Myanmar måste inleda dialog

”FN:s generalsekreterares specialrepresentant borde återvända till Myanmar så fort som möjligt för att lidandet i landet inte ska glömmas bort”, säger Finlands Thailandsambassadör Lars Backström som besökte Myanmar i förra veckan.

Militärvälde och munkvälde sida vid sida är en sällsynt syn i den fredsbetonande buddhistiska världen. Foto: José Rodriguez Militärvälde och munkvälde sida vid sida är en sällsynt syn i den fredsbetonande buddhistiska världen. Foto: José Rodriguez

Enligt Backström är november en för sen tidpunkt för att sätta i gång en dialog. ”Man måste utnyttja tillfället nu, innan generalerna återigen stänger portarna.”

Backström besökte Myanmar mellan den 30 september och den 5 oktober. Han träffade diplomater som verkar i landet, FN-anställda och utrikesministeriets tjänstemän.

De europeiska diplomaterna i Myanmar är bestörta över arméns brutala handlingar, berättar Backström.

Storbritanniens ambassadör Mark Canning hade dock påpekat att det inte finns skäl att förtvivla. Enligt honom är det internationella samfundet nu enhetligare än någonsin i sin kritik av händelserna i Burma. Också Kina har på ett konstruktivt sätt bidragit till arrangemangen kring FN:s generalsekreterares specialrepresentant Ibrahim Gambaris besök.

Direktören för FN:s utvecklingsprogram UNDP, Charles Petrie, anser att det internationella samfundet står inför fem stora utmaningar när det gäller Myanmar: de anhållna och deras öden, villkorslös frigivning av de anhållna, att sätta igång en omfattande dialog, att kartlägga landets grundläggande problem samt att utöka det internationella humanitära biståndet.

Av Myanmars befolkning lever 90 procent under fattigdomsgränsen. Ekonomiska sanktioner föräbttrar inte deras ställning, påpekar Lars Backström.

I Yangon bekantade han sig med en träfabrik som ägs av ett franskt företag. Företaget exporterar teakdelar till segelbåtar och yachter i Finland och trädgårdsmöbler av teak till andra delar av Europa. ”Om teakimporten förbjuds blir 250 personer i det här företaget arbetslösa. Då råkar också deras familjer i svårigheter” berättar Backström, och tillägger att det är som en lottovinst att hitta en ny arbetsplats i Yangon. ”Generalerna tar förstås sin del av kakan när teakvirket säljs på auktion, men ska de vanliga människorna bestraffas för det? Jag är inte av den åsikten.”

”Myanmarborna har rätt att själva bestämma om sin framtid” understryker Backström som länge har följt med läget i landet.

Hatet och bestörtningen över militärregimens tilltag har inte försvunnit bland munkarna eller folket, även om läget har lugnat sig.

En sällsynt syn i den buddhistiska världen mötte Backström i landets näst största stad Mandalay, som är ett betydelsefullt religiöst center. ”När vi besökte ett buddhistiskt universitet i kvällningen hörde vi munkars sång inifrån ett kloster och vi såg hur soldater gjorde sig redo för mörkret utanför klostret. Ett par soldater bar en tung materiellåda närmare klostret och andra bredde ut madrasser under ett tak som byggts vid klostrets damm. Stormgevären skramlade. Militärvälde och munkvälde så här nära varandra är en mycket ovanlig syn i vår värld” beskrev Backström.

Marja-Leena Kultanen

Bilden publiceras med Creative Commons licens

Läs mera om resan: Miljardprojektet som Myanmar inte har råd med