På Snellmansdagen firas finskheten med flaggning
I Finland hissas flaggorna till publicisten, filosofen och statsmannen Johan Vilhelm Snellmans och finskhetens ära den 12 maj. I år är det 66 år sedan Snellman, en förespråkare av den finländska identiteten och försvarare av det finska språket, fick en egen flaggdag.
Snellmansdagen firades för första gången officiellt år 1952, och år 1978 utsågs dagen också till finskhetens dag.
En mångsidig samhällspåverkare
J.V. Snellman var en av sin tids mångsidigaste samhällsdebattörer. Han var känd som en stark politiker, men också för att vara en man som främjade den finska skolan och bildningen. Under sitt liv var han också forskare, universitetsprofessor, samt en samhällskritisk och upplyst publicist. Han är också känd som en europeisk filosof, som i enlighet med den dåtida tidsandan var en anhängare av Hegels tankar. Hegel betonade statens roll, Snellman betonade däremot vikten av nationalitetskänslan som en förutsättning för bildning. I ett senare skede koncentrerade Snellman sig på möjligheterna att utveckla Finlands ekonomiska potential och på politisk verksamhet. Han var en trogen finskhetsivrare och var i mitten av 1800-talet en av centralfigurerna bakom att det finska språket fick högre status och att landet fick en egen valuta.
1830- och 1840-talen var den tid då J.V. Snellman var som hårdast i sin samhällskritik. Då lyfte han som forskare och journalist fram tankar om det finländska samhällets tillstånd och strukturer som då uppfattades som radikala. J.V. Snellmans mest kända verk är "Läran om staten" som utkom år 1842.
Snellman bodde och arbetade i Kuopio åren 1843–1849. Under den tiden var han en flitig författare och förutom att han var lärare och rektor vid en skola i Kuopio, publicerade han flera tidningar. Till en början gav han ut tidningen "Maamiehen ystävä". Den gavs ut på finska och var avsedd för bönder. Däremot hade "Litteraturbladet" och "Saima", som gavs ut på svenska, överklassen som sin målgrupp, och på grund av valet av språk blev det en utvald läsekrets.
En djärv försvarare av det finska språket
Saima var en politisk tidning som klart tog ställning till många av dåtidens orättvisor. Med sina texter försökte Snellman förmå läsarna ur överklassen att bli medvetna om sin nationella identitet och på det sättet främja utvecklingen av en finsksinnad bildning. I Saima publicerades såväl utrikes- som inrikesnyheter, men med betoning på de senare. Snellman prioriterade nyheter om det finska språket och litteraturen, men också frågor som rörde skolor och nationell bildning. Saima fungerade också som Snellmans alldeles privata språkrör, vilket han inte drog sig för att utnyttja. I tidningen publicerade han också skarpa kommentarer ur artiklar i andra publikationer och den här kritiken tolkades som ett hån av konkurrenterna. Slutligen lades Saima ner på grund av den svidande samhällskritik den publicerade.
Senare blev Snellmans åsikter något mera utslätade och under Alexander II:s tid blev samhällsatmosfären liberalare. Under åren 1856 till 1863 var Snellman professor i vetenskapsmetodik vid Helsingfors universitet. Under 1850-talet övergick Snellman från att ha varit samhällskritiker till att arbeta med att utveckla statens ekonomi. Med sin gedigna kunskap och erfarenhet blev han 1863 utnämnd till medlem av senaten. Några år senare 1866 blev Snellman adlad av Alexander II som en erkänsla för sitt framgångsrika arbete. Under de sista åren fortsatte Snellman att driva finskhetsfrågan, som en fennomansk journalist och lantdagsman.
Snellman föddes 12 maj 1806 på nuvarande Tjärhovsgatan 5 i Stockholm som son till en sjökapten. Han växte upp i Finland men i november 1839 kom han till Stockholm där umgicks han i litterära kretsar och skrev flitigt i den liberala tidningen Freja. Efter vistelser i Schweiz och Österrike återvände Snellman till Stockholm där han 1842 utgav verket Läran om staten. På Tjärhovsgatan 5 i Stockholm finns en minnestavla över Johan Vilhelm Snellman.
Finlands ambassad, Stockholm