Grön musik
Naturen har alltid varit en inspirationskälla för finsk musik. Det finns lika många finländska kompositioner som beskriver vyer av havet, meditation i skogen, norrskenet och det magiska ljuset i norr som det finns sjöar i Finland. Man kan med fog påstå att den finska musiken är grön och ekologisk, ända från runosången till dagens miljökonst, skriver docent Susanna Välimäki.
Av de nutida kompositörerna för bl.a. Einojuhani Rautavaara, Kaija Saariaho och Olli Mustonen traditionen vidare. För dem betyder naturen, vare sig det är skogen, havet, rymden eller bara idén om ljuset, en glimt av något heligt och andligt, som de vänder sig mot, bortom vardagen.
Den gröna musiken tar ställining till miljöfrågor
Nu på 2000-talet hör oundvikligen dock till vår uppfattning om naturen en medvetenhet om miljökatastrofer och -problem som drabbar hela världen. Och samtidigt har musiken med naturmotiv allt oftare börjat ta ställning till ekologiska frågor. Konst som förenar estetik, etik och ekologi, och som behandlar miljöfrågor är en av den kritiska moderna konstens mest centrala och dynamiska riktningar överhuvudtaget.
Den miljökritiska musiken beskriver inte bara naturen eller människans förhållande till naturen utan beaktar även den ekologiska kris som vi nu befinner oss i. Detta slags ”gröna musik” eller ”eko-musik” behandlar interaktionen mellan människa och natur, samt människans naturdestruktiva livsstil, såsom till exempel uppvärmningen av klimatet, skövlingen av regnskogar, föroreningar, jakten på djurarter så att de utrotas och försvinnandet av ursprungsfolkens livsstilar.
Centralt för den miljökritiska musiken är också att begrunda musikens och överhuvudtaget konstens och det egna kompositionsarbetets betydelse. Kompositörernas och musikernas bekymmer för miljön har förutom den miljökritiska musiken även fött musikfestivaler, föreningar och andra organisationer som sprider kunskap om miljöfrågor och samlar in pengar till förmån för miljöskyddet.
Den miljökritiska musiken ställer frågan om människans förhållande till naturen kan vara något annat än utsugande och destruktivt. Finns det alls alternativ till den självdestruktiva världen som endast fungerar enligt tekniskt-ekonomiska nyttovärden? Vilka naturupplevelser och -uppfattningar finns det i tidigare och moderna kulturer? Vilka är de så kallade naturenligare kulturerna? Hur kan människan leva i balans med naturen och respektera den? Vilken betydelse har konsten då ett ekologiskt hållbart samhälle byggs upp? I vilket förhållande står konsten och samhället?
Miljömusiken uttrycker förhållandet mellan människan och naturen
Förhållandet mellan människan och naturen är ett område som de finländska kompositörerna har studerat flitigt så länge som det överhuvud har funnits finsk musikkonst. Den finska musikens naturestetik har präglats av den glest bebyggda geografin, den nordiska mentaliteten och en stark folklig tradition.
Den nyligen avlidne kompositören Pehr Henrik Nordgren var en pionjär inom den miljökritiska musiken. Han komponerade redan 1971 verket Agnus Dei med naturskyddsmotiv, som lodar människans lidande i en värld som färgas av förorening av naturen, krig, fattigdom, hunger och ensamhet. Verket använder texter ur pamfletter av Finlands naturskyddsförbund, karelsk folkdiktning samt dikter av Einari Vuorela, den japanska poeten Basho från Edo-eran och den kinesiska poeten Tu An-shih. Verket slutar med ett Agnus dei på latin där man ber om nåd och syndaförlåtelse för världen.
Även Kalevi Ahos musik behandlar liksom Nordgrens kulturellt och socialt viktiga ämnen, och de uttrycker människans levnadsvanor och -problem. Aho, som i flera av sina verk kritiskt granskar den västerländska livsformen, har konsekvent förverkligat kompositörens sociala ansvar, inte bara som kompositör utan även som aktiv författare och kritisk debattör.
Ahos Luosto-symfoni (Luostosinfonia 2003) baserar sig på en ”ekologisk” tanke. Verket framfördes för första gången utomhus vid Luosto-fjället, och naturomgivningen, såsom de steniga fjällbranternas akustik, eko-effekterna, naturljuden och vinden, var en väsentlig del av verket, dess sjungande hjärta, ett slags livets andetag. Naturen och traditionerna i Lappland erbjuder också många musikaliska element.
Luosto-symfonin är miljömusik som behandlar förhållandet mellan människa och natur. Den förenar på samma sätt som den visuella miljökonsten ekologi, estetik och etik på ett konkret plan. Det viktiga är att träda ut ur det urbana landskapet samt den lokala prägeln som hör till inte bara det geografiska sociala och historiska landskapet utan även till den samiska och finska naturmytologin: Naturen är en port till den andliga världen, på andra sidan om den teknologiska världen. Miljömusiken ger andlig rikedom och styrka, men är även ett forum där sociala och ekologiska frågor kan behandlas.
Den moderna musikens etiska ansvar
Som en del av samhället och kulturen bygger musiken upp vår verklighet och vår uppfattning om människan och omvärlden. Musiken har en stark förmåga att vädja till grundfrågorna i det mänskliga livet och den har sitt eget sätt att framställa uppfattningar om vad det betyder att vara människa. I detta hänseende har musiken alltid en fundamental etisk dimension.
Den miljökritiska musiken tar fram de olika dimensionerna i förhållandet mellan människa och natur. Den kan på ett avgörande sätt främja förståelsen för processerna i naturen, respekten för naturen och utvecklingen av ett ekologiskt mera hållbart förhållande till naturen. Det ligget på konstutövarnas ansvar att se vilket slag av konst samhället behöver.
Författaren: docent, fil.dr. Susanna Välimäki, är musikforskare vid Helsingfors Universitet.
Denna artikel är ett sammandrag av den ursprungliga artikeln ”Green Music” som utgavs på engelska i Finnish Music Quarterly, nr 3/2009.