Handelsstöd kan krossa tron på oreglerad världshandel
Det är inte hinder för marknadstillträde som bromsar upp utvecklingsländernas deltagande i världshandeln utan problem med som sammanhänger med produktion och förädling. Dessutom kan man, trots allt, komma att behöva statligt handelsstöd. Dessa tankar döljer sig bakom initiativet Aid for Trade, visar en rapport som utrikesministeriet publicerade förra veckan.
Handelsstöd är en form av utvecklingssamarbete där man hjälper fattiga länder att bygga upp sin WTO-kapacitet och produktionskraft, handelsrelaterade infrastruktur och möjligheter att anpassa sig till det tryck som fri världshandel medför.
Så kan man sammanfatta WTO:s initiativ Aid for Trade. Den bok om handelsstöd som utrikesministeriet nyligen gett ut, ”Aid for Trade: from policies to practice” består av två undersökningar som behandlar så väl hur handeln i Vietnam och Moçambique förhåller sig till reducering av fattigdomen, som Tanzanias och Zambias värdekedjor.
Men vad innebär initiativet i praktiken, och innehåller det verkligen någonting nytt?
Stödet ska avhjälpa produktionsproblem
I teorin består handelsstödets nyhet i baktanken om att det trots allt inte är handelshindren gällande marknadstillträdet som bromsar upp utvecklingsländernas deltagande i världshandeln, utan problem på produktionssidan. Utvecklingsländernas produkter fyller ofta inte västerländernas krav, produkterna förädlas inte så att de motsvarar konsumenternas behov och fås inte ut på marknaden på grund av brister i infrastrukturen.
Det är just dessa problem som det är tänkt att handelsstödet ska lösa.
På gräsrotsnivå kan handelstöd exempelvis betyda att en tanzanisk cashewnötsodlare kan ta ett lån med vars hjälp han kan köpa den utrustning han behöver för att förädla nötterna, och därmed lättare kunna sälja sina produkter.
Av författarna behandlar Juhani Koponen, Jukka Haapakoski, Victoria Chisala och Laetitia Kinunda-Rutashobya i sina artiklar uttryckligen cashewodlingen i Tanzania och hur Tanzania och Zambia skulle kunna utnyttja så kallade värdekedjor för att minska på sin fattigdom.
Enligt skribenterna finns det tre sätt för att förverkliga detta: antingen görs produktionen effektivare eller så övergår man till att odla helt nya produkter, eller så förädlar man de gamla produkterna allt mer.
”I Finland kostar cashewnötter 23 euro/kg på Stockmann men den tanzaniska odlaren får bara några euro för sina nötter. Ändå är cashewnötter levebrödet för 250 000 tanzaniska småodlare”, berättade professor Juhani Koponen från Helsingfors universitets u-landsforskningsinstitution när boken publicerades i torsdags.
Felräkning eller verkliga ökningar?
Vid publiceringsseminariet hördes också röster som var kritiska mot handelsstödet, och mest misstankar väckte WTO:s och Europeiska unionens avsikter. Till exempel EU har i sin färska Aid for Trade-strategi lovat anslå två miljarder euro till handelsstöd. Håller det streck?
”Man måste fråga sig om handelsstödet är nytt bara inom de gränser där EU:s utvecklingsbistånd också annars hade utökats” påpekade professor Koponen.
Också utrikesministeriets tjänsteman Kent Wilska, som hade redigerat boken, betvivlade handelsstödets saliggörande egenskaper. ”Initiativet kan tillföra utvecklingssamarbetet mervärde bara i det fall att övervakningen av medlen är så genomskinlig som möjligt och omöjliggör dubbelräkning” ansåg Wilska. Han syftade på att man tidigare har kunnat nämna utvecklingsbiståndsmedel i flera än en biståndkategori inom EU, vilket gör att slutsumman ser större ut än den i själva verket är.
Wilska och Koponen tog också upp sambandet mellan de pågående WTO-förhandlingarna och handelsstödet – även om de officiellt inte existerar eftersom EU-dokument förnekar sambandet.
Koponen gissade emellertid att EU kan använda handelsstödet som ”morot för att påskynda WTO- och EPA-avtalsförhandlingarna”, det vill säga för att utöva påtryckningar som kan leda till att utvecklingsländerna godkänner villkor som är ogynnsamma för dem.
EPA-avtalen mellan EU och länderna i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet (Economic Partnership Agreements) skulle bland annat ålägga utvecklingsländerna att avlägsna tullarna och de övriga hindren för marknadstillträde. Tullarna är dock livsviktiga för många fattiga länders ekonomi.
Wilska påpekade också att om EU:s handelsstöd lyckas skulle det ha en fundamental inverkan. Det skulle förändra hela det rådande idealet för fri världshandel, bortom staternas kontroll.
”Det skulle ge intryck av att den offentliga sektorn trots allt spelar en roll när det handlar om att stöda handel.”
Anna-Kaisa Hiltunen (maailma.net)