Sveriges sak är vår

I sin kolumn skriver ambassadens social- och utbildningspolitiska samordnare Elina Piittala-Jensen om Finlands och Sveriges starka vänskap och om tiderna kring vinterkriget då vänskapen prövades – och om hur den prövats igen under den gångna vintern.


Under hela hösten 1939 hade dystra moln samlats över Norden. Under den sista dagen i november öppnade sig Finlands gräns och de mörka molnen svepte med kraft över den unga staten. I världen talades det mycket, sympatin var stor, men väldigt lite av det var något konkret.

Sveriges utrikesminister Christian Gunther uttalade det kända frasen: Finlands sak är vår. Bakom meningen bildades en kampanj för att hjälpa Finland. Tusentals frivilliga svenskar reste till Finland, den mångsidiga materialhjälpen var riklig och tiotusentals barn skickades till Sverige i skydd från krigets oroligheter. En Finlands sak är vår-bok trycktes och delades ut i Sverige i otroliga 600 000 exemplar. Finland blev verkligen hela Sveriges sak.

Krigsåren fortsatte och så gjorde även hjälpen från Sverige. Olika slag av krigsmateriel fraktades över havet till Finland, men från Sverige kom även nödvändiga livsmedel. Istället för svält kunde man nu i stället prata om livsmedelsbrist.

I den andra riktningen reste allt fler krigsbarn för att söka skydd, men även politiker, diplomater och medierepresentanter för att upprätthålla Finlands andningshål öppet till väst och för att säkerställa bevarandet av den finländska demokratin. Sverige hjälpte och gav råd enligt vad man i det egna svängrummet hade kapacitet till.

Utan Sverige skulle Finland inte ha klarat av de tunga krigsåren, och inte slutit den nödvändiga, tunga freden. Det svenska stödet fortsatte under de efterkrigstida, så kallade ”farans år”. Under hela kalla kriget var Sverige Finlands väg till väst. I sina egna utrikespolitiska beslut tänkte Sverige även på Finlands fördel, ett så fritt Finland som möjligt gagnar även Sverige.

I Sverige hittade många unga finländska familjer en framtid och ett bättre levebröd. Detta underlättade Finland, som kämpade med en strukturomvandling,  att växa mot en nordisk välfärdsstat.  Hundratusentals sverigefinländare förde banden mellan de två länderna ännu närmare än förut. Sprickorna var väldigt små, sådana som nu ibland uppstår mellan vänner.

Åren har rullat förbi, stadsbilderna förändrats, men från den dunkla historien har de gamla spökena återvänt. Igen är Finland och Sverige tvungna att kavla upp ärmarna och möta samtidens utmaningar. Nu gör vi det ännu mer tillsammans än under andra världskrigets år.

Denna gång är Finland till och med den som fått agera modell – som en förberedd föregångare i krävande beslut. Republikens president Sauli Niinistö har fått lyfta fram den till nuläget anpassade bekanta meningen: ”Sveriges sak är också vår – vi går framåt hand i hand”.

Sverige och Finland behöver varandra, under svåra tider förstår man det bättre och tydligare än då horisonten lyser klar och sinnet är fridfullt. Vi delar gemensamma värderingar, ett brett gemensamt kulturarv, och mycket oersättligt, som vi vill hålla fast i.

Man kan ha många kompisar, men goda vänner är dyrbarare än guld. Och en sorg som delas med en vän är endast en halv sorg. Det är en sak som är bra att minnas denna speciella och utmanande vinter.

Social- och utbildningspolitisk samordnare Elina Piittala-Jensen

Elina arbetar med att följa med frågor som berör social- och utbildningspolitik. Hon assisterar också det politiska teamet, stödjer Team Finland-koordinering och ordnar evenemang på ambassaden.