Himalayaregionen: Vad är naturen värd i pengar?

Hurdan kompensation skulle länderna i Himalaya kunna få för att de bevarar naturlig mångfald som är avgörande för hela jorden?

”Vi kan inte godkänna att Bhutan, Nepal eller de andra länderna i Himalaya är rika till sin biodiversitet och producerar väldigt lite kolutsläpp, men att deras invånare måste lida av fattigdom”, Andreas Schild, chef för ICIMOD. Foto: Olli Moilanen

I Himalayaregionen finns det områden som är rika när det gäller naturens mångfald, och de står för en minimal mängd klimatgaser. Men människorna i Himalaya är väldigt fattiga.

Enligt Andreas Schild, chef för ICIMOD som forskar i bergsregioner, är det av största vikt att övertyga det globala samfundet om att det har sitt pris att hålla sina kolutsläpp på låg nivå, och att man måste få skälig kompensation för det.

”I förhandlingsprocessen Rio+20 [FN:s toppmöte för hållbar utveckling år 2012] är ett av nyckeltemana grön ekonomi som ska reducera ekonomins ekologiska fotavtryck. Om man inte beaktar bergstrakternas speciella situation när man planerar grön ekonomi skulle det vara mycket lönsammare att minska på det ekologiska fotavtrycket bara i industriländerna” förklarar Schild.

”Vi kan inte godkänna att Bhutan, Nepal eller de andra länderna i Himalaya är rika till sin biodiversitet och producerar väldigt lite kolutsläpp, men att deras invånare måste lida av fattigdom.”

Därför anser Schild att det är så viktigt att Himalayastaternas regeringar kräver att dessa frågor klart och tydligt ska nämnas i kommande toppmötens konklusioner, så väl vid klimatmötet i Durban i november-december som i konferensen för hållbar utveckling i Rio i juni.

”Det är enligt min mening avgörande för Himalayastaternas framtid. Det är oerhört viktigt att visa att man inte bara beskyddar bergstrakterna, utan hela jorden”.

”Man måste garantera att nya instrument utvecklas och att bergstrakterna får tillräckligt med uppmärksamhet. Vi behöver bland annat anpassningsfonder som fokuserar på bergsområden – de har inte samma behov som små öriken eller kustområden” påpekar Schild.

Naturresurserna med i bruttonationalprodukten

Schild skönjer nya initiativ i de globala förhandlingsprocesserna, men anser att man borde värdera bergstrakternas biodiversitet högre. Ett sådant initiativ ingår bland annat i Rio+20-processens gröna ekonomi.

”Grön ekonomi beaktar ekosystem och tjänster med anknytning till ekosystem. Man har exempelvis funderat på att ta med bruket av naturresurser när man beräknar bruttonationalprodukten. Det skulle förändra tänkesättet men också vårt sätt att värdera naturresurser.”

Om naturresurserna skulle värderas högre skulle också de så kallade ekosystemtjänsterna som de producerar värderas högre. En klar och tydlig ekosystemtjänst i Himalayaregionen är vatten: ett mycket stort område och en hel miljard människor på Himalayas sluttningar och slätter är beroende av det vatten som kommer från bergen. Men det noteras inte ekonomiskt på något sätt.

”Man anser att vatten är en självklar naturreserv” konstaterar Schild.

Några initiativ är ändå på gång.

”I Indien har man räknat ut hur bergstrakterna påverkar områdena som är belägna runt floderna som runnit upp i bergen. Sedan har man begrundat hur denna ”tjänst” skulle kunna kompenseras.”

Ett samhälle skulle till exempel kunna få ersättning för att de skyddar skogen om dricksvattnet håller god kvalitet tack vare skogsskyddet.

”Det finns många liknande exempel som fungerar på marknadsekonomins villkor, men de behöver lagliga ramar i varje land. Dessutom behöver vi konkreta förvaltningsstrategier, och jag tror att vi också behöver internationella regler” säger Schild.

Mot mångsidigare produkter

Man kan också omvandla naturens mångfald till produkter. Till exempel kan man ta betalt av vandrare för att de ska få tillträde till områden som är värdefulla ur biodiversitetssynpunkt. Pengarna skulle användas till hållbar utveckling av området.

Schild ser marknadsmöjligheter bland annat i den indiska medelklassen, där det finns ett ökande antal konsumerande människor precis som i väst och som bland annat anser att ren och hälsosam föda är allt viktigare. Ju exaktare man kan fastslå produktens geografiska ursprung, desto bättre.

”Till Nepal importeras till exempel kinesiska äpplen, som håller en mycket jämn kvalitet. Men folk betalar gärna ett högre pris för äpplen som kommer från Mustang [ort i Nepal] fast de äpplena inte är av samma storlek och utseende. Men de smakar bättre och de har fått en positiv image” konstaterar Schild. Enligt honom borde jordbruket i Himalaya bli mångsidigare och koncentrera sig på specialprodukter av det här slaget, eftersom deras värde är högre.

Olli Moilanen