Europadomstolens dom mot Finland i ett mål om rättvis rättegång och skydd för egendom
Pressmeddelande 45/2010
16.2.2010
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Europadomstolen, har i dag i en dom mot Finland fastställt att rätten till en rättvis rättegång som garanteras i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna hade kränkts eftersom rättegången varat för länge.
Ärendet gällde en rättegång i ett förvaltningsmål. Klaganden och klagandens syskon hade sålt en jordegendom som de ärvt till ett bolag som skulle grundas för klaganden. Senare utnyttjade kommunen sin förköpsrätt i ärendet. Enligt länsrätten som behandlade beslutet om förköpsrätten hade kommunen förköpsrätt eftersom företaget som köpte tomten inte var arvinge till säljaren. Målet behandlades sammanlagt i över åtta år och två månader i två rättsinstanser. Både länsrätten och förvaltningsdomstolen behandlade ärendet en gång i egenskap av lägsta rättsinstans. Högsta förvaltningsdomstolen behandlade klagandens tillståndsansökan tre gånger.
Europadomstolen motiverade inte sitt beslut i detalj, utan hänvisade till sin tidigare rättspraxis och konstaterade att den i liknande fall ofta ansett att artikel 6 överträtts. Europadomstolen konstaterade att rättegången i förvaltningsmålet mot klaganden inte ägt rum inom skälig tid enligt artikel 6 i Europakonventionen.
Europadomstolen förkastade klagandens andra klagomål enligt vilket klagandens rätt till en rättvis rättegång hade kränkts också på grund av att klaganden inte delgetts dokument som gällde ärendet. Högsta förvaltningsdomstolen hade inte bett klaganden bemöta motpartens, det vill säga stadens, rättegångsskrift och inte skickat skriften till klaganden för kännedom. Klaganden inkom med ett extraordinärt överklagande på grund av bristfällig information. Högsta förvaltningsdomstolen hade i sitt beslut enligt Europadomstolen uttryckligen konstaterat att dokumentet inte sänts till klaganden. Klaganden hade enligt högsta förvaltningsdomstolen dock kunnat kommentera innehållet i dokumentet i förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen. Det bristfälliga informationsförfarandet kunde enligt högsta förvaltningsdomstolen som helhet inte anses vara så avsevärt att det därför vore nödvändigt att upphäva den slutgiltiga domen. Högsta förvaltningsdomstolen hade enligt Europadomstolen genom sitt beslut avlägsnat det felaktiga förfarandets inverkan på rättvisan i rättegången.
Europadomstolen förkastade även klagandens tredje klagomål. Enligt Europadomstolen hade klagandens rätt till en rättvis rättegång inte kränkts på basis av att högsta förvaltningsdomstolen inte på eget initiativ skaffat en utredning om fastighetens marknadsvärde eller bett parterna i målet om en ytterligare utredning av marknadsvärdet. Europadomstolen noterade också att även om kommunens förköpsrätt eventuellt begränsat skyddet för klagandens egendom låg begränsningen i allmänt intresse och följde lagens villkor.
Europadomstolen förkastade klagandens övriga klagomål gällande artikel 6 som uppenbart ogrundade.
Europadomstolen förkastade klagandens skadeståndskrav gällande immateriell skada. Staten måste ersätta klaganden med 2 500 euro för rättegångskostnader.
Närmare upplysningar: lagstiftningssekreterare Martina Törnkvist, tfn 09 1605 5727, enheten för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden