Sekretesstiden för utrikespolitiska dokument förkortades till 25 år


Statsrådet annullerade på torsdagen 8.2. 2001 sitt beslut för tio år sedan eller från 10.12.1992 enligt vilket sekretesstiden för utrikespolitiska dokument förkortades från 50 år till 40 år. Det nya beslutet innebär inte att sekretesstiden förlängs utan att det inte längre finns något särbeslut beträffande dessa dokument. Sekretesstiden grundar sig enbart på lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) och enligt denna kan sekretessen endast vara 25 år.

Den första lagen om urkunders offentlighet som författades av f.d. pressidenten K.J. Ståhlberg trädde i kraft 1952. Före detta hade ministeriets alla dokument varit sekreta, och om någon fick för sig att fråga efter dem, så överfördes ärendet till kanslichefen för beslut. Detta skedde visserligen inte ofta.

Enligt offentlighetslagen 1952 var den allmänna sekretesstiden 25 år, men sekretessen för utrikespolitiska dokument förlängdes omedelbart till 50 år, ävenom det i Finland inte ens existerade utrikespolitiska dokument som var äldre ån 35 år. Innan 1960-talet var det endast professor Arvi Korhonen som anlitade dokumentet för sin undersökning om upptakten till fortsättningskriget "Barbarossa-suunnitelma ja Suomi" (Barbarossa-planen och Finland), Porvoo (Borgå) 1961.
Under nästa decennium alltså 1960-talet ökade trycket på att urkunder skulle ställas till förfogande för forskningen. Banerförare var professorn och riksdagsmannen L.A. Puntila. UM fattade 1957 beslutet att förkorta sekretesstiden till 40 år, medan riksarkivet å sina sida överlät till forskarnas disposition statsrådets informationsorgans och censurens arkiv för 1939-1947.

Småningom började UM bevilja forskningstillstånd till allt dokumentmateriel som uppkommit före 1944. När 40-årsgränsen för sekretessen höll på att offentliggöra även efterkrigstida dokument, så förlängdes i september 1884 sekretesstiden tillbaka till 50 år. Skälet härtill var närmast kontrollkommissionen och dess tid i Finland 1944-47. Samtidigt förlängde även försvarsförvaltningen sekretesstiden för sina dokument.

Sekretesstiden var en sak, praktiken dock en annan. Forskarna fick även tillgång till flera efterkrigstida dokument. År 1992 offentliggjordes alla dokument som uppkommit före 1957. Man började allmänt tillämpa en 30 års sekretess på forskare och senare även på studenter, redaktörer och andra intresserade.
Det har alltså forskats en hel del i UM:s arkiv, ända till 1971. Statsrådets nya beslut öppnar åren 1971-1976 för forskning såväl i UM som i andra arkiv med utrikespolitiska dokument.
Stadgandena för UMs del hör nu till de mest offentliga i världen, de kan t.o.m. vara de mest offentliga.

Ytterligare uppgifter: informationsdirektör Martti Favorin tel. 1341 5338