Europadomstolen: Tre domar mot Finland

Pressmeddelande 242/2009
22.9.2009

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Europadomstolen, har i dag i tre domar mot Finland fastställt att rätten till en rättvis rättegång som garanteras i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna har kränkts.

Två av domarna gällde rättegångarnas längd.

I den första domen konstaterade Europadomstolen att rättegång gällande de klagande inte hade genomförts inom skälig tid i enlighet med artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, emedan behandlingen pågick i över 8 år och 3 månader i tre olika rättsinstanser. Eftersom de klagande inte heller hade effektivt rättsmedel trots att deras rätt till rättvis rättegång hade kränkts, ansåg Europadomstolen att också artikel 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna hade kränkts. Europadomstolen ålade staten att betala de klagande sammanlagt 4500 euro i ersättning för immateriellt skada och 500 euro i ersättning för rättegångskostnader.

Den andra domen gällde en straffprocess där behandlingen räckte över nio år i tre rättsinstanser. Europadomstolen ålade staten att betala klaganden 1500 euro i ersättning för immateriell skada och 2000 euro i ersättning för rättegångskostnader.

Europadomstolen motiverade inte någotdera beslutet i detalj, utan hänvisade till sin tidigare rättspraxis och konstaterade att den i liknande fall ofta ansett att artikel 6 överträtts. Enligt Europadomstolen lade regeringen inte fram några argument som skulle ge anledning till att dra en annan slutsats i målet.

Den tredje domen gällde ett besvär där den klagande ansåg att hans rätt till rättvis rättegång och rätt att försvara sig själv personligen eller via ett valfritt rättegångsbiträde hade kränkts, emedan hovrätten hade lämnat hans besvär därhän på grund av hans frånvaro, trots att han var representerad av ett ombud.

Fallet gällde en straffprocess. Den klagande som hade dömts i tingsrätten vände sig till hovrätten och krävde bland annat att hovrätten skulle förrätta huvudförhandlingen. Hovrätten beslöt förrätta huvudförhandlingen, men lämnade klagandens besvär därhän på grund av dennes frånvaro, trots att klaganden representerades av ett ombud vid huvudförhandlingen. Enligt hovrätten hade klaganden inte uppvisat lagligt skäl för att utebli från huvudförhandlingen. Högsta domstolen avslog ansökan om besvärstillstånd.

I sitt beslut konstaterade Europadomstolen att klagandens ombud borde ha fått försvara klaganden även om denne hade uteblivit från huvudförhandlingen. Enligt Europadomstolen framgick det inte ur kallelsen till huvudförhandlingen att en dags frånvaro från den flera dagar långa huvudförhandlingen skulle anses som frånvaro från hela huvudförhandlingen. Den dag klaganden var frånvarande hade man uppenbarligen inte behandlat sådana ärenden där klagandens personliga närvaro skulle ha varit absolut nödvändig. Därmed ansåg Europadomstolen att det var en synnerligen sträng påföljd för klagandens frånvaro att lämna besväret därhän, trots att klagandens ombud var närvarande vid huvudförhandlingen. Denna påföljd kunde inte anses befogad med tanke på den klagandes rättigheter och krav på rättvis rättegång. Europadomstolen ålade staten att betala klaganden 2500 euro i ersättning för immateriell skada och 3000 euro i ersättning för rättegångskostnader.

Närmare upplysningar: lagstiftningssekreterare Satu Kaskinen, tel. 09 1605 5298 och lagstiftningssekreterare Satu Sistonen, tel. 09 1605 5731, enheten för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden.