Jorma Suvanto: Utvecklingssamarbetet har förändrats

Jorma Suvanto har med än trettio års erfarenhet av Finlands utvecklingssamarbete. I oktober går Suvanto, som senast var Finlands ambassadör i Nepal, i pension. Han om någon har sett hur utvecklingssamarbetet har förändrats under årtiondenas lopp.

Jorma Suvanto inledde sin karriär inom utvecklingssamarbetet 1985 i ett vattenprojekt på landsbygden i södra Tanzania. Suvanto, som är magister i geologi och mineralogi, hade till uppgift att dra vatten till byarna. Det borrades brunnar och hundratusentals människor på landsbygden fick vatten, men man fäste inte uppmärksamhet vid projektets hållbarhet så som man gör idag.

På 1980-talet förstod man inte att engagera lokalinvånarna i verksamheten. Idag talar man om ägarskap: hållbara resultat uppnås när lokalsamhället deltar i planeringen från första början.

Suvanto har varit tjänsteman vid utrikesministeriet sedan 1989. Till att börja med arbetade han med olika uppgifter i anslutning till Afrika och som utsänd tjänsteman i Tanzania och Zambia. Till sist var han ambassadör i Nepal. Geologistudierna har hjälpt Suvanto att gestalta och förstå omvärlden – och det som finns under våra fötter.

Han minns särskilt landsbygdsprojektet i södra Tanzania i skiftet mellan 1980- och 1990-talen:

”Projektet lärde folk att de själva kan påverka de beslut som rör dem. Det var en stor sak – och nyckeln till att uppnå hållbara utvecklingsresultat.”

Företag med i utvecklingssamarbetet

Under årens lopp har det kommit allt fler olika sätt att finansiera finländska företags verksamhet i utvecklingsländer. Man har insett fördelarna med synergin mellan handel och utveckling.

”När man vill minska fattigdom räcker det inte med en enda metod, till exempel utvecklingssamarbete, det behövs fler lösningsmodeller. Handel är en sådan”, säger Jorma Suvanto.

Tillväxt inom handeln är viktig i utvecklingsländer eftersom det föder fler arbetsplatser. Till exempel från Nepal har fyra miljoner arbetstagare migrerat i jakt på arbete, i främsta hand till länderna kring Persiska viken, och en enorm migration är att vänta från Afrika under de kommande åren. Bättre sysselsättning är ett sätt att stävja lusten att emigrera.

Team Finland-arbetet bar frukt

Handelsutbytet mellan Finland och Nepal är anspråkslöst, Nepal anses vara en allt för svår affärsmiljö. I våras kom det emellertid goda nyheter från Katmandu: den finländska arkitektbyrån Helin & Co hade vunnit en arkitekttävling för stadsplanering tillsammans med en nepalesisk partner.

Det är i hög grad Jorma Suvantos förtjänst att den nepalesiska ingenjörsbyrån valde en finländsk partner och att deras plan blev vald.

”Det krävde aktivt framhållande av de finländska företagens kunnande, en hel del möten både under och efter tjänstetid och intensiv kontakt med lokala myndigheter”, berättar Suvanto.

I Nepal pågår en snabb urbanisering, det flyttar så mycket människor från landsbygden till Katmandu att det börjar bli ont om plats. Arkitektbyrån Helin planerar ett stadsområde på ca 50 kvadratkilometer för över en halv miljon invånare i Katmandudalen, norr om Bhaktapur. Området ska få en infrastruktur, och det planeras också skolor och andra offentliga byggnader.

Resultatinriktning, korruptionsbekämpning, utrikes- och säkerhetspolitik

I utvecklingssamarbetet talar man idag mycket om resultat. Visst ville man uppnå resultat också tidigare, men idag ska resultaten av utvecklingssamarbetet vara mätbara.

”Kraftig resultatinriktning är en nödvändighet. Det har gett utvecklingssamarbetet en stadga och till exempel rapporteringen har utvecklats”, säger Suvanto.

Övervakningen av korruption har förbättrats märkbart under årens lopp. Risken att åka fast för missbruk är mycket större idag är förr.

En annan förändring är att utvecklingssamarbetet idag ses som en del av utrikes - och säkerhetspolitiken. För några årtionden sedan var utvecklingssamarbetet sin egen separata värld. Idag styrs utvecklingspolitiken och samarbetet av de globala målen för hållbar utveckling som man utarbetat tillsammans i FN.

Viktig partner

Ambassadörens maka eller make har en viktig roll i stationeringslandet vid sidan om ambassadören. Hen är arbetsledare i residenset och ska representera och kvällstid. Samtidigt måste partnern ofta göra avkall på sina egna karriärambitioner.

”Jag har varit lyckligt lottad, min fru och jag har utgjort ett bra team.”

I Suvantos sista stationeringsland var det pluralismen som gjorde störst intryck. Det finns mer än hundra olika etniska grupper i landet och flera religioner, men människorna försöker ändå leva fredligt sida vid sida.

”Om jag fick ärva något av nepaleserna så skulle jag önska mig deras oändliga tålamod”, säger Suvanto.

 

Hanna Päivärinta

Skribenten är informatör vid utrikesministeriets kommunikationsavdelning.