Vinterkriget bröt ut när Sovjetunionen anföll Finland den 30 november 1939 utan krigsförklaring. Enligt ett hemligt tilläggsprotokoll till den icke-angreppspakt som Tyskland och Sovjetunionen ingick i augusti 1939, den så kallade Molotov–Ribbentrop-pakten, hörde Finland till den sovjetiska intressesfären. Pakten var en av de främsta orsakerna till att vinterkriget bröt ut. Den 13 mars 1940 trädde det fredsavtal mellan Finland och Sovjetunionen i kraft som avslutade Vinterkriget. Kriget hade då pågått i 105 dagar.
Vi frågade Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet sedan år 2001 och författare av bl.a. ”Finlands historia – Linjer, strukturer, vändpunkter”, vad den moderna finska historieforskningen säger om krigen och Finlands handlande och beslut mellan 1939 och 1945.
Den 13 mars 2022 har det gått 82 år sedan vinterkriget tog slut. Varför är händelsen så viktig att minnas?
–Vinterkriget 1939–1940 uppfattas än i dag som den mest traumatiska men paradoxalt också som den mest hoppingivande upplevelsen i det självständiga Finlands historia. Landets värnpliktsarmé lyckades mot alla odds ensam stoppa en massiv sovjetisk invasion av landet under de 105 dagar långa kriget. Detta stärkte hela befolkningens försvarsvilja, läkte de sår som inbördeskriget 1918 hade förorsakat och är alltjämt den avgörande orsaken till att finländarna förlitar sig på en allmän värnplikt.
Varför drogs Finland med i fortsättningskriget 1941–44?
–Efter vinterkriget försökte Finland och Sverige ingå ett försvarsförbund, men Sovjetunionen motsatte sig detta, eftersom Stalins målsättning alltjämt var att invadera Finland. Efter att Sovjetunionen sommaren 1940 hade slutfört sin invasion av de baltiska länderna började Tyskland visa intresse att stödja Finland, vilket gjorde att när Finlands statsledning senhösten 1940 erbjöds möjligheten att delta i ett anfallskrig mot Sovjetunionen gick man med på detta. Alternativet hade nämligen varit att landet blivit en central krigsskådeplats i den åstundande konflikten mellan de två diktaturerna.
Vad säger den moderna finska historieforskningen om ett finskt deltagande i Operation Barbarossa och samarbetet med Tyskland?
–Finland vägrade att ingå i en officiell militär pakt med Tyskland, eftersom detta hade skadat landets rykte i Skandinavien och bland de västallierade. Men i realiteten var det fråga om en noggrant planerad och genomförd allians som tjänade Finlands nationella intressen väl, eftersom man än en gång undvek en sovjetisk invasion, lyckades skydda sin civilbefolkning och bibehöll sitt demokratiska statsskick.
–Den finsk-tyska militäralliansen är förknippad med två besvärliga fakta, som finländarna av begripliga skäl gärna har velat förtränga. Det första är att landets statsledning medvetet allierade sig militärt med Hitlers Tyskland. Och det andra är att denna allians blev Finlands räddning.
Vad kan sägas om svenska finlandsfrivilliga, vet vi vilka motiv de hade för att ansluta sig till finska armén? I vissa populärhistoriska artiklar ser man tesen att de kämpade för Nazitysklands världsherravälde. Vad anser den nutida historieforskningen om dessa påståenden?
–Av de 8 000 svenskar som deltog som frivilliga i Finlands vinterkrig var endast en bråkdel nazister. I fortsättningskriget deltog enstaka svenska nazister, men det stora flertalet av de svenska frivilliga som deltog i kriget uppfattade sig kämpa för uttryckligen för Finlands och Nordens frihet. De flesta av svenska nazister som ville kämpa mot Sovjetunionen anslöt sig förstås hellre till Tysklands internationella SS-trupper, eftersom deras uttryckliga målsättning var ett tyskt världsherravälde. Problemet med populärhistorisk forskning är att den ofta är svartvit och ideologiskt laddad.
