Utrikesminister Erkki Tuomiojas uttalande i Tripoli, Libyen
Vi beklagar att inte alla fångar frigivits och kräver, att de personer som ännu hålles som gisslan friges å det snaraste.
Jag vill också uttrycka den finländska regeringens djupa tacksamhet över att Seppo Fränti och Risto Vahanen befinner sig väl och att de nu kan återvända till säkerheten i hemlandet.
Den finländska regeringen fördömer kategoriskt tagande av gisslan, oavsett motiv eller orsak. Regeringen accepterar inte dylika motbjudande handlingar som bryter mot internaitonell lag. Det finns igenting som berättigar till terroristhandlingar.
Tyvärr är detta inte det enda intermezzot den internationella gemenskapen har varit tvungen att åtgärda. Tagandet av gisslan är ett alltför ofta förekommande fenomen i dagens värld. Den gisslan som togs på Sipadan och som nu äntligen har frigivits, är åter en gång en påminnelse åt regeringarna om att man måste fördubbla ansträngningarna att utrota dylik verksamhet. Men detta är dock inte möjligt utan ett internationellt samarbete. På detta område finns det ännu behov av många förbättringar. Människorna måste kunna resa och arbeta fritt, utan att behöva vara rädda, var än de befinner sig.
Jag önskar i synnerhet tacka vår värd, Libyens regering, och deras skickliga förhandlare för den konstruktiva och effektiva roll som de i samarbete med de filippinska myndigheterna spelat i frigivningen av gisslan. Deras gemensamma ansträngningar var av avgörande betydelse för att garantera frigivningen. Vi är dem mycket tacksamma.
Jag önskar också tacka Gaddafi internationella välgörenhetsorganisation för organisationens värdefulla arbete. Deras ansträngningar bör ytterligare adderas till den tidigare nämnda libyska insatsen som hjälpt lösa liknande mänskliga tragedier i olika delar av världen.
Vi välkomnar de libyska myndigheternas och organisationernas handlande, som ett bevis på att behovet av att skydda de mänskliga rättigheterna och respekten för varje enskild individ finns, vilket även utgör grundprincipen för de internationella relationerna. Dessa principer finns djupt rotade i den internaitonella lagen och konventionen om mänskliga rättigheter. Varje regering ansvarar för att dessa principer respekteras.
Jag vill också ta tillfället i akt och uppmana alla regeringar att öka samarbetet och att kämpa mot internationell terrorism, att utrota fattigdomen, förinta förföljelsen av etniska, religiösa och andra minoriteter samt garantera att de mänskliga rättigheterna inte överträdes. Allt detta är missförhållanden som utgör grogrunden för den terrorism som växer fram ur desperation.
Till sist önskar jag än en gång uttrycka vår tacksamhet över de libyska myndigheternas och välgörenhetsorganisationens humanitära handlingar som lett till frigivningen av gisslan.