Historik över diplomatiska relationer

Belgien erkände det självständiga Finland 10.6. 1919. De diplomatiska förbindelserna mellan länderna öppnades 9.7.1919.

I början hade Finland ingen beskickning i Bryssel utan de diplomatiska förbindelserna med Belgien sköttes från den Haag och Paris.

Finlands första diplomatiska representant i Belgien var från 30.7.1920 t.f. chargé d’affaire Yrjö Saastamoinen som var stationerad i den Haag. År 1926 förordnades Carl Enckell, Finlands sändebud i Paris, och efter honom Harri Holma, att sköta kontakterna med Belgien.

Finlands första sändebud med Bryssel som hemort installerades kort före utbrottet av andra värdskriget 1938. Då övervägdes om sändebudet skulle placeras i Nederländerna eller Belgien och valet var svårt. Nederländerna var traditionellt ett viktigt land med tanke på handelskontakterna, men man bestämde sig ändå för Bryssel som var ett större och livligare centrum. Innan beskickningen i Bryssel stängdes i maj 1940, när tyska militärstyrkor hade anfallit landet, hade Axel Åström och Hugo Valvanne verkat som sändebud.

Så snart som möjligt efter krigsslutet var Finlands mål att ånyo knyta diplomatiska förbindelser med de länder som kriget hade avbrutit. Finland och Belgien återupptog normala diplomatiska förbindelser år 1946. Följande år öppnade Finland sin representation i Bryssel och Ragnar Nummelin utnämndes till sändebud.

På 1950-talet förenhetligade Finland sin kutym med andra länder och cheferna för Finlands utrikesbeskickningar uppgraderades från sändebud till ambassadörer. Finlands första ambassadör i Bryssel var Lauri Hjelt 1957-1959.

Finlands och Belgiens förhållande tilll varandra utvecklades stabilt efter andra värdskriget. Belgien var grundande medlem i de stora västerländska organen såsom NATO och EEC, medan Finland följde en neutralitetspolitik. Finland hade i alla fall ett intresse för Europas ekonomiska integration där Belgien hörde till de främsta länderna.

Ända från början har Finlands och Belgiens relationer varit starkast inom kultur och handel. Exporten av trävaror och trävaruprodukter var speciellt viktig för Finlands handelsutbyte. Finland och finsk kultur framtonades i den utsträckning som dåvarande resurser tillät.