Kyotoprotokollet följs upp redan innan Kyotoprotokollet trätt i kraft med hjälp av de årligen producerade utsläppsinventarierna samt de ungefär vart tredje år producerade nationella rapporterna. Finland har nyligen färdigställt sin tredje nationella rapport. I denna ges uppgifter om utsläppsutvecklingen i Finland, den klimatpolitiska verksamheten, den nationella klimatstrategin samt om de bakgrundsfaktorer som påverkar utsläppen och klimatpolitiken i Finland.
Rapporten kan beställas från miljöministeriet av Leena Tarkiainen, tel. (09) 1991 9741, [email protected]
Tilläggsuppgifter om växthusfenomenet och klimatpolitiken i Internet(Linkki toiselle web-sivustolle.) (avautuu uuteen ikkunaan)
Tilläggsuppgifter: linjechef Pertti Harvola, utrikesministeriet, tel. (09) 1341 5732, och konsultative tjänstemannen Tuomas Kuokkanen, miljöministeriet, tel. (09) 1991 9720.