Europadomstolens dom i ett mål om rättvis rättegång

Pressmeddelande 184/2009
7.7.2009

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Europadomstolen, har i dag i en dom fastställt att rätten till en rättvis rättegång som garanteras i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna hade kränkts.

Fallet gällde ett brottmål gällande grovt sexuellt utnyttjande av barn. Tingsrätten förkastade åtalet, men hovrätten dömde svaranden. Högsta domstolen beviljade inte besvärstillstånd.

Klagomålet handlade om att klaganden inte haft möjlighet att ställa frågor till barnet (E) och inte heller möjlighet att studera materialet om undersökningarna av barnet förrän rättegången inleddes.

Europadomstolen ansåg att det var en brist att klaganden inte haft tillgång till materialet om undersökningarna av barnet i det skede då materialet hade varit till nytta för klagandens försvar. Klaganden hade fått materialet strax före rättegången.

Europadomstolen konstaterade dessutom att läkare S, som undersökt barnet, hade gett klaganden en möjlighet att begära ytterligare undersökningar eller ställa ytterligare frågor och att klaganden inte i det skedet begärt ytterligare utredningar. Europadomstolen ansåg dock att klaganden inte informerats tillräckligt och tydligt om att klaganden inte skulle få en andra chans att ställa frågor till E.

Europadomstolen ansåg det inte heller vara ett tillräckligt tryggande av försvarets rättigheter att klaganden senare hade möjlighet att se ett videoband där E gav sina egna synpunkter på händelserna då klaganden inte hade någon verklig möjlighet att ställa frågor till E och därmed ingen effektiv möjlighet att bestrida E:s berättelse. I det aktuella fallet konstaterade Europadomstolen också att eftersom videobandet ansågs vara ett väsentligt bevis medan klaganden inte haft en tillräcklig möjlighet att ställa frågor till E innebar detta sådana begränsningar för försvarets rättigheter att klaganden inte kan anses ha fått en rättvis rättegång.

I en avvikande mening konstaterade domare Nurmi bland annat att artikel 6 i Europakonventionen inte ger den åtalade eller misstänkta obegränsad tillgång till offrets sjukjournal med hänsyn till offrets integritetsskydd. Hon konstaterade dessutom att klaganden inte utnyttjat sin möjlighet att ställa ytterligare frågor till E då det fortfarande var möjligt, det vill säga i början av år 2001. Hon ansåg också att det inte är läkares skyldighet att främja klagandens strävan att ordna sitt försvar. Klaganden skulle dessutom ha haft möjlighet att bland annat intervjua tre läkare som personligen träffat E.

Europadomstolen ålade staten att betala klaganden 4 000 euro i ersättning för immateriell skada och 6 917 euro i ersättning för rättegångskostnader.

Närmare upplysningar: lagstiftningssekreterare Päivi Rotola-Pukkila, enheten för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden, tfn 09 1605 5725