Europadomstolen avkunnade dom i stor sammansättning om tillämpningen av artikel 6 i europeiska människorättskonventionen på tjänstemän
Pressmeddelande 63/2007
19.4.2007
Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter har i dag i en dom i stor sammansättning med rösterna
12-5 ändrat sin rättspraxis och konstaterat att ett ärende om betalning av polisers och byråsekreterares personliga lönetillägg omfattas av artikel 6 om rätt till en rättvis rättegång i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
För att klagandena som tjänstemän skall falla utanför artikel 6 skall den nationella lagen enligt Europadomstolen uttryckligen frånta tjänstemannen möjligheten att föra saken till domstol när det gäller tjänsten eller personalkategorin i fråga. En annan förutsättning för att artikel 6 vore otillämplig på tjänstemän är om en uteslutning vore berättigad på objektiva grunder. I detta fall hade alla klagande rätt att föra sin sak till domstol.
Europadomstolen konstaterade ytterligare att det inte har avgörande betydelse att klaganden arbetar inom en sektor eller avdelning som är förenad med utövande av offentlig makt. För att en tjänsteman skall uteslutas ur artikel 6 räcker det inte att personen är förenad med utövande av offentlig makt eller att det finns ett "särskilt förtroende- och lojalitetsband" mellan tjänstemannen och staten som arbetsgivare. Detta särskilda förhållande mellan tjänstemannen och staten utgör enligt Europadomstolen ingen särskild orsak till att artikel 6 vore otillämplig på sedvanliga arbetslivstvister som gäller till exempel löner, lönetillägg eller motsvarande.
Europadomstolen ansåg dessutom med rösterna 14-3 att den nationella rättsprocessen beträffande klagandena inte hade genomförts inom skälig tid i enlighet med artikel 6 i europeiska människorättskonventionen. Behandlingen av ärendet började enligt Europadomstolen då klagandena lämnade in sin ansökan till länsstyrelsen, det vill säga den 19 mars 1993. Domstolen ansåg att behandlingen i länsstyrelsen pågick för länge, i synnerhet då ärendet inte var komplicerat och klagandenas egen verksamhet inte drog ut på behandlingen. Det fanns inget att anmärka på behandlingstiden i förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen. Hela processen från länsstyrelsen till högsta förvaltningsdomstolens beslut pågick i mer än sju år.
Europadomstolen konstaterade dessutom med rösterna 15-2 att även artikel 13 i människorättskonventionen hade överträtts eftersom klagandena inte hade tillgång till ett effektivt rättsmedel mot en utdragen rättegång.
Europadomstolen förkastade enhälligt klagandenas klagomål om muntlig förhandling och om skydd för egendom tillsammans med artikel 14 om förbud mot diskriminering.
Europadomstolen ålade finska staten att betala vardera klaganden 2 500 euro i ersättning för immateriell skada och 9 622,11 euro i ersättning för rättegångskostnader.
Närmare upplysningar: lagstiftningssekreterare Päivi Rotola-Pukkila, tfn 09 1605 5725, enheten för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden, rättsavdelningen