FN står inför stora utmaningar
Den internationella FN-dagen den 24 oktober är en av årets brådaste dagar vid Finlands FN-representation i New York. Kommittéarbetet i generalförsamlingen är som livligast och tjänstemännen arbetar långa dagar för att främja de finländska ståndpunkterna i pågående resolutionsförhandlingar, som behandlar allt från kärnvapennedrustning till hållbar utveckling av bergsområden.
Det praktiska arbetet stöter ständigt på medlemsstaternas avvikande nationella intressen, och förhandlingarna är ofta ytterst svåra. Globala utmaningar tvingar oss dock att söka gemensamma lösningar. President Barack Obamas engagemang för det multilaterala samarbetet har också bidragit till att FN allt starkare står i centrum för världspolitiken. FN har fått ny kraft som vi nu måste kunna kanalisera till konkreta resultat.
Bred säkerhet viktig för Finland
För Finland är FN det viktigaste redskapet för multilateralt samarbete. FN är också den viktigaste arenan för att saluföra EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska ståndpunkter till resten av världen. Vår FN-strategi bygger på ett brett säkerhetsbegrepp, enligt vilket fred och säkerhet, mänskliga rättigheter och utveckling utgör en obruten helhet.
Finland strävar efter att bli medlem i säkerhetsrådet under perioden 2013-14 och att därmed allt bättre kunna påverka beslut som rör fred och säkerhet.
För utvecklingens del är prioriteringen att nå millenniemålen. Människorättsarbetet fokuserar däremot särskilt på att främja kvinnors ställning och rättigheter. Finland deltar aktivt också i kampen mot straffrihet. Dessutom stöder vi en reformering av FN och är ett av de få länder som varje år plikttroget betalar vår medlemsavgift i tid för att säkerställa organisationens funktionsförmåga.
En brokig mångfald av stater och intressen
Många känner väl till problemen inom FN:s beslutsfattande. Organisationen är en genuint global arena där en brokig mångfald av stater försöker bevaka sina egna intressen. Eftersom staterna är så olika har de ibland mycket avvikande intressen.
Stormakterna i säkerhetsrådet har intressekonflikter, vilket framgår mest uppenbart i form av tandlöshet inför stora kriser såsom Mellanöstern och Darfur. I generalförsamlingen varierar uppfattningarna stort till exempel om det bästa sättet att genomföra utvecklingssamarbete eller om att förverkliga mänskliga rättigheter. Det pågår en ständig maktkamp mellan säkerhetsrådet, som huvudsakligen kontrolleras av utvecklade länder, och generalförsamlingen, som styrs av utvecklingsländerna.
I världens svåraste krishärdar
Mitt bland all kritik och alla krav om reformer gör FN-systemet också som bäst mycket gott. FN administrerar 16 fredsbevarande insatser och mäklar fred – ofta i världens svåraste krishärdar, dit andra organisationer inte har tillträde. FN spelar en ledande roll i kampen mot klimatförändring och skyddet av naturens mångfald.
Organisationen främjar förverkligandet av millenniemålen och försvarar mänskliga rättigheter. Den samordnar humanitärt bistånd efter naturkatastrofer och ger varje år mat till över 90 miljoner människor i mer än 80 länder. Den visar vägen i kampen mot hiv/aids och leder arbetet mot pandemier såsom influensa A(H1N1).
FN fortsätter också att komplettera nätverket av mer än 510 internationella konventioner och att ställa krigsförbrytare inför rätta för sina dåd.
Medlemsstaterna avgör utgången
FN befinner sig i dag på många sätt vid en vändpunkt. Klimatkonferensen i Köpenhamn äger rum i december, och den måste nå resultat. I hanteringen av finanskrisen spelar FN en viktig roll särskilt när det gäller att hjälpa utvecklingsländer och legitimera beslut av G-20.
När det gäller att nå millenniemålen kan fel val i framtiden leda till allt större globala problem. I och med det nya amerikanska engagemanget ritkas blickarna alltmer mot FN. Det är vi medlemsstater som avgör hur det går.