Reunalla – Aan de Rand: konst om kärlek till litografin
I den utställning som öppnas vid Frans Masereel-centret i september utmanar nio av våra främsta finländska konstgrafiker vår uppfattning om nutidskonst. De förenas av kärleken till den äkta och ursprungliga litografin tryckt från sten dvs. stengravyr.
Tanken på en finländsk litografiutställning i Belgien föddes redan år 2007 inspirerad av diskussionerna som Ivan Durt från Frans Masereel -centret(Länk till en annan webbplats.) (Öppnar nytt fönster) och föreningen Pro Litografis ordförande Annika Dahlsten förde i nedre våningen i Tallinns konstklubb. Till utställningens kurator valde man den belgiska konstgrafikern Joris Martens, som har rest vida omkring i Finland och även arbetat i Finland i flera repriser.
”Vår kurator kan konsten att finna det finska i våra arbeten då vi själva kan stå för nära dem för att uppfatta det”, säger Annika Dahlsten och fortsätter: ”Vår utställning berättar om vår plats på den moderna konstens fält. Den gamla boktryckartekniken stentryck har i händerna på våra konstnärer förvandlats till en expressiv konstform. Vi står på gränsen mellan den nya och den gamla teknologin och vi söker i vårt sätt att uttrycka oss alltid mod att skjuta gränser längre bort. Ett penseldrag når över stenens kant och bilden fullkomnas i tankarna.”
Här följer Joris Martens och några av konstnärernas tankar om utställningens teman och om litografin som konstform:
Joris Martens
Kan man förälska sig i ett land? Tydligen är det möjligt. För elva år sedan fick jag en inbjudan till Finland av min studiekamrat Annika Dahlsten vid Antwerpens Academie voor Schone Kunsten. Vi gjorde tillsammans en resa genom hela landet bland annat till Helsingfors, Borgå, Jyväskylä, Uleåborg, Kuusamo, Vasa och Björköby.
Den alltid närvarande naturen och rytmen av odlad åkermark eller skogsmark genom fält och skogar fascinerade mig. En del ställen eller speciella platser såg ut som en sorts explosiv förstoring av mitt eget hemlandskap: Kempen. Berusad av intrycken kom jag om och om igen hem i en obekant värld. Under tiden hade jag föresatt mig att lära mig finska för att bättre kunna förstå mina vänner. Det helt annorlunda sättet att tänka gjorde mig lycklig och gör att jag också kommit bättre underfund med de Indoeuropeiska språken jag känner till. Cirkeln av finska möten och vänner växer hela tiden. Jag skulle vilja bygga en ponton på vilken jag kan sitta och prata, ta det lugnt och njuta tillsammans med alla mina finska vänner. Det måste vara en stor ponton då var och en förtjänar sitt eget utrymme.
Jag valde konstnärerna på basen av deras personliga sätt att uttrycka sig. Med sina verk visar konstnärerna en bit av sig själv eller vad de håller på med. De väljer egensinniga tekniska lösningar som en funktion av innehållet. I deras verk läser jag känslighet, sårbarhet och mänsklighet. Vår spirituellt utarmade värld behövs sådant känsligt material.
Titeln ”Reunalla/Aan de rand” (Vid randen) flörtar också med Finlands tvåspråkighet (finska-svenska), precis såsom vi hos oss hanterar flamländska, franska och tyska. Det är en värdefull belägenhet med de olika språken, med de olika koderna och möjligheterna. I denna utställning talar man nio språk: Alapuros, Bergs, Dahlstens, Hintikkas, Mikkonens, Ojalas, Rossis, Sipiläs och Sirviös. Reunalla/Aan de rand kan du förstå fysiskt och innehållsmässigt. Precis där vi är olika lär vi känna varandra och möjligen uppskatta varandra. Vid randen eller gränsen.
Anna Alapuro
”Motiven till mina litografier kommer nuförtiden tidsmässigt väldigt långt ifrån. Jag har hittat inspirerande bilder i Pompeji i Italien och i ruinerna av andra gamla kulturer. Vid dem erfar man starkt kraften i det konkreta handavtrycket. Upphovsmannen är närvarande ännu flera hundra år senare i teckningen. De gamla bilderna berättar ofta om alldagliga ting, ibland om föreställningar och mystik. Samma ämnen behandlas även i den moderna konsten. Vid utställningen i Frans Masereel-centret visas arbeten vars motiv kommer från en gammal tibetansk bildrulle. Jag har lagt underliga saker till bildvärlden, lekt med associationer och jämförelser. Jag hoppas man i mina arbeten kan se en mild humor istället för mystik.”
Annika Dahlsten
”För mig betyder tecknandet konst: på sten, på papper, till och med animationer. För mig är tecknandet en strävan efter det flyktiga och grafiken ger en möjlighet att omvandla teckningen till något som kan dupliceras, bearbetas på nytt. Litografin ger teckningsstrecket djup och känslighet samt oändliga möjligheter, upptäcktsfärder i den visuella uttrycksformen som endast begränsas av de egna föremålen för intresse. I Reunalla-utställningen visar jag litografier och en animation. Verken berättar om stunder där verkligheten förvrängs och något bekant och vanligt blir främmande. I min animation, som alluderar till Elin Danielson-Gambogis målning “Avslutad frukost”, stiger kärlen upp i luften och kvinnan spyr ut eld. Människorna i mina litografier är i mellanrummet, på gränsen mellan verklighet och hysteri.”
Marita Mikkonen
”Jag gör stentrycksbaserad grafik till vilket jag förenar färgvalsning från trä. Mina verk grundar sig på naturfotografier som jag tagit i olika delar av Finland och i min närmiljö. Naturen är en del av de teman som jag arbetar med och den fungerar som utgångspunkt för min visuella tankeprocess. Måleriskhet, med vilken jag strävar till att skapa atmosfär i de motiv jag beskriver, är också en viktig del av mitt uttryckssätt.”
Pilvi Ojala
”Det jag sysslar med grundar sig på gestaltningen av världen med visuella medel. Jag stävar efter att överföra till åskådaren en upplevelse av det som jag själv har känt och sett. Mina bilder är ”vyer” av den verkliga världen, av minnes- eller fantasibilder, och de baserar sig ofta på ljus, skugga och skapandet av ett viss slags illusion. Grunden för mitt arbete har under de senaste åren utgjorts av intresset för å ena sidan renässansens bildhuggarkonst, ikonkonsten, den österländska skuggteatern, laterna magica-föreställningarna, samt å andra sidan för biologi samt människans beteende gentemot sin egen art och andra arter. Jag använder olika målningstekniker samt teckning i mina arbeten så att tekniken och materialen är valda för att bäst passa verket, att tjäna slutresultatet i verket. Jag målar till exempel akvareller, gouachemålningar, animerade teckningar, teckningar med tusch- och blyertspenna, litografier samt träsnitt.
Vappu Rossi
”Utgångspunkten för mitt arbete är upplevelsemässig. Jag bygger upp bilden med streckmassor: spåren går ihop i en väv ur vilken gestalterna så småningom tar sin form. Tematiskt behandlar mina verk existentiella grundfrågor, kontemplation och tystnad, det nyas födelse och livskraft, kärleken och undret är nyckelorden, – och å andra sidan finns det sköra och det förgängliga i allt levande, och betydelsefullheten som väller fram ur det och viljan att bevara. Som en visuell röd tråd upprepas nätverket av streck, transparensen, ljuset och skymningen samt den flerdimensionella problematiken i tecknandet. Förutom litografierna gör jag en stor anamorf kolteckning som heter Newborn, nyfödd, direkt på väggen i Frans Masareel-centret.”
Förutom Alapuro, Dahlsten, Mikkonen, Ojala och Rossi deltar Kalle Berg, Matti Hintikka, Elina Sipilä och Kaisu Sirviö i utställningen.
Pro Litografi är en förening som drivs av konstnärerna och vars syfte är att främja stentryckslitografins ställning och betydelse samt stenlitografins framtid såväl i Finland som utomlands. Pro Litografi grundades år 2003 och den har idag 35 medlemmar. Föreningen har ordnat kursverksamhet, främjat utställnings- och forskningsprojekt och startat en publikationsserie.