Fördelen med svindel

När jag växte upp i 80-talets Åbo önskade jag ofta att livet skulle vara mer spännande. Visst kan det förklaras med att Åbo inte direkt kunde räknas som någon metropol – på den tiden bestod restaurangutbudet lite förenklat av pizzerian Rosso och finkrogen Brahes källare, och portalen till internationell glamour av svenska musiktidningen Okej som kunde köpas på Stockmann – men det handlade nog också om att tillvaron kändes så stabil.


 

Jag läste avundsjukt om de omvälvande händelserna på 60- och 70-talet och förbannade, med en tonårings lidelse, mitt öde. Varför föddes jag under en så tråkig tid? Vårt liv, där allt rullade på i trygg takt och ingenting någonsin hände, bleknade i jämförelse med Vietnamkriget, 68-rörelsen, mordet på JFK, medborgarrättsrörelsen, oljekrisen, Bob Dylans byte från akustisk gitarr till elektrisk och allt det andra mamma och pappa mer än gärna berättade om. Det är kanske därför jag minns de få förändringar jag faktiskt uppfattade mycket starkt, både privata och offentliga. När Kekkonen byttes mot Koivisto. När vår röda Lada byttes mot en vit Saab. När vår äldre gympalärare Kaarina byttes mot den unga och vältränade Matti.

”Be careful what you wish for”, brukar britterna säga, och nu i efterhand kan man konstatera att jag kanske inte skulle ha önskat för spänning så lidelsefullt. För när jag nådde 25-årsåldern började det som bekant hända. 9/11. Flera terrorattacker i europeiska städer (jag var själv i London under bombningarna 2005). Klimatkrisen. Arabiska våren. Kriget i Syrien, flyktingbåtarna på Medelhavet, Rysslands annektering av Krim.

Scrolla fram till idag och de stillsamma dagarna på 80-talet känns som bilder ur en sagobok. Vi har upplevt pandemin, sedan Rysslands invasion av Ukraina, inflationen, Finlands och Sveriges Natoprocess. Man överraskas så gott som varje dag. Ett paket Bregott kostar nästan som en flaska vin. Artificiell intelligens skriver böcker och middagsrecept. Sverige börjar ta emot 900 kvotflyktingar per år i stället för 5 000. Campingen är tillbaka på modet och Finland är på ropet i Sverige. Ibland när man lägger sig på kvällen och hela hemmet är tyst, om man tillåter sig själv att börja känna efter, kan man drabbas av svindel. Vart är det som händer?

Då gäller det att komma ihåg fördelen med den känslan. Lite som när jag bläddrade i sidorna av Okej på 80-talet, öppnas nämligen små portaler till nya vyer. När marken under fötterna gungar, reglerna inte längre gäller och allting känns osäkert är vi också mer öppna för förändring. Vi ser nu hur nya allianser formas, nya ämnen och människor väcker vårt intresse, nya tjänster lanseras, nya vanor tas upp. På andra sidan portalen väntar en ny, stabil, lite tråkig och alldeles underbar tillvaro. Någon dag, om allt går väl. 

Elna Nykänen Andersson

Elna Nykänen Andersson arbetar som press- och kulturråd vid Finlands ambassad i Stockholm.