Europadomstolens dom i ett mål om rättvis rättegång

Pressmeddelande 137/2012
5.6.2012

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) gav idag en dom enligt vilken rätten till en rättvis rättegång, som garanteras i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen), inte har kränkts.

I det aktuella fallet beslutade tingsrätten efter muntlig förhandling förkasta ett åtal för bl.a. lotteribrott mot en klagande och ett yrkande på förverkandepåföljd mot en annan klagande. Hovrätten dömde utan muntlig förhandling den ena klaganden för lotteribrott och den andra klaganden att förverka vinningen av lotteribrottet till staten. Högsta domstolen beviljade den ena klaganden besvärstillstånd och dömde honom för lotteribrott men beslutade utan muntlig förhandling sänka dagsbotsbeloppet, på grundval av det skriftliga material som tillställts domstolen. Högsta domstolen avslog den andra klagandens ansökan om besvärstillstånd.

Europadomstolen konstaterar i sin dom att skyldigheten att hålla muntlig förhandling i enlighet med Europakonventionens artikel 6.1 inte är ovillkorlig. Man kan frångå skyldigheten om svaranden entydigt avstår från denna rättighet eller om det inte ligger i allmänt intresse att hålla fast vid den. Skyldigheten att hålla muntlig förhandling kan frångås uttryckligen eller indirekt. I de aktuella fallen hade de båda klagandena yrkat på muntlig behandling både i hovrätten och i högsta domstolen.

Enligt Europadomstolen har man i normala fall rätt till muntlig förhandling både i första och andra instans i nationella domstolar. Beroende på processens särdrag kan det ändå vara motiverat att inte hålla muntlig förhandling, förutsatt att det ordnats sådan förhandling i första instans. Om det sålunda inte föreligger exceptionella omständigheter som berättigar till undantag från regeln att parterna ska höras, ska muntlig förhandling ordnas i åtminstone en instans. Det är inte nödvändigt att höra en part om denne inte lyfter fram fakta eller rättsliga frågor som inte kan avgöras utifrån dokumentmaterial och skriftliga inlagor.

Europadomstolen konstaterar vidare att den åtalade i brottmål i regel har rätt till muntlig förhandling i första instans. Att den åtalade deltar i förhandlingen personligen har emellertid inte samma betydelse i en besvärsinstans och artikel 6 garanterar inte alltid rätt till muntlig förhandling och att bli personligen hörd. Europadomstolen anser inte heller att den omständigheten att besvärsinstansen förkastar den första instansens dom utan muntlig förhandling, i sig bryter mot artikel 6.1. Man måste beakta särdragen i processen på ett sådant sätt att försvarets intressen kan föras fram och försvaras i besvärsinstansen, i synnerhet med beaktande av de centrala frågorna och deras betydelse för klaganden.

I det aktuella fallet ordnades en muntlig förhandling i den första rättsinstansen och flera vittnen hördes. I Finland innefattar besvärsinstansernas befogenheter dels de rättsliga frågorna och dels också faktafrågorna. Enligt rättegångsbalken kap. 26 § 15 ska det hållas muntlig förhandling i hovrätten när det är fråga om bedömning av tilltron till muntlig bevisning som lagts fram i tingsrätten. Hovrätten ansåg att de fakta som lagts fram i fallet och bakgrunden till dem inte kunde bestridas, att korrespondensen mellan inrikesministeriet och klagandena hade beaktats i tingsrättens dom och att inrikesministeriets ställning som övervakare av att lotterilagstiftningen efterlevs framgår av lotterilagen. Det var sålunda inte nödvändigt att ordna muntlig förhandling i hovrätten.

Europadomstolen ansåg vidare att hovrätten inte hade omprövat den bevisning som lagts fram i tingsrätten. Den ansåg sålunda liksom tingsrätten att ordnandet av lotteriet var olagligt. Europadomstolens bedömning skilde sig från hovrättens endast när det gällde huruvida klagandens villfarelse i fråga om tolkningen av lagen var ursäktlig. Hovrätten prövade sålunda ärendet endast från rättslig synpunkt och ansåg att de fakta som tingsrätten konstaterat var obestridliga. Vidare konstaterade Europadomstolen att klagandena gavs möjlighet att lägga fram sina synpunkter under hovrättsprocessen och att åklagarens yrkanden inte kommit som en överraskning för dem. De hade också haft möjlighet att svara på allmänna åklagarens åtal. Vidare hade klagandena haft möjlighet att överklaga till högsta domstolen, vilket de också gjort.

Europadomstolen konstaterade också att med beaktande av ärendets betydelse för klagandena hade hovrätten kunnat ge sin dom utan att den förste klaganden hörts personligen och att ärendet också i högsta instans kunde behandlas utan muntlig förhandling.

För mera information: lagstiftningsrådet Päivi Rotola-Pukkila, enheten för människorättsdomstols- och konventionsärenden, tfn 09 1605 5725