Kort om OSSE
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa är en regional säkerhetsorganisation med 57 deltagarstater. Samtliga länder i Europa, Nordamerika och Centralasien är deltagande stater i OSSE. Utöver det har organisationen 11 partnerländer från området kring Medelhavet och Asien.
OSSE fungerar som forum för den politiska diskussionen mellan deltagarstaterna och som deras gemensamma verksamhetsbas för att förbättra levnadsvillkoren för OSSE-områdets medborgare. Organisationens verksamhetsidé är att varna om konflikter, förhindra uppblossande konflikter, delta i krishantering och återuppbyggnadsarbetet efter kriser samt öka förtroendet och samarbetet mellan de deltagande staterna.
OSSE utvecklades till sin nuvarande form år 1994, då ESK-processen utvidgades till en internationell organisation under toppmötet i Budapest. ESK, det vill säga Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa, var en serie möten där deltagarstaterna kom överens om gemensamma åtaganden för att öka säkerheten och iakttog verkställandet av åtagandena. Nuförtiden är OSSE å ena sidan en process inom vilken deltagarstaterna samarbetar och för en dialog, å andra sidan även en organisation som koncentrerar sig på olika konkreta åtgärder i de deltagande staterna.
OSSE verkar omfattande inom säkerhetens tre sektorer: det politiskt-militära, miljö och ekonomi samt den mänskliga dimensionens områden.
Det som gör OSSE unikt är att organisationen inte har en internationellrättslig rättspersonlighet och att dess beslut är politiskt och inte rättsligt bindande. OSSE har ändå stående beslutande organ, högkvarter i Wien samt en årlig budget. Vid beslutsfattandet är alla deltagarstater likvärdiga, och besluten fattas med konsensus.
Som grund för OSSE:s verksamhet ligger fortfarande slutakten från EEG-konferensen i Helsingfors och principerna från år 1975. Efter detta har även andra åtaganden som styr deltagarstaternas verksamhet gjorts inom OSSE. De mest centrala är Parisstadgan 1990, resultaten från toppmötena i Helsingfors och Istanbul 1992 och 1999, Moskvamötets regelverk för mänskliga rättigheter från år 1990 samt Wiendokumentet om ökade militära förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder.